2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Miljöpolitiken 2BB1A207-1014-419D-8B62-0CBE9BAC2E15 3 KJELL-ERIK KARLSSON (v) v Fru talman! "Det är ont om jordklot" skrev Harry Martinsson för länge sedan. Kloten har, vad jag vet, inte blivit fler sedan dess. Det klot vi lever på gäller det att vara rädd om. Vi måste alla slå vakt om vårt klots överlevnad, det tror jag vi är överens om. Om alla människor på jorden skulle leva med samma livsstil och konsumtionsnivå som vi i den rika världen skulle det krävas minst fem jordklot. Eftersom det bara finns ett jordklot, finns det uppenbart en konflikt om begränsade ytor och ändliga resurser. Västvärldens industriella, oljebaserade, köttätande och högkonsumerande livsstil lägger under sig ytor och tar resurser från dem som inte kan göra anspråk på lika mycket som vi. Vår livsstil tillägnar oss livsut- rymme från människor i andra världsdelar och hotar vår egen och andra arters existens. En rad icke förny- bara råvaror utnyttjas på ett sådant sätt att jordens samlade resurser av dem snart kommer att ta slut. Vårt sätt att leva kan inte bli annat än en parentes i mänsklighetens historia. Frågan är om vi hinner och vill ta vårt ansvar innan miljöförstöring brutalt tving- ar oss in i ett förändringsskede. Vi i Vänsterpartiet vill ta vårt ansvar för en hållbar utveckling. I första hand speglar miljöfrågan en konflikt mellan rika och fattiga länder med mycket stora skillnader i konsum- tion av ändliga resurser. Men den är även en klassfrå- ga. Den som är ekonomiskt stark tar en större andel av resurserna än den ekonomiskt svage. Jag vill att Sverige skall vara ett föregångsland i miljöfrågan och genom riktiga politiska signaler föregå med gott ex- empel. I den förändringen krävs medvetna beslut som styr både produktionsprocesser, enskild livsstil och konsumtion. De föreslagna miljökvalitetsmålen är av övergri- pande karaktär och definierar det tillstånd för den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta in sig mot. De 15 nationella miljökvalitetsmålen är, precis som Göte Jonsson sade, så allmänt hållna att ingen kan invända mot dem. För att de skall bli användbara krävs att riksdagen antar konkretare delmål. Det är delmålen som kommer att utgöra underlag för miljöpolitiska åtgärder och prioriteringar inom olika samhällssektorer. Därför har den parlamentaris- ka beredningen för miljömålen en mycket viktig uppgift och ett stort arbete som skall redovisas vid halvårsskiftet, den 1 juli år 2000. Det är bra att ut- skottet har kunnat enas om synen att delmålen skall upp i riksdagen. Koldioxidutsläppen är ett internationellt problem, men Sverige kan och måste som ett tekniskt och eko- nomiskt avancerat land gå före och ta fram processer, teknik och samhällsstrukturer som visar på vägarna till minskad användning av fossila bränslen och där- med till sjunkande utsläpp av koldioxid. Såvitt vi kan se i dag finns det inga genvägar, utan det krävs stora strukturella förändringar inom energisektorn och transportsektorn. Vatten av god kvalitet är ett mycket viktigt mål. Vatten är en av grundstenarna för överlevnad. Sverige har gott om vatten och vatten av god kvalitet. Men det finns faror för våra vatten. Vi kan i södra Sverige se en utveckling mot ett ökande antal upptäckter av bekämpningsmedel i brunnar och vattendrag. Detta är en varningssignal som vi nu måste ta på riktigt allvar. Levande sjöar och vattendrag vill vi alla se och ha tillgång till. För att bevara den biologiska mångfalden är vi med den nuvarande situationen, som beror på gamla och ännu pågående försyndelser på utsläppssi- dan, tvungna att kalka i försurade vattenområden. Vid halvårsskiftet i år skall en nationell kalkningsplan vara klar. Den planen måste vi ta på allvar, och den måste vara ett underlag för delmålen för kalknings- verksamheten. Hav i balans samt levande kust och skärgård är miljökvalitetsmål nr 5. Det målet innebär att väster- havet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att den biologiska mångfal- den skall bevaras. Regeringen skriver så här: "Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas." Den skrivningen är lovvärd, men vad sker i Öster- sjön? Man fiskar ut den naturliga sillen genom an- vändande av stora trålare som drar in allt till fisk- mjölsproduktion, vilket leder till minskad fångst och en påtaglig försämring för det lokala kustnära fisket. Man kan inte säga att detta storskaliga industrifiske bedrivs så att en hållbar utveckling främjas. Vad det lett till är att den lokala fiskindustrin får ta sin råvara från Danmark, då Östersjösillen blir mindre och mindre i storlek. Lekbeståndet har rasat från 2 miljoner ton till någonstans mellan 500 000 och 700 000 ton. Internationella havsforskningsrådet har sagt att lägsta gräns för att producera en ny gene- ration med tillräcklig mängd yngel är ca 1 miljon ton. Det är inte utan att man undrar var Fiskeriverkets samlade översyn av vilka delmål och åtgärder som behövs för att nå det här miljökvalitetsmålet kommer att hamna. Det skall redovisas i oktober i år. Det finns en hel del att säga även om producen- tansvar. Jag skall kort gå in på detta i samband med en reservation på det området som gäller bl.a. möbler. Jag anser det vara fel resonerat då man från både regeringens och utskottets sida inte anser att det före- ligger ett behov av att införa producentansvar för möbler eftersom det, som man säger, finns en andra- handsmarknad för möbler. Denna argumentation är märklig, då den andrahandsmarknad som finns inte avser uttjänta möbler utan användbara möbler. Att luta sig mot denna marknad ger inga garantier för att möbler tas om hand på ett säkert sätt när de kasseras. I och med detta kommer vi över på området av- fall. Här har vi inte reserverat oss, eftersom det har kommit en proposition om avfallsskatt och vi har motionerat med anledning av denna. Vi har i stället avgivit ett särskilt yttrande. Vi är kritiska till en ökad förbränning av avfall. En viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar avfall som går till deponering kommer sannolikt att öka mängden av avfall som kommer att gå till befint- liga och nya sopförbränningsanläggningar och där- med öka de totala utsläppen av miljögifter. De senaste årens erfarenheter har visat att det kan vara lättare och mer ekonomiskt fördelaktigt för en kommun att bara omlasta avfallet för transport till sopförbränningsanläggningar än att satsa på utökad materialåtervinning och biologisk behandling. Inci- tamentet för att inom kommunen satsa på utökad återvinning försvinner när man inte längre har ansvar för den slutliga avfallsbehandlingen. Miljöproblemen finns ju inte bara i Sverige utan är globala. Vi ser det som nödvändigt att det globala och alleuropeiska miljösamarbetet utvecklas. För att nå en hållbar utveckling i ett samhälle måste någon gå i spetsen och vara pådrivare. För att Sverige skall kunna vara pådrivare i de sammanhangen krävs att vi har rätt att föra fram självständiga åsikter och hävda våra egna ståndpunkter. Vi anser att EU inte skall få hindra medlemsländer att ställa hårdare krav i inter- nationella miljösammanhang. Nu gäller det att vi i det politiska och praktiska miljöarbetet agerar med handlingskraft och tillsam- mans sätter i gång ett offensivt miljöarbete. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 28. Givetvis står vi också bakom Vänsterpartiets övriga reservationer. Till Dan Ericsson, som ställde frågan om formule- ringen av skatt på drivmedel år 2004, vill jag säga att det finns en formulering i betänkandet där man förut- sätter att regeringen skall återkomma med förslag om biodrivmedel. Vi kommer att verka för att den for- mulering som finns i budgetpropositionen inte skall återkomma i höstens budgetproposition. Vi får väl också se vad miljöministern kommer att säga om den här frågan i debatten i dag. Det är jätteviktigt att man, som Göte Jonsson framhöll, verkligen får kött på benen när det gäller delmålen och att det blir möjligt att utvärdera dem. Det är ingen nytta med att sätta upp mål som inte är tidsbestämda och som inte är utvärderingsbara. 0883123676901 N 2010-01-01 00:00:00 193336 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf3