<anforande>
<dok_hangar_id>2348762</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Familjerättsliga frågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>04A964E4-42CF-47E2-A822-CCD7C32FE49E</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det kanske också är en missuppfatt-
ning. Men barnet har också rätt att leva utan en
livslögn. Barnet har också möjligheter att leta rätt på
sin riktiga pappa. Jag tycker också att det tillhör bar-
nets rättigheter.
Dessutom är den förnedrande domstolsbehand-
lingen och blodprovstagningen redan gjord i de fall
som vi har beskrivit. Det var förnedrande redan från
början.
Jag undrar om Tanja Linderborg verkligen månar
om att detta barn skall kunna hitta sin rätta pappa. Jag
vägrar att acceptera att detta handlar om pengar. Det
är något annat.
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193440</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
