<anforande>
<dok_hangar_id>2348762</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Miljöpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4AB57206-6142-4D56-8DAD-1E6BC3A5B7BA</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN LINDVALL (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är intressant att höra att modera-
terna ser EU som en internationell plattform för mil-
jöarbete. Herregud! Från Miljöpartiet inser vi att det
ibland krävs andra sammanslutningar. De samman-
slutningar där man har diskuterat klimatfrågan och
där alla länder varit med, inte bara EU, är mycket
viktiga. EU är alldeles för trångt för en diskussion om
klimatfrågan.
Jag har varit på uppföljningen till Riokonferensen.
Riokonferensen var viktig. Där var det betydligt fler
länder än de som är med i EU. Det kan jag garantera.
EU är nämligen alldeles för trångt också för dessa
frågor.
Naturligtvis behövs många internationella forum
för att diskutera miljöpolitik. Men man skall också ha
klart för sig att mycket av kemikaliearbetet måste
göras i det egna hemlandet av var och en. Man kan
inte tro att alla dessa frågor löses genom stora inter-
nationella konferenser. Man måste också bedriva ett
nationellt arbete.
Vi måste få i gång en teknikutveckling, Göte
Jonsson. Teknikutvecklingen får man i gång genom
att stimulera den. Man kan göra på många olika sätt.
Ett sätt är att fasa ut kemikalier. Då får man i gång en
teknikutveckling. Det har historien visat. Ett annat
sätt kan vara att använda ekonomiska styrmedel. Det
föreslår Miljöpartiet ofta. Sådana har också använts i
Sverige mot kemikalier.
Det vi är kritiska mot i den proposition vi nu dis-
kuterar är att det är "bör" och frivillighet när det gäl-
ler de kemikalier som tas upp. När man hör Göte
Jonsson är det bara att konstatera att vi har olika upp-
fattningar i miljöpolitiken. Somliga tror att alla män-
niskor är goda och fasar ut giftiga kemikalier därför
att de vill vara snälla. Vi andra tror inte det. Vi tror
inte att alla har samma ambitioner när det gäller mil-
jön. Det finns många som sätter andra intressen fram-
för miljöintressena, t.ex. ekonomiska intressen. Om vi
skall kunna ge framtida generationer en möjlighet att
leva kvar på jorden i en avgiftad värld måste vi poli-
tiker våga tala om vilka ämnen som skall fasas ut,
nationellt och internationellt.
</anforandetext>
<intressent_id>0962854674801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193355</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
