2348762 GM0987 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april 1998/99 87 1999-04-28 00:00:00 Miljöpolitiken 73BE9EA0-48AC-4CC3-9BE1-9901A1E20346 1 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! För snart ett år sedan presenterade re- geringen sin proposition om svenska miljömål. Precis som tidigare miljöbalken var miljöpropositionen kraftigt försenad, så försenad att riksdagen inte kunde behandla den innan valet. Det är alltså först nu ett år senare som vi i riksdagen kan ta ställning till propo- sitionen i och med dagens betänkande. Samtidigt behandlar vi i betänkandet regeringens skrivelse om hållbara Sverige och också miljömotioner från den allmänna motionstiden. Det är ett rätt så rejält miljö- dokument. Det är totalt 346 yrkanden som får sin behandling i detta betänkande. Under utskottsbe- handlingen har vi också träffat många myndigheter och organisationer, näringslivsrepresentanter som gett sin syn på frågorna. Ungdomens miljöriksdag hade en särskild seminariedag omkring miljöpropositionen och fick sedan ge sina synpunkter inför utskottet. Jag tycker att den här behandlingsformen har fungerat väl. Det har varit mycket, men jag tycker att vi har gått systematiskt till väga och betat av de olika områ- dena. Man kan säga att det här betänkandet ger en god och samlad bild av tillståndet i Sverige i dag vad gäller miljöfrågorna. Under förra mandatperioden, under Anna Lindhs tid som miljöminister, rustades miljöpolitiken ned område för område. Från Miljösverige och oppositio- nen uttalades mycket stark kritik mot den avlövning av miljöpolitiken som regeringen och dåvarande miljöministern ansvarade för. På i stort alla de olika områdena inom miljöpolitiken har nedskärningar varit ett faktum. Det har handlat om miljöövervak- ningen, om arbetet med sanering av förorenade områ- den, om miljöforskningen, om kalkningen av försura- de sjöar och vattendrag, om minskade resurser till länsstyrelsernas miljöenheter. Ja, exemplen kan göras många. Bakom en sorts kuliss att bygga om Sverige ekologiskt nedrustade regeringen de facto den ordina- rie miljöpolitiken. Till skillnad från denna politik har vi från Krist- demokraternas sida konsekvent presenterat budget- förslag och miljöåtgärder som syftar till en förstärkt miljöpolitik och sanering av den nationella miljöskuld som Sverige som land dragit på sig. Det har dock en riksdagsmajoritet avvisat. Fru talman! Nu har vi en ny miljöminister, och även om han inte synts så mycket i debatten började han sin första budget med en liten miljöåterställare. Det har han faktiskt fortsatt med i vårpropositionen. Men det handlar alltså om att regeringen nu börjar rusta upp det man först har rivit ned. Regeringen kan inte tänkas inhösta några större applåder för detta. Man börjar alltså en återmarsch till vad som var tidi- gare. Det är bra så. Jag hoppas att den marschen kan fortsätta. Men sedan får vi också konstatera att krets- loppsbegreppet har fått lite nytt innehåll. Vi konstate- rar att det faktiskt är gamla pengar som återanvänds. Man flyttar pengar från ett konto till ett annat för att försöka komma tillbaka till de ordinarie miljöansla- gen. Det är okej, det är ett sätt att ge en sorts symbol åt kretsloppsarbetet. Det viktiga är att pengarna kommer tillbaka där de hör hemma så att vi får ett bra ordinarie miljöarbete. Miljöministern får ursäkta lite, men dagens betän- kande känns i alla delar inte helt aktuellt i och med att det ändå är en ett år gammal proposition som är tyngdpunkten i betänkandet. Jag kommer ändå strax in på det. En aktuell fråga skulle jag vilja ta upp där miljö- politiken berörs mycket starkt. Det är en formulering i den nyligen presenterade vårpropositionen. Där skriver regeringen, med stöd av regeringsunderlaget Miljöpartiet och Vänsterpartiet, så här: "Regeringens bedömning är att energiskatt ska börja tas ut på biod- rivmedel från år 2004." Detta, fru talman, kan inte betyda något annat än att omställningen till det eko- logiska samhället avsevärt försvåras. Varför ge en signal som kan komma att lägga en död hand på de satsningar som är tänkta för att få fram förnybara drivmedel? Jag måste fråga såväl miljöministern som Gudrun Lindvall och Kjell-Erik Karlsson från Miljö- partiet respektive Vänsterpartiet vad det här är fråga om. Den bästa miljöinsats ni kan göra i denna debatt är att ge beskedet att formuleringen att påbörja be- skattningen av förnybara bränslen var ett olycksfall i arbetet. Vi räknar med att det rättas till nu vid riksda- gens behandling av propositionen. Kan vi få ett så- dant besked? I så fall är resultatet av den här debatten en miljövinst. Så över till betänkandet. Regeringens förslag att dagens 170 miljömål skall ersättas av 15 mål är ingen direkt lösning av miljöproblemen, utan det är som svenska Naturskyddsföreningen sade i en kommentar när propositionen presenterades: "Regeringen abdike- rar i frågan om mål och överlåter till andra att själva besluta vad man orkar med." Några andra kommenta- rer från Miljösverige, exempelvis Centrum för biolo- gisk mångfald: "Denna proposition är inte det red- skap vi behöver för det ordinarie miljöarbetet. Vad gäller miljöövervakningen har vi inte lägre koll på vad som händer." Det är rätt allvarlig kritik. En miljö- forskare sade: "Man suddar nu ut redan tydligt satta miljömål vad gäller naturvården." Ett annat ord var "temposänkning" i miljöpolitiken. En bättre strategi vore att regeringen kom med förslag på handlingsplaner för att nå tydliga miljömål. Men en sådan strategi har lyst med sin frånvaro under förra mandatperioden, och nu har arbetet hänskjutits till beredningar som skall arbeta fram delmål och handlingsplaner. Regeringens tanke var att man sedan på egen hand skulle fastställa delmål och i bästa fall handlingsplaner. Regeringen får dock i dagens betän- kande bakläxa på denna punkt. Ett enigt utskott begär nu att regeringen skall återkomma till riksdagen för fastställande av delmål. Det innebär i praktiken att det också blir en tydlig redovisning och, såvitt jag förstår, förslag till åtgärdsprogram för att nå uppsatta mål. Med den här behandlingen av motionen har en mängd förslag som har funnits från oppositionen, bl.a. från oss kristdemokrater, på mål- och åtgärdssidan tills vidare hänskjutits till kommande debatt när regering- en lagt fram sina förslag efter den beredning som pågår under det här året. Då finns det anledning att mer i detalj diskutera delmål och strategier för att nå målen. På ett område vill jag dock redan i dag föra en diskussion. Det handlar om, som jag ser det, den viktigaste miljöfrågan. Och det är inte bara den vikti- gaste miljöfrågan, utan det är den fråga som kommer att dominera den politiska agendan under kommande decennier, nämligen klimatfrågan. Fru talman! Jag är kanske tjatig, eftersom jag har tagit upp den frågan under några år, men den är cen- tral och avgörande. Klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga. Om vi inte lyckas att hejda fossilförbränningen och därmed koldioxidutsläppen blir det en ökad me- deltemperatur på jordklotet. Med fortsatta förorening- ar av lufthavet räknar man med en fortsatt medeltepe- raturförhöjning på 3-4 grader under de närmaste 100 åren. Det innebär att havsytan kommer att stiga och att havsströmmarnas banor kan komma att ändras. Oväder som orkaner blir vanligare och förekommer dessutom med ökad styrka. Över hela världen kom- mer vädret att bli mer extremt. Torka, översvämning- ar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av effekter till följd av klimatför- ändringar kan göras lång. Vid den senaste klimatkon- ferensen i Buenos Aires var det frapperande hur med- vetna världens miljöministrar verkade vara om detta framtidsscenario. Detta är inte längre en teori eller någon tanke, utan det är vetenskapligt belagt. Men samtidigt måste sägas att man uppvisade en oförmö- genhet till samling och beslut för att verkligen minska dessa utsläpp. Alla länder, också Sverige, måste nu ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid. Varken inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp. Tvärtom måste ett kraftfullt handlingsprogram som minskar utsläppen upprättas och genomföras. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energi- produktionen som transportsektorn, begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och om möjligt lagring av koldioxid. Ett antal politikområden berörs, och det var med detta som bakgrundsrelief som jag tidigare ställde min fråga om biodrivmedlen. Att få andra drivmedel är ett sätt att minska utsläppen från fossilbränslen. Det är därför som det är så allvarligt om regeringen nu skickar ut en annan signal. Dessvärre har regeringen av EU utverkat möjlig- het att bryta internationella klimatöverenskommelser och öka utsläppen. Denna ökning kan bli rätt så stor, men det beror ju också på hur man hanterar kärn- kraftsavvecklingen. Det får inte bli så, att vi bidrar till att öka utsläppen av koldioxid beroende på ökad kolförbränning och oljeförbränning när kärnkraften stängs av. Vi måste eleffektivisera eller ha förnybara bränslen. Där är vi inte i dag, och det är detta som är det allvarliga, om regeringen fortsätter att framhärda med att ersätta kärnkraft med fossila bränslen. Då kommer denna ökning att bli än mer drastisk än som det ser ut i dag. Fru talman! Jag tycker alltså att regeringen för en bakvänd politik i den viktigaste miljöfrågan. Här hoppas jag nu på en tydlig omorientering från den nya miljöministern, en omorientering som innebär att regeringen lyfter upp klimatfrågan som nummer ett i miljödebatten. Jag hörde miljöministern i Buenos Aires, och där var han tydlig och bra. Jag hoppas att han är väldigt tydlig i debatten i dag och säger vad det handlar om när det gäller klimatfrågan och vad som krävs av oss i Sverige och internationellt vid en omställning. Det kommer att utsätta samhället för stora påfrestningar, men det är nödvändigt att ordent- ligt föra den debatten. Sedan skall den klimatkommitté som bereder frå- gan om handlingsprogram förhoppningsvis komma med ett förslag i slutet av året. Jag hoppas att det blir bra förslag som leder till konkreta beslut. Men det handlar också om att öka medvetenheten ute bland folket. Här kommer det att krävas insatser av oss alla. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re- servation nr 24, som tar upp frågan om ett klimatpo- litiskt handlingsprogram. Givetvis står jag bakom övriga reservationer från kristdemokraterna, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem. Jag vill också rekommendera vårt särskilda yttrande för läsning där vi tar upp mer ideologiska spörsmål och kommentarer till de miljöförslag som vi har fram- fört i motionen. Jag vill ta upp ytterligare två sakfrågor. När det gäller frågan om blyhagelsförbud anser ett enigt utskott att förbudet skall förenas med dis- pensmöjligheter för all icke våtmarksanknuten jakt. Det var bra att utskottet kunde samlas kring en prak- tisk lösning i denna fråga, och jag utgår från att rege- ringen och Naturvårdsverket nu fortsättningsvis han- terar denna fråga med vislighet. Fru talman! Jag kan inte heller låta bli att nämna något som är viktigt för min hembygd, nämligen Kolmården och Kolmårdens djurpark. Det kan synas vara en liten fråga i sammanhanget, men det handlar faktiskt om ett utomordentligt viktigt forskningsar- bete för utrotningshotade djur och om den biologiska mångfalden. Här anser jag, liksom tidigare, att staten bör ta sitt nationella ansvar. Jag kan ändå nära en förhoppning om att miljöministern skall ha ett mer öppet sinnelag till denna fråga än vad hans företräda- re hade. Välkommen till Kolmården för att ta del av ett viktigt nationellt miljöarbete! Avslutningsvis vill jag peka på det ideologiska perspektivet och det personliga ansvaret. I miljöpoli- tiken och också inom andra politikområden tar krist- demokratin sin utgångspunkt i förvaltarskapstanken och förvaltaransvaret. Det här gamla indianordspråket kan sägas omfatta denna tanke: Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar utan bara lånat den av våra barn och barnbarn. Vår livsstil i västvärlden sliter hårt på miljön och på ändliga naturresurser. Den är inte socialt försvar- bar när man jämför med hur det stora flertalet fattiga lever. Vi är alla mer eller mindre fångade i ett materi- alistiskt tänkande. Konsumismen firar större triumfer än någonsin i historien. Vi har inte lyckats med att åstadkomma tillväxt inom sociala och ekologiska ramar. Vi måste nu få till stånd en sådan tillväxt. I och med att vi inte har lyck- ats med det har vi slitit hårt på miljön. De stora mil- jöhoten i dag är inte några enskilda skorstenar eller avloppsrör utan det är vår vardagliga livsstil som i alltför hög grad bygger på ett kortsiktigt och snabbt förbrukande av energi, naturresurser och spridande av gifter och avfall. Jag för min del tror inte att vi löser miljöproble- men om vi inte går till oss själva och ser till att vi inte gör större ekologiska avtryck än vad miljön tål. Vi skall givetvis arbeta vidare med tydliga miljömål och kraftfulla handlingsplaner - såväl nationellt som internationellt. Men ytterst handlar det om en miljö- medveten livsstil, och här har vi alla ett ansvar. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 193334 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf1