2348756 GM0981 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:81 Fredagen den 16 april 1998/99 81 1999-04-16 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:216 om sjukvården interpellationsdebatt 7AA7923F-0606-40E0-8AFB-D94CA504395B 35 Socialminister LARS ENGQVIST (s) s Fru talman! Först en upplysning: Jag kör inte bil över huvud taget. Jag åker kollektivt. Jag äger ingen bil, men jag har körkort, om det skulle behövas. Men framför allt åker jag kollektivt. Vi diskuterar i själva verket tre olika problem- ställningar. Den första gäller resurserna till vården. Jag anser att svensk sjukvård i dess helhet har ett re- sursproblem. Sjukvården tar för liten del av våra gemensamma resurser. Den behöver resurser för att kunna anställa mer personal, för att kunna utveckla den medicinska tekniken och för att utöka antalet vårdplatser - dock delar jag Leif Carlsons bedömning att det knappast kan handla om de tal som Kristde- mokraterna talar om. Här och var behövs antalet vårdplatser byggas ut, men framför allt är det en fråga om att ge möjligheter till att anställa mer personal. Vi måste diskutera hur dessa resurser skall tillfö- ras. Det går inte att hela tiden klaga på bristande re- surser eller för lite personal i sjukvården och sedan förvägra landstingen eller staten att verkligen hitta instrument för att tillföra dessa resurser. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar- tiet har nu för de närmaste åren och Socialdemokra- terna och Centerpartiet för en period som sträcker sig från 2002 till 2004 tillsammans lagt upp en plan som innebär att fr.o.m. i dag och under de närmaste fem åren tillför staten 17 miljarder till kommuner och landsting att användas för skola, vård och omsorg. När det gäller de särskilda pengar som vi har kommit överens om med Centerpartiet att flytta från försvaret till vården skall dessa specialdestineras just till vård och omsorg. Men det betyder en mycket kraftig resursöverföring som ger möjlighet för sjuk- vårdshuvudmännen och för kommunerna att under de kommande åren planera för en utökning så att de kan anställa mer folk och se till att det blir fler läkare, sjuksköterskor och mer övrig personal i sjukvården. Det är viktigt att vi är beredda att bana väg för detta. Vi kommer aldrig att lösa sjukvårdens problem om vi inte är beredda att se till att sjukvården får de pengar som behövs. Den andra frågan är en principfråga som Leif Carlson driver. Det gäller frågan om vem som skall vara sjukvårdshuvudman. Jag anser att landstingen och kommunerna skall vara sjukvårdshuvudmän också i framtiden. Det anser jag av principiella skäl. Om vi skall ha en sjukvård som utvecklas efter alle- mansrättens principer - tillgänglig för alla och ge- mensamt finansierad - skall den också vara tillgäng- lig för oss medborgare när det gäller att påverka sjuk- vårdens utveckling. Som medborgare vill jag ha möjlighet att diskute- ra med de politiker som jag väljer om hur jag vill att sjukvården skall utvecklas. Vi kan bara garantera en allemansrätt i svensk sjukvård om den grundas på en demokratisk organisation i landstingen och i kommu- nerna. Den tredje frågan är en prioriteringsfråga inom sjukvården. Vi är nog alla tre överens om att den viktigaste frågan nu är att utveckla primärvården och äldreomsorgen. Det är där som vi har flaskhalsarna. Det är för många människor som inte ser någon an- nan möjlighet än att åka till akutmottagningarna på de stora sjukhusen. Endera är de inte informerade om primärvårdens möjligheter eller också tilltror de inte primärvården möjligheter att omedelbart hjälpa dem. Det är alldeles för många människor som stannar på sjukhusen när de egentligen borde få vård och omsorg inom äldreomsorgen. Det är där som vi måste satsa de nya resurserna. Detta är ett viktigt konstaterande. Då kommer vi in på hur vi själva för debatten. Om vi tror att sjukhu- sen har stora resursproblem, om vi tror att bekymret enbart gäller sjukhusens och specialklinikernas resur- ser missar vi poängen. Vi löser sjukvårdens problem främst genom att satsa på primärvården och äldreom- sorgen. 0763673691509 N 2010-01-01 00:00:00 192909 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0981/#anf35