<anforande>
<dok_hangar_id>2348758</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa mineralpolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>365A40F1-559C-4D2A-8074-74E9C3F88B48</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>OLA KARLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror inte att det som Ingegerd Saa-
rinen nu sade stämmer. Enligt den juridiska meningen
måste det föreligga ett angeläget allmänt intresse för
att man skall få ta i anspråk annans egendom med
tvång. Om ni definierar bort mineralhanteringen som
ett angeläget allmänt intresse bortfaller möjligheten
för mineralindustrin att över huvud taget delta i av-
vägningen mellan ett enskilt intresse och det angeläg-
na allmänna intresset.
Det är detta som gör Miljöpartiets reservation så
allvarlig. Man vill definiera bort en hel näringsgren
som tusentals människor i olika bygder är beroende
av.
</anforandetext>
<intressent_id>0464639640213</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193055</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
