2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Familjerättsliga frågor, m.m. 473A6579-C145-45F6-81E6-E91C363B64F5 79 KJELL ELDENSJÖ (kd) kd Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar omfattar skilda frågor på familjerättens område - frågor som behandlats i lagutskottet med anledning av ett antal motioner från allmänna motionstiden. Vi kristdemokrater har egna reservationer och finns med på några gemensamma. Vi står givetvis bakom dessa, men för att vinna tid vid voteringspro- cessen yrkar jag bifall endast till reservation nr 11. Jag tänker i mitt anförande ta upp de frågor där kristdemokraterna reserverat sig. Jag börjar med det avsnitt som rör äktenskapets ställning. Fru talman! Det är väl ingen tvekan om att vi i dag lever i ett samhälle med stor splittring, instabilitet och mängder av kortvariga, många gånger ytliga relationer. Samtidigt är vi säkert väl medvetna om att fasthet, stabilitet, trohet och trygghet är något som alla, inte minst barnen, mår bäst av. Vi kristdemokrater menar att äktenskapet är den samlevnadsform som med rätt stöd och sanktion av samhället befrämjar de nämnda egenskaperna. Äkten- skapet tar sikte på en lång samlevnad och ger barnen de största förutsättningarna att få växa upp i en sam- manhållen familj. Detta är också generellt sett en god grund för fostran och förståelse för grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje männi- skas integritet. En fast och trygg familj fungerar ock- så som bas för ett vidare samhällsengagemang. I en kristdemokratisk motion som lagutskottet be- handlat i detta avsnitt visas att cirka hälften av in- gångna äktenskap varje år spricker, men att sambo- förhållanden spricker i än mycket större utsträckning. En separation är en av livets svåraste kriser, som enligt statistik visats ge effekter på hälsa, livslängd och flera andra saker. De verkliga förlorarna är dock barnen. Varje år får ca 45 000 barn vara med om en separation, för 10 000 av dem för andra gången. En fjärdedel av dessa barn kommer enligt statistiken att efter några år helt förlo- ra kontakten med sin pappa. Äktenskapet har förutsättningar att vara stabilare än övriga samlevnader. Därför bör det så långt möj- ligt ytterligare stärkas och prioriteras. Därigenom markeras en medveten vilja från samhällets sida att garantera rättssäkerhet och jämställdhet makar emel- lan, samtidigt som barnens trygghet förstärks. De löften som ges vid giftermålet kan ses som ett "kontrakt" dels mellan parterna själva, dels mellan dem och staten. Alla har därmed offentligt och frivil- ligt påtagit sig förpliktelser mot varandra. Fru talman! Jag går nu över till den del i betän- kandet som behandlar frågor om vårdnad om barn m.m. Jag vill då säga något om frågan som rör mor- och farföräldrar som vårdnadshavare. Den m-motion som behandlas i betänkandet föreslår att om båda föräldrarna avlidit bör vårdnaden av det eller de barn som finns i första hand anförtros åt mor- eller farför- äldrar. Kristdemokraterna tycker att detta borde vara en självklarahet om de inte inte bedöms vara gravt olämpliga eller om de av någon anledning inte har den möjligheten. Det är ju ändå så att nära släktskap i de flesta fall innebär mycket starka band och har stor betydelse då barn skiljs från sina föräldrar på detta sätt. Så några ord om talerätt vid hävande av fader- skap. I lagutskottets text i denna fråga framgår att ut- skottet inte har någon annan uppfattning än motionä- rerna vad gäller vikten av att ingen felaktigt förklaras vara far. Det ligger givetvis i såväl mödrars som barns intresse att faderskap blir riktigt fastställt. Sam- tidigt tycks utskottsmajoritetens huvudargument för att inte bifalla motionen vara att detta inte torde kun- na motiveras utifrån principen om barnets bästa. Det syns mig lite motsägelsefullt. En utredning borde ha bifallits. Så något också om förmånstagare vid tecknande av pensionsförsäkring. I en kristdemokratisk motion föreslås att för- månstagarkretsen vid tecknande av pensionsförsäk- ring utökas så att arvingar inom en utvidgad krets tillåts bli mottagare av medel från en pensionsförsäk- ring vars premie är avdragsgill, så att medlen inte tillfaller försäkringskollektivet genom s.k. arvsvinst. En sådan ordning skulle för en del människor göra att det känns bättre att teckna pensionsförsäkring, som förhoppningsvis skall tillfalla dem själva. Men om olyckan är framme och de själva inte får den möjligheten tillfaller den i varje fall inte kollektivet i de fall inga nära anhöriga finns. I stället tillfaller den arvingar som inte tillhör de allra närmaste. Detta tycker jag är en rimlig ordning, men det tycker inte utskottsmajoriteten, vilket är att beklaga. Fru talman! Jag tänker nu ta upp vår motion om en värdekommission. För inte så många årtionden sedan var den kristna värdegrunden självskriven i de flesta sammanhang och en naturlig bas i vardagslivet, inte minst i skolans värld. Etiska normer och levnadsregler genom kris- tendomsundervisningen lade grunden för de ungas framtida förhållningssätt. Etiska levnadsregler fördes vidare, och utan särskild dramatik fick de unga del av de grundvärderingar som sedan århundraden varit svenska folkets bärande etiska fundament. När nu denna tidigare ordning med införlivande av regler och levnadsnormer successivt avvecklats från dagordningen i skola och annorstädes har, som jag ser det, utvecklingen i samhället gått mot en mer ytlig syn på vad som är rätt och fel, vikten av ett vårdat språk, respekten för andra människor osv. I stället har själviskhet, materialism och inte minst övertron på ekonomins möjlighet att tillfredsställa människors alla behov m.m. fokuserats både i sam- hället och i människors vardag. Nu är det ju ändå så att många mår psykiskt dåligt i dag. Många har svårt att finna mening i livet, själv- mordsfrekvensen har ökat, inte minst bland unga, och brottsligheten har ökat dramatiskt sedan 50-talet, för att nämna bara några saker med en negativ utveck- ling. Till detta kommer bl.a. också den våldsamma expansionen av medieutbudet, som medför en lavin av möjligheter att titta på och informera sig om allt möjligt. I och för sig har detta också mycket gott med sig, men det medför samtidigt att många har problem att selektera gott från ont och att orientera sig i rätt riktning i sin livsutveckling. I stället blir man influe- rad i destruktiv riktning, bl.a. beroende på att man saknar en fast etisk grund att stå på i livet. I denna situation vill vi kristdemokrater lyfta fram idén om en värdekommission. Nu är kanske detta namn inte det bästa. Termen kommission leder ju lätt tankarna till en kommitté som utarbetar ett förslag och lägger fram en rapport - sedan är det färdigt. Jag vill nu speciellt rikta mig till Berit Adolfsson. Detta är inte alls vad vi avser med vår motion. Vi menar i stället att det är angeläget att få i gång och att finna vägar till en bred diskussion i de djupa folklag- ren om gemensamma värden och värderingar i sam- hället. Uppdraget skulle vara att stimulera till en fortgående process för ökad insikt och samsyn vad gäller värdeförankring för enskilda och för samhället i stort. Utskottet argumenterar i betänkandet för avslag på den kristdemokratiska motionen genom att hänvisa till några olika saker, nämligen en kommitté inför millennieskiftet, en utredning - Demokratiutredning- en - och en av Utbildningsdepartementet tillsatt pro- jektgrupp med uppgift att utveckla arbetet med vär- degrunden i skolan. De här aktiviteterna är säkert värdefulla för de uppdrag som de är avsedda för, men ingen av dem tar sikte på det som en värdekommission skulle ha som uppgift, nämligen det som jag tidigare har talat om: en brett upplagd samhällsdebatt på alla nivåer i sam- hället och en så heltäckande genomlysning av vår gemensamma värdegrund som möjligt, med syftet att få i gång en strömning i samhällsutvecklingen som leder till ett bättre och mjukare samhälle med fasta och respekterade normer för allas bästa. Fru talman! Det brukar talas om att vi har en inre kompass som leder oss rätt. Det kan nog ha sin rik- tighet, men för att man skall kunna använda kompass och veta att den leder åt rätt håll behövs det också en karta som visar hindren men också möjligheter och vägar att nå målet. Det är den kartbilden som vi krist- demokrater tror att en värdekommission, tillsammans med så många som möjligt i samhället, skulle kunna hjälpa till att ta fram. Jag yrkar än en gång bifall till reservation 11. 0846171262302 N 2010-01-01 00:00:00 193412 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf79