2348758 GM0983 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april 1998/99 83 1999-04-21 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om det politiska läget särskild debatt A1D5D6FF-3A4F-4DFB-AC7C-1E7E1BB6DD19 6 CARL BILDT (m) m Fru talman! Jag tror i och för sig inte att proble- met är att regeringen inte kan överleva i kammaren. Jag tror att den än så länge kan det. Jag är inte över- tygad om att den kommer att klara det så värst myck- et längre till, men än så länge är det inte det som är problemet. Problemet är egentligen ett annat och mycket allvarligare. Vi har en regering som framstår som i ett ständigt tumult och därmed är ständigt tunn i alla de viktiga sakfrågor som måste komma upp till avgörande i denna kammare för att Sverige skall kunna få politisk vägledning inför framtiden. Jag vill hävda att denna regering och denna regeringskonstellation saknar kraft, saknar politik och saknar förmågan att ge poli- tisk ledning. Statsministern filosoferade lite som han ofta gör kring vad ekonomiska prognoser kan komma att innebära hitåt och ditåt. Låt oss hoppas att allting går bättre än vad det ser ut att göra. Men statsministern har ägnat sig åt detta relativt länge. För ett år sedan när vi stod i denna kammare såg de ekonomiska pro- gnoserna ännu mycket bättre ut, i höstas såg de ännu mycket bättre ut och för några månader sedan var de också mycket bättre än vad de nu råkar vara. Men det är inte filosoferande om ekonomiska prognoser som vi behöver. Det vi behöver är en poli- tisk ledning från landets regering, förankrad i en majoritet, som ger vägvisning inför framtiden. Man måste nog vara - utan att anklaga statsministern di- rekt - bra tondöv för att inte höra det muller av miss- nöje över avsaknaden av politisk ledning som går tvärs genom det politiska livet i detta land i dag. Om vi ser på den politiska situationen sade jag när jag började debatten att det valresultat vi fick i höstas var ett komplicerat valresultat. Det är ingen tvekan om den saken. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan 1914, och det var ganska länge sedan. Den samarbetskonstellation de möjligtvis hade hoppats på var inte i närheten av någon riksdagsmajo- ritet. Den förändring som var till den borgerliga icke- socialistiska kanten var å andra sidan otillräcklig för att bilda underlag för en ny regering. I detta läge valde statsministern för det första att icke över huvud taget pröva regeringsfrågan på det sätt som enligt min mening låg i författningens anda och författningens praxis. Han valde att som om ing- enting hade hänt regera vidare med en svag minori- tetsregering i en svag samarbetskonstellation. Han hävdade att han med detta kunde ge politisk ledning. Så fick vi då det som Aftonbladets ledarsida - det är inte jag som har hittat på det - kallade den förlora- de hösten, och det ständiga sökandet efter en social- minister. Ingen kan väl riktigt utgå från att den pro- cessen i varje del är fullbordad i dessa dagar. Det kan komma nya varv på den rätt kända valsen. När vi sedan stod här när riksdagen återsamlades i januari sade vi från oppositionens sida: Vad är politi- ken? Vad vill ni? Vad skall ni göra? Varför är det bara prat och ingen politik? Näringsdepartementet, känt för sina intervjuer, hade levererat en proposi- tionsförteckning som var så tunn att man knappt hit- tade den över huvud taget. Här i kammaren fanns det anledning att resa frå- gan om det över huvud taget inte var bättre att hem- förlova riksdagen, eftersom det inte fanns några rege- ringsförslag att ta ställning till. Då steg statsministern upp och höll ett anförande med sina visioner för framtiden. Det var väl lite av kretsloppsprincipens tillämpning på politiska anföranden, men det var inte den första tillämpningen av den principen i vår mo- derna politiska historia. Han försökte skapa ett in- tryck av: Nu skall saker och ting hända. Sedan fick vi vad som med alla rimliga mått mätt måste betecknas som den förvirrade vintern. Det tillsattes arbetsgrupper enligt det löpande bandets princip. Det fortsattes att ställas ut löften och ges intervjuer, inte minst från det berömda "tillväxtdepartementet", enligt samma det löpande bandets princip. I vårpropositionen skulle politiken för skatter, tillväxt, jobb och ställningstaganden av betydelse för Sveriges framtid komma. Samtidigt blev debatten om företagandet akut. Det hade man viftat bort tidigare. Nu var det uppenbart att det var viktigt. Det som oroar mig är inte i första hand att huvud- kontor flyttar. Lars Leijonborg refererade till att Es- selte i dagens tidningar meddelar att det flyttar sitt huvudkontor till London. Det är illa för sysselsätt- ningen och för tilltron till Sverige. Men nu är det de unga människorna, de unga framgångsrika nyföretagarna, som säger: Vi klarar inte det här med regleringar och skatter längre. Vi ser bättre möjligheter i andra länder. Det oroar mig mycket. När Sveriges ledande tillverkare av flaggor flaggar ut och Sveriges ledande tillverkare av flagg- stänger följer efter, då är det inte bara djup symbolik i det som håller på att inträffa. Det är också substans vad gäller jobben. Det finns många Bengtsfors i Sverige. Jag kan inte lasta vare sig Göran Persson, Erik Åsbrink eller Björn Rosengren - för att inte tala om Bosse Ring- holm - för Bengtsfors. Det tänker jag inte göra. Men jag kan lasta dem för att det inte finns någon politik för det som skall komma efter. Nyföretagandet går ned. Företagsamheten känner pessimism. När företag flyttar, då flyttar framtidens jobb och då flyttar förut- sättningarna för framtidens välfärd. Vi vet nu vad Erik Åsbrink sade, att hela den pro- cess som ledde fram till vårpropositionen var under- lag för den bitterhet som kom till uttryck i den där dramatiska måndagens dramatiska presskonferens, att vårpropositionen absolut inte innehöll någonting och att detta har sin grund i en politisk splittring inom det socialdemokratiska partiet och inom den regerings- konstellation som finns. Skattesamtalen förs i snigeltakt. En snigel skulle nästan falla i sömn. Pensionsfrågan förmår man inte att föra i hamn. Någon politik vad gäller Sveriges deltagande i det europeiska valutasamarbetet förefal- ler inte ens finnas vid horisonten. Vi gjorde en datorsökning, fru talman, på vårpro- positionen för att se hur många gånger det finns en begäran från regeringens sida att få återkomma i en fråga. 80 gånger begär regeringen att få återkomma till riksdagen i olika frågor. 80 gånger säger de att de inte kan fattat beslut, de har ingen politik, de vet inte vad de skall göra, de ber att få återkomma. Vi kan inte ha business as usual; ett statsråd kommer och ett annat statsråd går. Business as usual, var god dröj, vi ber att få återkomma - fyra år är en för lång tid för detta politiska förfall! Därför är nyval det som är rimligt, fru talman. (Applåder) 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 192937 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf6