2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Miljöpolitiken 8E53F696-515E-4FB0-A84D-824709CDE8EE 10 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Detta tenderar som vanligt att bli en liten budgetdebatt. Jag kommer att ta upp en del så- dana frågor så småningom. Men låt mig först yrka bifall till reservationerna 1 och 28. Naturligtvis står Miljöpartiet bakom de andra reservationerna vi har fogat till betänkandet, men för tids vinnande får det räcka med dessa två. När miljöpropositionen - den här stora luntan - kom för ett år sedan fanns det stora förhoppningar. Nu äntligen skulle regeringen visa hur man skulle nå det långsiktigt ekologiskt hållbara samhället som man har talat om. Nu skulle vi få se hur vägen dit såg ut. Vi som hade de förhoppningarna insåg tyvärr ganska snabbt att de grusades rejält. Här fanns inte mycket. De 15 miljömål som man slog fast kan t.o.m. ett parti som Moderaterna ställa upp på. Det säger faktiskt en hel del. Det säger att så förfärligt förplikti- gande var det inte. Det är precis som Naturskyddsfö- reningen säger: Vi skall inte inbilla oss att alla vill åt samma håll när det gäller miljöpolitiken. Så är det inte. Det finns olika uppfattningar, och det finns olika ambitioner. Samtidigt är de 15 miljömål som regeringen lade fast enormt ambitiösa om de skall uppnås, som man säger, inom en generation. Skall man t.ex. ha en luft som är så ren att människors hälsa samt djur-, växt- och kulturvärden inte skadas, och uppnå det inom en generation, får man vara snabb. Man får se till att ha bra delmål som tar oss dit. Skall man ha myllrande våtmarker som bevaras för framtiden, en skog som inte drabbats av några miljöproblem, en naturlig för- surning som bara är det som finns i naturen inom en generation - då krävs det kraftåtgärder. Miljöpartiet kommer att göra allt för att regering- en skall klara av det här på 25 år. I det här tidspers- pektivet kan man säga att 25 år är ett enormt kort perspektiv. Men vi kommer att göra allt vi kan för att hjälpa regeringen att nå detta mål. Naturligtvis är det vi gör inom den närmaste tiden avgörande för männi- skans överlevnad på jorden. Vi befinner oss i en situ- ation där inte bara vi, utan naturen som helhet faktiskt håller på att ta mycket stryk av miljöproblemen. För- surning, klimatförändring, kemikalisering, osv. är problem som än så länge inte på något sätt är lösta. Den tanke regeringen hade när man lade fram den här propositionen var att utöver de 15 miljömålen - rätt flummiga faktiskt - skulle man klara resten själv. De delmål som behövs för att visa hur man tar sig mot målen skulle regeringen möjligtvis redovisa i en skrivelse till riksdagen en gång per mandatperiod. Det är ganska fascinerande. Det är som att säga att vi skapar budgetramar och att regeringen sedan skall höra av sig en gång per mandatperiod och tala om hur man klarar det här med budgeten - eller socialpoliti- ken eller arbetsmarknadspolitiken. Låt oss sätta stora mål, och sedan kommer det vart fjärde år en liten redovisning! Det skulle ingen acceptera, och natur- ligtvis kan man inte acceptera det på miljöområdet heller. Därför är jag mycket glad att utskottet har slagit fast att regeringen skall återkomma till riksdagen med mer preciserade mål. Utan tydliga kvantifierade tids- bestämda delmål förfuskas våra miljöambitioner. Det finns en stor risk för att de 15 stora miljökvalitets- målen inte blir något annat än en hägring i fjärran och att vi, som tyvärr sker nu, hela tiden måste revidera. Det är det som har skett. Vi har reviderat och revide- rat miljömål, allteftersom vi inte har klarat av att uppnå dem. Det här tycker Miljöpartiet är fullkomligt oacceptabelt. Vi måste börja föra en politik som gör att vi når miljömålen. Vilka medel har då riksdag och regering för att klara det här? Det är framför allt två: lagstiftning och budget, att stifta lagar som reglerar vad som får göras, att anslå medel där så behövs. I Miljöpartiet är vi mycket glada för att vi aktivt har bidragit till att vi har fått en bra miljöbalk som trädde i kraft den 1 januari 1999. Vi hör alltmer positiva signaler utifrån om att miljöbalken börjar fungera. Tyvärr kommer det att dröja länge innan miljö- domstolarna kommer att kunna använda miljöbalken när det gäller tillstånd eftersom de som kunde läsa innantill insåg: Låt oss söka miljötillstånden före årsskiftet, så att det är den gamla lagstiftningen som gäller. Det finns många industrier som kommer att prövas även det kommande året enligt den gamla miljölagstiftningen. Man var rädd för miljöbalken därför att man kunde se att kraven hade skärpts. För oss som har jobbat med balken är det ett mycket bra betyg. Det visar att balken är ett bättre instrument, en bättre miljölag, än vad vi har haft tidigare. Det andra är alltså budgeten. Ett samarbete är in- lett mellan Miljöpartiet och regeringen. Jag delar kd:s uppfattning att det faktiskt var en nedskärning i mil- jöpolitiken under förra mandatperioden när Social- demokraterna och Centern lade budgeten. Den tren- den är bruten. I den första budgeten som vi lade tillsammans med Socialdemokraterna såg vi till att det kommer pengar till skogsinköpen. Skall vi klara en biologisk mångfald måste vi klara de miljömål som vi faktiskt har skrivit under internationellt. Vi skrivit under på att avsätta 10 % av varje biotop. Skogen är en viktig biotop. Här börjar vi nu kunna se att vi kanske kan klara målet att avsätta 10 % av skogsmarken och skydda den. Anslagen har alltså räknats upp rejält. De är uppe i 500 miljoner år 2001 och skall sedan ligga kvar där. Det är mer än vad Miljövårdsberedningen krävde. Det är mer än vad Naturskyddsföreningen har krävt. Men det är nödvändigt om vi skall klara målen. I den vårproposition som nu kommer har detta kompletterats med medel till nyckelbiotoper. Det är intressant att höra att Folkpartiet tycker att det skall vara ännu mer. Ni får gärna lägga budgetar som visar att det går att få utrymme inom taket för ännu mer. Det finns nu 40 miljoner för 1999, 50 miljoner för år 2000, 125 miljoner för 2001 och 125 miljoner för 2002. Från Skogsvårdsstyrelsen har man sagt att man behöver någonstans mellan 80 och 130 miljoner. Vi ligger alltså rejält "uppe". Nu finns det en möjlighet att avsätta nyckelbiotoper. Vi har också i flera betänkanden skrivit att det inte får vara vattentäta skott mellan pengar till reservat och pengar till nyckelbiotoper. Vi har också förstått av Skogsstyrelsen och länsstyrelserna att det inte heller är riktigt så. Många lite halvstora områden som tidigare trillade mellan stolarna får i dag skydd. Här har vi alltså kommit en bit på väg. På samma sätt anslås nu pengar till miljöforsk- ningen utanför MISTRA. Miljöpartiet har länge drivit att det är nödvändigt om vi skall kunna fortsätta att ha den spetskompetens som behövs. Det kommer alltså 50 miljoner för år 2000, 100 miljoner för 2001 och lika mycket för 2002. Det är en bra nivå. Men även sanering av miljöskadade områden är viktigt. Tyvärr har Naturvårdsverket tappat kompe- tens genom att pengarna försvann när s och c bestäm- de. Vi måste nu bygga upp en kompetens igen. Man har en tjänsteman kvar. Man hade betydligt fler tidi- gare. Det finns nu 40 miljoner för 1999, 65 miljoner för år 2000, 150 miljoner för 2001 och 300 miljoner för år 2002. Det är en bra nivå, en bra ambition. Att takten trappas upp är nödvändigt. Vi måste hinna skapa den kompetens som behövs för att peng- arna kan användas på ett miljöriktigt sätt. Det går inte att bara hugga till en siffra och tro att det funkar. Man måste se till att kompetensen finns där. Det här visar alltså att nu finns det resurser. Jag måste också kommentera detta med biobränslen. Det är fascinerande hur man lyckas vän- da en god nyhet till någonting dåligt. Vad Socialde- mokraterna och Centern aldrig lyckades med var att be om lov i Bryssel. Vi måste be om lov i Bryssel för att få skattebefrielse på etanol och rapsmetylester. Det finns något som heter mineraloljedirektivet. Jag vet inte om ni andra inte vet om det, men vi har inte haft någon skattebefrielse för de här bränslena. Vi har nämligen aldrig gått till Bryssel och bett om lov för att slippa ha skatt. Mineraloljedirektivet säger att vi inte får ha en beskattning på alternativa bränslen som missgynnar mineraloljor. Nyheten i denna budget är alltså att regeringen nu går ned till Bryssel och begär att under ett inlednings- skede få ha skattebefrielse på den här typen av biobränslen. Det är det som är nyheten. Det gör vi för första gången nu. Sedan kan naturligtvis år 2004 diskuteras. Men enligt mineraloljedirektivet får detta bara ske i ett introduktionsskede och mineraloljedi- rektivet kräver alltså en bortre parentes. Om den parentesen skall ligga på år 2004 eller inte kan dis- kuteras. Dessutom finns det ingenting som säger att vi efter 2004 skulle börja ta ut en miljöskatt som är likadan som den vi har för bensin och diesel. Den kan ju vara mycket låg. Det sägs inte. Det här är alltså en positiv nyhet som, surt sa' räven, många försöker göra till en negativ. I det här betänkandet har Miljöpartiet ett långt särskilt yttrande som handlar om mycket, bl.a. vill vi stärka målen för biologisk mångfald. Man kan funde- ra över varför vi har en miljöpolitik. Dels är det na- turligtvis för att inte äventyra människors hälsa, dels för att se till att vi kan bevara en natur som kan ge oss resurser och som även kan ge rekreation. För det krävs att vi ser till att den biologiska mångfalden kan finnas kvar. Vi hade gärna sett ett sextonde mål som handlar om biologisk mångfald, med delmål som vi har redovisat i detta betänkande. Jag delar också den uppfattning som många har framfört att Sverige håller på att tappa tempo i miljö- arbetet. Det är ingen slump att det har kommit i sam- band med EU-inträdet. För moderaterna är det viktiga att vi går i takt. Vem som leder truppen som skall gå i takt och vart truppen tycks gå, om den går rakt mot avgrundens rand, tycks inte spela någon roll, bara vi går i takt. Skall vi gå i takt med de sämsta? Spanien har t.ex. ganska dålig miljöpolitik. Skall vi kanske vara den som leder truppen? Skall vi se till att andra går i takt med oss möjligen? Problemet är att det är mycket svårt att få vara den som leder den trupp som skall gå i takt, eftersom EU gör det mycket svårt för ett land att gå före. Det anser vi vara anledningen till att Sverige har tappat tempo i miljöarbetet. EU tillåter inget land att gå före. Vi anser att Sverige skall fortsätta att försöka med det. Vi skall göra som Danmark. Vi skall anse att försiktighetsprincipen skall gälla och att den miljöga- ranti som existerar inom EU faktiskt betyder någon- ting. Låt oss testa den! Låt dem dra oss inför EU- domstolen om man från Bryssels sida anser att vi driver en för radikal miljöpolitik, men se till att det händer någonting! Stå inte bara still och var tacksam för att vi får behålla våra undantag! Det är ingen ambition, miljöministern. Det krävs mer än så. Vi har hört av miljöministern att Sverige skulle vara ett föregångsland, att jorden skulle klara sig om alla levde på Sveriges nivå. Jag vet inte hur många jordklot miljöministern har, jag har bara ett. Kan miljöministern på något vis dementera detta och säga att den här uppgiften blev missförstådd, så att vi kan förstå att vi ändå har en miljöminister som precis som det görs i propositionen, vilket är mycket bra, faktiskt klargör att miljöproblemen består. Vi har inte löst de stora miljöproblemen som för- surning och övergödning. Klimatfrågan är inte löst. Det har dessutom tillkommit nya miljöproblem, näm- ligen kemikaliseringen. Vi måste nog acceptera att konsumenterna inte kan ta hela ansvaret. Jag bara undrar, Göte Jonsson, vet du exakt vilka kemikalier som används för att göra dina skor? Kan du välja i affären, så att du köper sådana skor som har tillverkats med mindre kemikali- er än andra? Det finns avgöranden som faktiskt måste ske på en annan nivå. Vi måste som politiker våga säga att de här kemikalierna vill vi inte ha i ett kretslopps- samhälle, de här kan vi acceptera. Det måste ske en sådan utsortering på en politisk nivå. Vi måste tala om för industrin att de här kemikalierna skall fasas ut till det året. Det som föreslås i propositionen är en frivillighet. Men av erfarenhet vet vi att den frivilligheten innebär att det inte händer så mycket. Det är först när vi får en bortre parentes för kemikalier som det blir en tekni- kutveckling. Vi kan se på t.ex. tri, där Sverige för några år sedan satte ett slutdatum. Helt plötsligt visa- de det sig att många som hade använt lösningsmedlen klarade sig med vattenånga när de var tvungna, när de visste att det fanns en dag när kemikalien skulle bort. Jag och Miljöpartiet menar att vi även måste an- vända lagstiftning för att komma vidare i miljöpoliti- ken. Vi måste också använda ekonomiska styrmedel. I Miljöpartiet är vi glada för att det i vårbudgeten slås fast att skatteväxlingen är en princip som är viktig. Sammanfattningsvis vill jag också säga att det inte bara är de stora visionerna och de stora målen som är viktiga. Även de små detaljerna är viktiga. Tar man inte de små stegen kommer man aldrig till de stora målen. I Miljöpartiet tar vi därför upp t.ex. outbyggda älvsträckor, där vi menar att det finns en biologisk mångfald som har varit mycket klämd. Där kan vi se att de få strömmande vatten som finns kvar är refuger för den biologiska mångfalden. Låt oss bevara dem! Låt oss se till att de finns kvar för framtiden! Vi anser från Miljöpartiet att vi har byggt ut de strömmande vattnen färdigt. Till Folkpartiet kan jag säga att det finns en reser- vation, nr 1, som handlar just om skydd av outbyggda älvsträckor. Där kräver vi att de som finns kvar skall grundlagsskyddas. Det går bra att stödja den. Men det finns även andra biotoper som är hotade. Myrar är hotade, inte bara skogar. Havet är hotat. Även här behövs det pengar för att skapa reservat, så att vi kan få det skydd som krävs. Det finns mycket att säga i miljöpolitiken. Jag hoppas att det finns några som kommer att ställa frågor till mig. Men jag vill också säga att vi har fler företrädare som kommer att delta i debatten om det här betänkandet. Per Lager kommer att prata om det som sker i västerhavet och Barbro Johansson kommer att mer konkret ta upp en del kemikalier. Bifall till reservationerna 1 och 28! 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 193343 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf10