2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Transportpolitik B9710367-04E9-4A4A-AC85-38CBEADFE92A 243 KENTH SKÅRVIK (fp) fp Fru talman! För oss liberaler är den fria konkur- rensen grundbulten för trafikpolitiken. Vi anser att den enskildes val av transportslag bäst tillgodoses med fri konkurrens. Detta gäller även för den som skall leverera gods. Med fri konkurrens inom alla transportslag kan vi bäst uppnå en hållbar utveckling och ökad tillväxt. Trafiksektorn kännetecknas tyvärr fortfarande av alltför många regleringar och mono- polbildningar. Även om vi kan konstatera att det har blivit bättre och att det går åt rätt håll, går det för sakta. Folkpartiet vill främja konkurrens mellan olika fö- retag för att konsumenternas behov skall tillgodoses till rimliga priser. Som det ser ut i dag är priserna inom många transportgrenar, framför allt tåg och flyg, alltför höga eftersom konkurrensen är eftersatt på grund av monopolliknande situationer. Dessa höga priser inskränker allvarligt den enskildes möjligheter att kunna resa och transportera varor. Transport och kommunikation är nödvändiga in- gredienser i all ekonomisk aktivitet. Konkurrenskraf- ten inom landet, och därmed ökad och tryggad syssel- sättning, och hänsyn till miljön förutsätter både ökan- de och mer miljöanpassade transporter. För enskilda människors välfärd är goda kommunikationer avgö- rande. Människans möjlighet till rörlighet är ett vä- sentligt inslag för god livskvalitet och en grundförut- sättning för att vardagslivet skall kunna fungera. Tillgång till bra kommunikationer underlättar ar- betspendling och ökar därmed möjligheten för männi- skor att bo där de vill och jobba där det finns gott om jobb. De nyss färdigställda Svealands- och Mälarbanor- na samt de s.k. västtågen mellan Göteborg och Skara- borg är bra exempel på att utbyggda kommunikatio- ner ökar möjligheterna till pendling, vilket givetvis avlastar våra vägar och hjälper till så att miljön blir bättre. En väl utformad trafikpolitik är därmed av allra högsta regionalpolitiska betydelse. Fru talman! Folkpartiet delar den av regeringen tidigare uppställda och av riksdagen beslutade s.k. nollvisionen, som innebär att ingen skall i möjligaste mån dödas eller skadas i trafiken. Denna fråga har diskuterats i utskottet och har väl beskrivits i trafikut- skottets betänkande TU9. All trafik påverkar miljön. Under många decenni- er har det i olika ordalag talats om att trafiken skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, dvs. betala sina miljökostnader, olyckskostnader och trängsel- kostnader. Denna grundprincip har formulerats på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska beslut, samt även efter den senaste kommunikations- utredningen. Även om stora förbättringar har före- kommit kan fortfarande mycket göras, och detta bör uppmärksammas tydligare av regering och ansvarigt departement. I samband med den trafikpolitiska propositionen våren 1988 beslöt riksdagen om olika transportpoli- tiska principer. En av dessa principer är valfrihet. Det låter vis- serligen bra att det är de enskilda människorna och företagen som skall välja hur de organiserar sina transporter. Vi vill emellertid påpeka att sådant tän- kande måste kombineras med en avreglering och fri konkurrens för att principen skall kunna genomföras och ge den effekt som regeringen påstår sig vilja och som Folkpartiet länge har eftersökt. Vi vill rensa i floran av administrativa regleringar och låta transportbesluten ske i decentraliserade och marknadsmässiga former. Då måste staten ta sitt ansvar för att skapa rättvisa konkurrensvillkor. Den allra största andelen av transporter är godstra- fiken. Varje dag transporteras stora mängder gods på våra vägar, på järnvägen, i luften och till sjöss. Rege- ringen måste noga följa utvecklingen och se hur kon- kurrensen fungerar inom och mellan alla våra olika transportslag. Det måste man göra så att de som nytt- jar något transportslag för godstransporter i verklig- heten också ur kostnadssynpunkt har frihet att nyttja det transportslag som är mest ändamålsenligt och som är det billigaste alternativet. Fru talman! Åtta av tio persontransporter företas i privatbilar. Därför är det viktigt att bilarna utvecklas så att miljöpåverkan minskar snabbt. Mycket har gjorts, men tillverkarna behöver göra ytterligare för att främja utvecklingen på området. Trots att bilar påverkar miljön i negativ riktning är bilen oumbärlig i dagens samhälle. Bilen kommer att vara det viktigaste transportsättet för en stor del av resorna och godstransporterna också i framtiden. En bil innebär en stor frihet för många människor och landsvägstransporter av människor och gods. Bilen är ofta det enda realistiska alternativet i stora delar av landet med gles befolkning. Folkpartiet anser att en fortsatt avreglering av järnvägstrafiken medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt järnvägens modernisering och attraktionskraft. Erfarenheterna hittills av konkurrensen vid länstrafikhuvudmännens upphandling är att trafik- kostnaderna kunnat sänkas avsevärt till nytta för såväl skattebetalarna som resenärerna. Nya operatörer har också kunnat etablera sig och ett stelt monopolsystem har kunnat ersättas med flexiblare och modernare företagsformer. Denna företagsform bör kunna utvecklas i ännu högre grad inom järnvägssektorn. Riksdagen fattade på initiativ av den borgerliga regeringen ett beslut om avreglering av järnvägstrafi- ken våren 1994. Dessvärre har Socialdemokraterna efter sitt maktövertagande hösten 1994 inte haft mod att genomföra detta beslut, främst av ideologiska skäl. Vad gäller luftfarten följer passagerarutvecklingen i stora drag konjunkturutvecklingen. Vid högkon- junktur ökar flygtrafiken, medan den minskar vid lågkonjunktur. Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet var med om att vara pådrivande för har ökat flygets attraktionskraft. Dessvärre har konkurrensen inte fungerat tillräckligt bra. SAS har fortfarande en allt- för dominerande ställning på många sträckor i inri- kestrafiken och utrikestrafiken. Detta har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor där man inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta sträckor. Detta drabbar i första hand resenärerna på just dessa sträckor på ett orimligt sätt. Samhället behöver av många skäl ett väl funge- rande vägnät, och det är med fasa man ser hur det svenska vägnätet förfaller och att nybyggnation sena- reläggs. Det är oansvarigt av regering och departe- ment att inte låta Vägverket fortsätta de nybyggnatio- ner och planeringar man håller på med. I stället sena- reläggs dessa upp till två tre år. Som exempel kan nämnas E 6, E 18, E 4, riksväg 45 och 44. Detta är inte att satsa på en nollvision i trafiken på våra vägar utan att i panik ändra beslut efter hand som en besvärande situation uppstår. Även det enskilda vägnätet har en stor betydelse för näringslivet och för människors möjlighet till bosättning och utkomst. Fru talman! Utskottet har skrivit i betänkandet att det övergripande målet är att säkerställa en samhälls- ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transport- försörjning för Sveriges invånare och näringslivet i vårt land. Utskottet har också ett antal delmål enligt följande: · ett tillgängligt transportsystem · en hög transportkvalitet · en säker trafik · en god miljö · en positiv regional utveckling Låt oss nu gemensamt ta ansvar för att dessa mål och delmål verkligen kommer till stånd och att detta skall gälla för hela vårt land och dess befolkning. Jag yrkar inte bifall till någon av reservationerna, men vi står givetvis bakom de reservationer som vi är med på. 0954999878706 N 2010-01-01 00:00:00 193576 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf243