<anforande>
<dok_hangar_id>2348758</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Särskilt anordnad debatt om det politiska läget</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>särskild debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A06C32DB-90BC-428C-B997-068B7239DF4E</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN SCHYMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det blir en något förvirrad debatt. Nu
säger Carl Bildt att det inte handlar om nyval. Jag
trodde att vi hade debatten för att ni borgerliga partier
i opposition ville ha ett nyval. Om ni inte vill ha det,
vad vill ni då ha? Ni vill ha er politik genomförd av
en socialdemokratisk regering i samarbete med Mil-
jöpartiet och Vänsterpartiet. Det är en orimlighet.
Det verkar inte riktigt klokt att ha den här debat-
ten, uppriktigt sagt. Jag förstår inte vad den syftar till,
mer än att det kanske är en rent mentalt välgörande
process för er att få vädra ert missnöje med den sit-
tande regeringen och det samarbete som vi fick man-
dat för av väljarna i september förra året. Det handlar
om att driva en politik för jobb, rättvisa, solidaritet
och jämställdhet. Jag respekterar att ni är av en annan
uppfattning i de frågorna. Vi har ett flerpartisystem,
och det är alldeles utmärkt. Vi skall ha respekt för
varandras åsikter. Men vi måste också ha respekt för
väljarna.
Det mullrande missnöjet lyser med sin frånvaro.
Gå ut och bilda opinion! Gå ut och bilda tryck i frå-
gan! Det är så man får arbeta med politiken. Politiken
har inte något självändamål, att vi skall stå här i talar-
stolen och tala vackert. Politiken är ett redskap för
förändring. Man måste vara ute och prata med männi-
skor, diskutera de problem som finns och ta reda på
vad människor tycker är de verkliga problemen.
Sedan får man lägga fram ett förslag om hur man
vill komma till rätta med det som man tycker är pro-
blematiskt - ett samlat förslag från en samlad opposi-
tion, som då skulle kunna vara alternativet, attraktivt
nog för att kunna få ett brett stöd i ett val. Det gick
inte i valet 1998. Ni får samla kraft inför valet år
2002. Men att nu, drygt sju månader efter valet,
komma och säga att det krävs ett nyval - det finns ju
inte något samlat alternativ för människor att ansluta
sig till - tycker jag inte verkar riktigt klokt, uppriktigt
sagt.
Jag tror att det, som sagt, handlar om att ni vill
försöka få vädra ert missnöje på det här sättet. Men
jag tycker att det är oansvarigt att göra det genom att
resa frågan om nyval, som ni ju också vet är omöjligt
att förverkliga genom några parlamentariska initiativ.
Det är inte möjligt att få fram nyval på det sättet.
Vad skulle ett nyval i det här läget innebära? Vad
skulle det innebära för synen på Sverige i andra län-
der? Vad skulle det innebära för stabiliteten, för fö-
retagens vilja att investera eller för framtidsplane-
ringen hos både företag och företagare och bland
anställda människor i alla de olika branscherna?
Det skulle kanske innebära flera månader av
ovisshet om vad som skulle hända. Den reformpolitik
som vi ju har ambitionen att driva skulle helt och
hållet stanna upp. Är det ett klokt steg att ta i det läge
som vi befinner oss i? Skulle det gynna den positiva
process som nu pågår genom de satsningar som vi gör
i vårbudgeten och genom de ytterligare satsningar
som jag är övertygad om att vi kommer att göra i
höstens budget?
Vi har ett mål med det här samarbetet: Vi skall få
ned arbetslösheten. Vi skall få en bättre rättvisa. Vi
skall trygga välfärden. Vi skall få en bra tillväxt,
också miljömässigt. Det målet och det uppdraget har
vi, och det skall vi genomföra. Men allt är inte gjort
nu och jag är inte nöjd med allt.
Lars Leijonborg tog upp frågan om hur man skall
se på spretigheten i samarbetet. Man skall se på den
precis som det är. Vi är ju tre partier. Vi har olika
uppfattningar i en del enskilda frågor. Vi lämnar inte
de uppfattningarna när vi går in i samarbetet men vi
är kloka nog att se på politiken som en helhet och att
också i tid se på mandatperioden som en helhet. Det
är tryggheten och stabiliteten i vårt samarbete. Det är
så tryggt och stabilt att vi inte behöver låsa in oss i
stängda sammanträdesrum utan att meddela oss med
omvärlden, utan vi kan faktiskt kosta på oss att tala
om att vi driver frågor och hur vi gör det.
Det är inte ett uttryck för en svaghet i ett samar-
bete att man kombinerar det med en öpppenhet, utan
det är ett uttryck för en styrka. Det finns möjligheter.
Vi skall öppet föra fortsatta samtal med våra väljare.
Jag tror att alla vet att det finns frågor där Socialde-
mokraterna, Vänstern och Miljöpartiet kan ha olika
uppfattningar men vi väger samman och tar ansvar
för helheten. Det talar vi naturligtvis om. Det är alltså
ett starkt samarbete, och det kommer att hålla man-
datperioden ut.
Jag uppmanar er: Åk ut och bilda opinion för era
skattesänkningar för högavlönade och för era försäm-
ringar inom välfärdssektorn! Jag tror inte att ni kom-
mer att lyckas. Jag kommer att bekämpa den typen av
politik men jag kan ändå vara generös nog och önska
er lycka till.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0236004923301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192945</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
