<anforande>
<dok_hangar_id>2348758</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa arbetsrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C95523CB-31D7-4350-9291-795226F658A9</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>PATRIK NORINDER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Hans Andersson! Man kan naturligt-
vis tolka våra förslag precis hur som helst. Men grun-
den för vår politik är att vi vill skapa den flexibla
arbetsmarknad som vi så väl behöver här. Vi behöver
inte en rigid arbetsrätt där människor låses in ytterli-
gare i kollektivavtal. Vi vill ge människor möjlighet
att själva skapa sig olika sätt att verka på arbetsmark-
naden och mer kunna anpassa sig till individuella
avtal, och vi vill se till att företagen blir mer flexibla.
Det är grunden, Hans Andersson.
Er väg är ingen väg att gå. Det är den vägen som
vi har gått i Sverige och som har visat sig inte vara
verkningsfull. Den väg ni förespråkar leder till ytter-
ligare arbetslöshet.
Vi måste ha en arbetsmarknad som är anpassad
till den internationella miljö vi lever i, till den nya
teknik vi lever under och till de nya företag som
kommer. Verkligheten ser inte ut som på den tid som
Hans Andersson beskriver. Han talar om det nya
industrisamhället i kollektivavtalens anda på 1950-
och 1960-talet. Så ser arbetsmarknaden inte ut. Vak-
na, Hans Andersson! Vi lever i en annan tid.
</anforandetext>
<intressent_id>023451344303</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193063</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
