2348758 GM0983 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april 1998/99 83 1999-04-21 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om det politiska läget särskild debatt 7C0A04C8-4D6B-4A8F-9CD6-5D90E0A87DE5 9 LENNART DALÉUS (c) c Fru talman! Jag och många med mig har med sti- gande förvåning sett och hört hur regeringsunderlaget successivt vittrar sönder. Oförmågan att hålla sams är ju ett stående samtalsämne hos de människor som vi i dag fått uppmaningen att vi skall lyssna på. Där talar man om detta. Göran Persson har själv sagt så här: Om v och mp inte orkar stå för helheten så blir det problem. Då får de en nästan ohållbar situation att först göra upp med oss, sedan kritisera och sedan rösta för. Man tappar i förtroende, har Göran Persson sagt. Han har också sagt: Man får vara tacksam för att det inte var dessa partier som skulle ta landet ur kri- sen. Nu är vi så starka att vi kan kosta på oss en del piruetter av det här slaget. Det är uppenbart att även med Perssons mått mätt är den här konstellationen sådan att den riskerar att uppnådda resultat förfuskas och föröds. Även utan Perssons bedömning hade jag varit oroad över kon- sekvenserna av den politik som regeringen tvingas till eller frivilligt för tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det som man känner störst oro för, fru tal- man, är ju oförmågan till förnyelse. Var är handlings- kraften någonstans? Det var ju ett magert program som den nya finansministern presenterade i vårpropo- sitionen. Om det är något som skall ändras så är det i alla fall inte nu, som flera talat om. Det har skjutits på framtiden. Makt kan man ju få om man ställer ut löften som människor tror på. Det gjorde Göran Persson i valrö- relsen. Jag har förstått att den lilla röda lappen spelar en viktig roll i det här sammanhanget. Men det finns en poäng, fru talman. Den röda lappen har ju ingen- ting med den här kammaren att göra. Den här kam- maren har hört på och tagit ställning till det som kal- las en regeringsförklaring. Den lappen är lite viktiga- re än den här lilla röda lappen som Göran Persson har vinkat med i dag. Den lappen, regeringsförklaringen, är ju framkommen i samtal med dem som bildar ett regeringsunderlag. Fru Schyman tycks ju nu tro att hon har lämnat rollen som ledare för ett oppositions- parti, vad jag har förstått. Fru talman! Låt oss gå igenom lite av det som sa- des i regeringsförklaringen, den kanske lite viktigare lappen, förra året. Där sades det så här: "En politik för ökad tillväxt måste formuleras i aktivt samarbete med det svenska näringslivet." Dessutom sades det: "Formerna för lönebildningen, arbetsrätten, arbetsti- derna och andra frågor som rör förhållandet mellan de anställda och företagen bör formas i samarbete mel- lan parterna på arbetsmarknaden." Så hette det i rege- ringsförklaringen. Resultatet är i själva verket att diskussionerna med parterna på arbetsmarknaden har havererat och att regeringen sitter ensam med problemet i knät. Rosengrens överläggningar med storföretagarna slu- tade med att de talade om svek och lurendrejeri när de inte återfann några förslag i vårpropositionen. Några enklare regler eller sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagarna blev det inte. Hela Sverige skall leva, upprepade Göran Persson i regeringsförklaringen. Det ekologiskt hållbara sam- hället och aktiva konsumenter gör lantbruket till en framtidsnäring. Jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med andra näringars. De här orden gav möjligen bönderna en smula hopp i hopplösheten. Vad blev det? Jo, löst prat i vårpropositionen. Nå- gon lättare packning och avlyft ryggsäck har jordbru- ket inte fått, trots att det förvisso är en framtidsnäring. Sveriges tätposition som IT-land skall befästas skrev regeringen i regeringsförklaringen. Varför byg- ger ni inte då den infrastruktur som behövs för att klara av det som vi så riktigt har betecknat som en digital allemansrätt? Ge hela landet en chans att växa! Låt enskilda människor få bo och arbeta där de vill! Det skapar en grund för tillväxt och framtidstro. Fru talman! Jag vet inte om regeringen över hu- vud taget ser människor utanför de stora städerna. Det pågår en avfolkning av Sverige som är utan jämförel- se. Det finns över huvud taget ingen motkraft i rege- ringens politik. Där finns bara hopplöshet att vänta för de människor på landsbygden och i småorterna som vill ha möjligheter. 210 av landets kommuner tappar i befolkningsantal. Den utvecklingen, eller snarare den avvecklingen, har regeringen och Göran Persson ansvaret för. Det kan inte få fortgå. Sverige skall vara ett föregångsland i omställ- ningen till en hållbar utveckling har det hetat. Ja, men det som skett är att det vi utarbetade för några år sedan i regeringsställning håller på att förfuskas i ett traditionellt soptänkande. Biodrivmedlen, som är en viktig del av Centerpartiets klimatstrategi, vill rege- ringen och Miljöpartiet lägga skatt på. Så är det. Löst prat om skatteväxling, så även i dag, har i regering- ens, Vänsterpartiets och Miljöpartiets regi blivit till straffbeskattning av biodrivmedel. Så har det blivit, fru talman. De ökade medel till miljön som regering- en, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kallar historiska är ju bara ett avancerat dribblande med pengar mellan konton. Jag menar att vi har goda förutsättningar i Sverige att bli ett föregångsland för en hållbar utveckling. Det finns mycket bra miljöarbete i det svenska näringsli- vet. Det finns möjligheter till ett ekologiskt lyft som bl.a. Miljöexportutredningen visar. Vi har en historisk chans, men regeringen, Vänstern och Miljöpartiet väljer att stå vid sidan av vägen och titta på när möj- ligheterna passerar förbi. Likadant är det med trygg- heten, fru talman. Steget in i 2000-talet skall tas med en politik som ökar rättvisan i Sverige stod det kanske inte på den röda lappen, men det stod så i regeringsförklaringen. De första stegen på det området tog regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och vill höja högkost- nadsskyddet för läkemedel. Så har det gått till. Det betyder att de människor som behöver läkemedel får betala mer. De funktionshindrade skall ha goda möjligheter till delaktighet sades det, inte på den röda lappen men i regeringsförklaringen. Trots det lägger regeringen inget förslag om assistans för dem som är funktions- hindrade och över 65 år. Fru talman! Jag menar att det är vår viktigaste uppgift som förtroendevalda att göra det bättre för dem som har det svårast i samhället. Att skapa trygg- het och rättvisa i samhället är grundläggande för att få människors förtroende. Regeringen har tappat det perspektivet på sitt uppdrag. Fru talman! Den här regeringen och det här rege- ringsunderlaget räcker inte till för att förnya och lyfta Sverige. Sverige skulle må bra av en ny regering. 0200003128803 N 2010-01-01 00:00:00 192940 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf9