2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Miljöpolitiken F13A19BD-7121-4D05-BD8D-BC832AB83BF8 9 HARALD NORDLUND (fp) fp Fru talman! Vi har i dag att diskutera politiska frågor som har med vår överlevnad att göra. Natur- och miljöfrågorna är inte vilka frågor som helst. Det handlar om vår överlevnad. Den biologiska mångfal- den är en förutsättning för människans överlevnad. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden, biologisk mångfald är därför ett viktigt mål för en liberal miljö- och naturresurspolitik. Hoten mot miljön har bytt karaktär. Från att främst ha varit en fråga om synliga och omedelbara fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala skador har miljöproblemen blivit globala och diffusa. Fortfarande är föroreningar stora hot mot miljön. De största miljöproblemen som klimatförändringar och uttunningen av stratosfärens ozonskikt är till stor del globala och beror på våra levnadsmönster. Vi matas dagligen med information om lokala miljökatastrofer i världen samtidigt som nya rapporter publiceras om tilltagande globala problem som kli- matförändringar. Vi socialliberaler har i grunden en optimistisk syn på framtiden och en tilltro till varje generations förmåga att finna lösningar på sin tids problem och att känna ett ansvar för kommande släkten. Men när miljöns intresse står i konflikt med miljöfarlig verksamhet skall naturlagarna ges företrä- de. En försiktighetsprincip skall prägla all mänsklig relation till naturen. För att komma vidare i detta viktiga arbete är Agenda 21-arbetet mycket centralt. Visst, det har sagts från talarstolen för en stund sedan att det är nödvändigt med mer kunskap. Vi behöver ständigt mer kunskap. Vi har redan mycket kunskap att använda oss av. Men när det gäller det lokala Agenda 21-arbetet finns det enligt min mening oroande tecken. Det finns tecken på att det här har avstannat. Här behövs politiska initiativ. I många fall bedrivs det här arbetet på ett sätt som inte var tänkt. Agenda 21 bygger ju på tanken att involvera, att få med de många människorna i arbetet för att förbättra miljön och förhindra att vi fortsätter förstöra. På vissa håll i landet skickas för närvarande fel signaler ut, menar vi folkpartister. Det gäller exem- pelvis i fråga om källsortering. Där säger man: Nu har vi stött på problem. Nu måste vi göra halt, vi måste ta time out. Och vad är det vi gör då? Jo, vi skickar ut signaler om att vi kanske inte tror på det vi håller på med. Den riktning som vi har angivit är vi kanske på väg att korrigera. Det här tror jag är misstag som vi nu omedelbart måste undvika att fortsätta göra. Vi måste vara tydliga om vad vi vill. När vi stöter på problem med källsortering och i andra sammanhang skall de självklart lösas. Men att ge de här signalerna kan få konsekvenser, skador, som det tar många år att reparera. I arbetet med miljökvalitetsmålen är det mycket angeläget att vi betonar arbetet med bevarande av biologisk mångfald bl.a. genom att, som vi har före- slagit, införa ett övergripande miljökvalitetsmål för arbetet med biologisk mångfald. Det finns en total enighet i vårt utskott om att både de övergripande målen och delmålen skall vara mätbara. Det är vik- tigt. I arbetet med mål inom miljöpolitiken i den sär- skilda delegationen har vi oerhört viktiga uppgifter framför oss. I det sammanhanget vill jag också ta upp miljökvalitetsnormerna. Utöver att målen är tydliga är det också viktigt att miljökvalitetsnormerna blir bin- dande. Det har vi också föreslagit. Så är ju inte fallet i dag. I fråga om avveckling av kärnkraften och infas- ning av inhemsk och förnybar energi finns politiska beslut sedan tidigare. De besluten tycker inte jag att vi märker av i arbetet. Det sker alltför lite när det gäller att leva upp till dessa beslut. Jag tänker då på vindkraften, och jag tänker på den formulering som finns i vårpropositionen som är oerhört oroande och som andra här nyss har uttryckt oro för, nämligen att vi skulle införa skatt på biobränslen. Det är ju också oroande att vi får ett förslag från regeringen bakom vilket både Miljöpartiet och Väns- terpartiet säger sig stå och i talarstolen här får vi klart för oss att detta inte är fallet. Vänsterpartiet stöder inte den inriktning som man redovisar i vårproposi- tionen. Vad betyder det här? Finns det andra delar i miljöpolitiken som ni fortfarande inte har klarat ut? I en särskild motion tar vi upp ett klimatpolitiskt handlingsprogram. Vi säger att Sverige bör vara en föregångare med höga ambitioner. Vi bör sträva efter att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser. Vi säger att krafttag måste tas genom att t.ex. en lång- siktig åtgärdsplan upprättas för minskad klimatpåver- kan. Det är en annan överlevnadsfråga. Eller ta utsläppen till sjöar och vattendrag! I alla miljösammanhang och jordbrukssammanhang debat- terar vi kalkningsfrågan. Här tror jag att det är oerhört viktigt att vi uppmärksammar de signaler som finns från en del experter i dag om att kalkning inte i alla sammanhang är lösningen. Det finns, i första hand när det gäller skogsmarken, tydliga bevis på att vissa organismer tar skada av, och dödas av, kalk. Det finns organismer som är surhetsanpassade och alltså inte mår bra av en omfattande kalkning. Det innebär att vi på ett bättre sätt än för närvarande bör ta de här hän- synen. Vi kan inte upphöra med kalkningen eftersom skogsmark är försurad och sjöar är försurade. Men hänsyn till dessa arter måste tas på ett bättre sätt än för närvarande. Älvarna är ständigt utsatta för hot. Vi har i motion pekat på det här och sagt att vi vill se ett starkare skydd av våra älvar. Epoken av älvutbyggnad måste vara över, och vi kommer att arbeta för att man inför mål som skyddar de älvar som i dag inte är utbyggda för framtiden. När det gäller vattendragen har vi fortfarande ett stort hot mot Östersjön. De skador som vi orsakar Östersjön kan vi inte åtgärda enkelt med någon kalk- ning som vi tror oss kunna göra med vissa insjöar. Vi måste nu ta krafttag för att eliminera orsakerna till föroreningarna. Det gäller såväl sjöar och vattendrag som Östersjön. Vi måste upprätta en långsiktig plan för minskning av utsläppen och för bevarande av den biologiska mångfalden. När det gäller biotopskyddet tas det i vårproposi- tionen upp en viss ökning av anslaget. Det här är, tycker jag, glädjande. Men det är tyvärr otillräckligt. Vi måste finna vägar att satsa ännu hårdare på biotop- skyddet. Här anslås 40 nya miljoner. För att på ett tillfredsställande sätt klara biotopskyddet krävs 150 nya miljoner årligen under tio år framåt. Ett annat problem, fru talman, som jag vill peka på, är samhällsbullret. Det uppmärksammas nu inom EU. Det är viktigt att vi från svensk sida följer och stöder det här arbetet. Men takten i arbetet måste öka. Vi tycker att Naturvårdsverket bör få ett tydligt, lång- siktigt uppdrag att arbeta målinriktat med bullerfrå- gan. Då är det inte i de här sammanhangen bara fråga om att skapa fler tysta miljöer. Det är också fråga om att bevara hittills tysta miljöer. Vi har i en särskild motion tagit upp frågan om mjukgörare i PVC. Sverige och Kemikalieinspektio- nen har inom EU fått uppdraget att utreda den mest använda ftalaten, DEHP som den benämns. Det finns en risk att förslaget om en frivillig avveckling, försla- get är ju en frivillig avveckling, leder till att mindre undersökta mjukgörare kommer att väljas. Kravet på en frivillig avveckling av DEHP tycker vi bör utgå. Vi bör genomföra de åtgärder som EU beslutar om efter en avslutad riskutvärdering. Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag står bakom samtliga Folkpartiets reservationer, men jag nöjer mig här med att yrka bifall till reservatio- nerna 25 och 30. 0442872782509 N 2010-01-01 00:00:00 193342 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf9