<anforande>
<dok_hangar_id>2348762</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Miljöpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EB12379F-D5EE-4DA2-AAA6-44DC6D4470B7</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>ALF ERIKSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som jag inledningsvis nämnde är inte
sättet att angripa en kemikalie i taget en framkomlig
väg. Då skulle nästan halva Sverige få syssla med att
analysera risker med olika kemikalier. Det kommer ju
fram så otroligt många kemikalier - ja, det kommer
nya varje dag. Därför redogör man i betänkandet för
den principiella inställningen. I stället för att angripa
den enskilda kemikalien måste vi angripa grupper av
kemikalier med samma innehåll.
Det här angreppssättet och sådana här metoder
kommer det att jobbas vidare med i den beredning
som är tillsatt. Sannolikt kommer det även fortsätt-
ningsvis att talas om att vissa av de här ämnena, som
ingår i flera kemikalier, inte får finnas ute i samhället,
medan andra får finnas endast i ytterst små koncent-
rationer.
Fru talman! Frågan skall beredas vidare, så vi får
säkert anledning att återkomma till den.
</anforandetext>
<intressent_id>0667054859301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193358</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
