2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Familjerättsliga frågor, m.m. 547A55E0-BC1C-4279-8EA7-6ED9487AC5FD 77 BERIT ADOLFSSON (m) m Fru talman! Dagens debatt handlar om lagutskot- tets betänkande LU18 som innefattar 24 motioner från den allmänna motionstiden 1998 i skilda frågor på familjerättens område. Dessutom har utskottet fått på sin lott att behandla en motion från kristdemokra- terna om svenska folkets värderingar, eller brist på insikt om egna värderingar, som utmynnar i förslaget att tillsätta en svensk värdekommission. Till betänkandet har fogats 13 reservationer och tre särskilda yttranden. Det visar att det finns stort intresse och delade meningar inom familjerättsfrågor. Det kanske inte är så konstigt, eftersom det gäller det allra mest privata där den egna fantasin är lätt att uppbåda. Utskottet tillstyrker bifall till en motion. Den mo- tion som vann utskottets gillande syftade till att barn skall få rätt till juridiskt biträde i vissa fall. Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisningar till tidi- gare ställningstaganden samt till pågående bered- nings- och utredningsarbete. Flera månader av hårt tankearbete är till ända, nu när floden av betänkanden från motionstiden har börjat att sina. Säkert har det kostat miljontals kronor att på ett artigt sätt beskriva att regeringspartiet och dess hjälppartier inte vill ändra på sakernas tillstånd. Om någon skulle drista sig till att fråga mig vad som förvånat mig mest under detta halva år skulle jag svara just energin och resultatet av allt motionsskri- vande och motionsbehandlande. Tänk, så mycket tid, energi och pengar riksdagen skulle ha sparat om man före motionstiden hade tillkännagivit vad man inte vill ändra på av tidigare ställningstaganden, vad som bereds och utreds, om nu syftet med motioner är att få tingens ordning ändrad. Fru talman! Nu skall jag i alla fall argumentera för våra moderata ställningstaganden. Först vill jag dis- kutera motion L417. Jag tror inte att någon kan tänka sig en större ka- tastrof än att ett barn mister sina föräldrar och står ensamt i världen. Det händer sådana saker, tyvärr. Då är det viktigt att barnet får all den hjälp som står i mänsklig makt för att i någon mån försöka kompense- ra förlusten. Bakgrunden till motionen är att det tyvärr alltför ofta har hänt att socialarbetare har underskattat denna självklara lösning för ett omyndigt barn. Man har placerat barnet i en helt främmande miljö. Detta är oacceptabelt, anser vi moderater. För att man skall förhindra ett upprepande är Ber- til Perssons motion L417 mycket angelägen. Han vill att mor- och farföräldrar, i den mån som de inte visar sig vara olämpliga, i första hand skall få möjlighet att ge sitt barnbarn en trygghet i livet genom att bli an- förtrodd vårdnaden. Underförstått gäller motionen naturligtvis att andra släktingar som står barnet nära anlitas för detta grannlaga och svåra värv innan någon helt främmande människa kommer i fråga. Det är en självklarhet, tycker säkert kammarens ledamöter, om man nu så tragiskt har ställts utan föräldrar, att den livlina som närmaste släkten utgör inte huggs av också den. Det tyckte inte lagutskottets majoritet, tyvärr. Jag vill därför yrka bifall till den motionen, dvs. till reservation 7. Jag vill emellertid uppmärksamma en stor fram- gång i detta hänseende. Från den 1 juli 1999 - fram- går det av socialtjänstlagens paragrafer - skall i stället för bör mor- eller farföräldrar först komma i fråga för ett nytt hem till ett föräldralöst barn. Man har upp- märksammat problemet i socialutskottet, och det är bra. Men i konsekvens med detta anser jag att föräld- rabalkens 6 kapitel också skulle justeras så att det klart framgår att man i första hand skall se till att barnet får behålla kontakten och får växa upp till- sammans med nära släktingar. Konsekvens är tydli- gen inte en självklarhet i lagstiftningen. Fru talman! Jag vill säga något också om talerätt i mål om hävande av faderskap. I flera motioner, varav en har väckts av Marietta de Pourbaix-Lundin, yrkas att talerätt införs för såväl efterlevande maka som mannens arvingar. Detta är en mycket komplicerad fråga. Samma fråga var föremål för riksdagens ställ- ningstagande förra året. I den debatten deltog Mari- etta de Pourbaix-Lundin. Hon beskrev då några pro- blem och oklarheter, som jag också vill beröra. Sedan 1969 ärver även barn som fötts utanför äk- tenskapet sin pappa. Med nuvarande kunskaper kan samhället genom gentekniken med stor sannolikhet avgöra faderskapet. Många faderskapsmål har av- gjorts genom åren med mindre träffsäker teknik. Misstag kan ha begåtts. Vi moderater anser att både änkan och den avlidnes barn skulle vinna ökad rätts- säkerhet om oklarheter och olikheter förutsättnings- löst utreds. Utskottet ansåg då, som nu, att en utvidgning av talerätten för änkan och arvingarna inte motiveras utifrån principen om barnets bästa. Jag kan mycket väl förstå att ett barn som genom dom fått fel far inte är hjälpt i livet om fadern tas ifrån barnet, särskilt som den förmenta fadern dessutom i realiteten har avlidit. Nej, här handlar det om rättssäkerhet och om helt andra människor och deras rätt. De barn som skall ärva sin far och den avlidne mannens hustru är de som har bristande rättssäkerhet i den nuvarande lag- stiftningen genom att de saknar möjlighet att rätta till ett felaktigt domslut. Motionerna är alltså berättigade och viktiga och borde ha fått en helt annan, mera seriös och saklig behandling. Förra gången delades moderaternas upp- fattning av fyra andra partier, Folkpartiet, Kristdemo- kraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Det var då mycket nära en majoritet, bara Vänstern och Social- demokraterna hade en annan uppfattning. Även dessa partiers uppfattning, som måste anses återspeglad i utskottets resonemang, hade mycket lätt kunnat ingå i minoritetens uppfattning och bildat ett bifall. Politi- kens vägar är ibland outgrundliga. Hade partierna stått kvar vid den uppfattningen i dag, hade det blivit utskottsmajoritet. Man kan undra varför Miljöpartiet har ändrat uppfattning i denna fråga. Fru talman! När det sedan gäller motion L421 av Alf Svensson m.fl. vill jag här i kammaren konstatera att mycket av texten i motionen är moderat värdekon- servativ politik. Vad vore då mer naturligt än att vi moderater sällade oss till reservanterna? Vi har dock av skäl som jag senare skall redovisa i stället lämnat ett särskilt yttrande. Vi delar också uppfattningen att en genomlysning av samhällets fundament, dvs. den värdebas som håller ihop samhället, skulle vara mycket betydelse- full. Fru talman! För att undersöka vad den norska Verdikommisjonen är och vill var lagutskottets leda- möter i Oslo och träffade ordföranden för kommis- sionen tidigare i vår. Vi fick en mycket intressant föredragning och en intressant diskussion. Syftet är alltså · att starta en bred värdemässig och samhällsetisk mobilisering för att stärka positiva gemenskap- svärderingar och ett ansvar för miljön och sam- hället, · att skapa en större medvetenhet om värdefrågor och etiska problemställningar, · att bidra till analys och kunskapsförmedling på området, · att identifiera aktuella värdemässiga och samhäll- setiska utmaningar, samt · att uppmana till handling. Det rådde stor enighet om dessa syften under be- söket, såvitt jag kunde förstå av uttalandena i diskus- sionen. Väl hemma gav emellertid majoriteten av utskottets medlemmar motionen ett kallsinnigt motta- gande. Man ansåg att åtgärder redan hade vidtagits för att lyfta fram sådana spörsmål som tas upp i mo- tionen. Man pekade då på fler kommittéer som arbetar, bl.a. på en som skall planera och genomföra aktivite- ter inför det kommande tusenårsskiftet och som skall vara klar fyra månader efter tusenårsskiftet. Man hänvisade vidare till en kommitté som skall utveckla arbetet med värdegrunden i skolan och en kommitté som skall belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Fru talman! Jag är rädd att dessa tre kommittéer inte kommer i närheten av den inre kärna av mänskli- ga tankar och ställningstaganden hos individer som den norska värdekommissionen vill åstadkomma. Däremot instämmer vi moderater i utskottets upp- fattning att en svensk statlig värdekommission inte är en framkomlig väg om man vill komma vidare med de tankegångar som motionen innehåller. Sverige är inte Norge, kan man konstatera. Jag är rädd att förtroendet för och möjligheterna för svenska staten och svenska politiker är små när det gäller att få enskilda personer att allvarligt undersöka sina egna värderingar. Kanske är respekten för den norska stat- sapparaten större. Det måste finnas andra möjligheter att stimulera varje enskild medborgare att själv undersöka sina egna värderingar. Med facit i hand rörande både den norska och den svenska prioriteringsutredningens spår i det allmänna medvetandet tillåter jag mig att ha mina dubier. I det särskilda yttrandet av de moderata ledamö- terna i utskottet konstaterar vi med Karin Boyes ord att det är vägen om är mödan värd, dvs. att det vikti- gaste, underliggande syftet är att hos den enskilda individen stimulera till eget personligt reflekterande över det egna förhållningssättet till en rad olika sam- hällsföreteelser. Vi måste anstränga oss att hitta en annan väg att stimulera en sådan process, uppmuntra individen att själv utforska och medvetandegöra sina värderingar och sitt förhållningssätt till etiska och moraliska begrepp. Den norska värdekommissionen har ett råd med 37 personer som företräder vanliga människor, en del med mycket alldagliga yrken och professioner som mera får rollen att initiera, aktivera, frammana och spegla vardagsmänniskans perspektiv, detta för att undvika och minska påverkan av politiker, proffstyckare och yrkesfilosofer. Vi anser därför att det skulle ligga ett värde i att exempelvis till kommittén som arbetar med tusenårs- skiftet knyta en brett sammansatt referensgrupp som får denna roll i Sverige. Studiecirklar i filosofi är mycket populära i Sveri- ge, och människor åker 20-30 mil för att lyssna på föreläsningar i filosofi. Det ger hopp för framtiden. Det språkliga komplex som svenska folket i ge- men lider av borde kunna avlägsnas genom en brett upplagd studieverksamhet och debatter. Det är bara fråga om sunt förnuft och sund egen reflexion när vi använder krångliga ord. Med det, fru talman, upprepar jag mitt yrkande om bifall till den moderata reservationen nr 7. 0456070504608 N 2010-01-01 00:00:00 193410 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf77