2348758 GM0983 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:83 Onsdagen den 21 april 1998/99 83 1999-04-21 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om det politiska läget särskild debatt 83B5A02D-64B7-4E53-A55F-2F6D6B554693 12 Statsminister Göran Persson (s) s Fru talman! När jag följer den här debatten blir jag faktiskt lite nedstämd. Bristen på samordning i inläggen är total. Här har man utlyst en debatt för att kräva nyval. Det finns ingen som helst politisk sam- ordning, politisk inriktning eller politiskt fokus, utan bara en allmän skur av löften och spridda påhopp. Vi lever just nu i en tid som gör att vi kanske skulle ta vår kraft i anspråk för att diskutera andra saker. Det pågår krig i Europa. Världen präglas av våld: de hemska övergreppen i USA i natt, mördandet i Östtimor. Det är en sådan värld som vi lever i. Och här diskuterar vi just nu någonting som de allra flesta nog har väldigt svårt att förstå. Ansvaret för detta finns det ingen anledning för mig att utkräva. Men när jag hör hur lite som man har lärt och hur snubblande nära det är för dessa fyra partier att falla tillbaka till det gamla, då blir jag lite ängslig. För den som är intresserad av historia är det i dag nästan på pricken fem år sedan som Anne Wibble och Carl Bildt lade fram den finansplan som i praktiken försatte Sverige i konkurs. Då gick allt åt rätt håll, sade man. Och Wolrath sade: Jag lånar inte ut en krona åt svenska staten. Det där känner ni till. Man trodde ju att ni hade lärt er någonting, men jag har skrivit ned vad ni har sagt under era inlägg. I kritiken av mig, av regeringen, av socialdemokratin och av riksdagsmajoriteten har nu fyra oppositions- politiker klivit fram och sagt: Vi vill leda Sverige genom en politik som präglas av följande: · högre utgifter för bistånd, · större satsning på och mer pengar till vården än vad regeringen anslår i vårbudgeten, · ännu mer pengar till skolan, · ännu mer pengar till gymnasieskolan, · ännu mer pengar till regionalpolitiken, · ännu mer pengar till jordbruket, · ännu mer pengar till pensionssystemet och särskilt till änkorna, · ännu mer pengar till IT-sektorn, · ännu mer pengar till de handikappade, · ännu mer pengar för att klara en värdighetsgaranti samt · ännu mer pengar för att klara högskostnadsskyd- det och för att undvika en höjning i läkemedels- försäkringen. Detta vill vi betala, säger man, med hjälp av ännu lägre skatter. Ni som har ett lån, du som just har flyttat in i ett hus och förverkligat din livsdröm, passa dig för denna förnyelse! Det är ingenting annat än det gamla som redan är prövat och som körde Sverige till den rui- nens som vi nu gemensamt har tagit landet bort ifrån. Vad som skrämmer mig är att ingen av dessa fyra gör anspråk på att leda kvartetten. Vem är det som har samordnat detta budskap? Vem är den briljanta hjärnan bakom denna debatt? Vem är det som har suttit på sin kammare och lagt upp strategin och sagt att det är detta som Sverige nu behöver? Vem av dessa fyra känner sig kallad att leda den s.k. opposi- tionen, och består den av fyra? När man går så långt att man kräver nyval och totalt dömer ut en riksdagsmajoritet hade man väl ändock kunnat försöka att åtminstone före debatten sätta sig ned och samordna det budskap som skall vara regeringsalternativet. Det är möjligt att Carl Bildt inte stannar i Sverige - de klagomålen har vi ju hört - men det finns väl andra i det moderata partiet som i så fall kan ta på sig ansvaret. Det är möjligt att Alf Svensson inte tycker att det är hans uppgift att kliva fram när moderaterna inte fungerar. Men det finns kanske andra i kristdemo- kraterna som känner ansvar för att valresultatet också skall omsättas i något slags ansvarstagande för landet. Folkpartiet skall vi kanske inte kräva så mycket av, och Centerpartiet har sin ställning. Men varför utlysa debatt? Varför kräva nyval, när man inte ens har orkat träffas före debatten för att ge ett samlat budskap om vilket alternativ som i så fall erbjuds? Om ni har träffats före debatten och kommit fram till det budskap som har presenterats från talar- stolen, är det i sanning ingenting annat än att gå till- baka till det gamla, som en gång i tiden störtade 55 000 småföretagare i konkurs, gjorde att Sverige hade 500 % ränta, gjorde 600 000 människor arbets- lösa och försatte oss i ett läge som innebar att man faktiskt skrattade åt oss ute i världen. Jag vägrar tro att det är så illa. Jag tror att det helt enkelt är så att oppositionen, i avsaknad av politik, sade: Vi måste göra någonting för att visa att vi också har någonting att komma med. Debatten som sådan blev det politiska grepp man tog. Men när det gäller vad debatten skulle handla om och vilket alternativet var, fanns inget svar att ge, och detta i en tid då det krävs en samling, inte bara i vårt land utan också i Europa, för att hantera det kanske mest dramatiska vi upplevt på länge. Fru talman! Någonting svagare har jag aldrig upplevt. (Applåder) 0825004049003 N 2010-01-01 00:00:00 192943 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0983/#anf12