2348756 GM0981 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:81 Fredagen den 16 april 1998/99 81 1999-04-16 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:216 om sjukvården interpellationsdebatt 00CA8259-4C18-4084-927F-5DF43223A083 32 CHATRINE PÅLSSON (kd) kd Fru talman! Jag vill börja med att tacka socialmi- nistern för svaret. Jag kanske skulle ha önskat få mer konkreta svar på mina frågor, men vi kanske kan utveckla det under debatten. Jag tycker att grundbulten i all vård och omsorg är den enskilda människan. Ingen människa kan bytas ut mot någon annan - alla har ett unikt och lika värde. Med den utgångspunkten är det för mig självklart att alla också har rätt att få den vård och behandling som tillståndet kräver. Jag vet inte vad socialminister Lars Engqvist kör för bil, men jag skulle tro att den bil han kör behöver ställas på verkstaden ibland - det behöver ju bilar om vi inte själva kan avhjälpa felen. Jag är helt övertygad om att det inte finns en enda svensk som kan tänka sig att låta bilen stå på verkstaden i ett år eller ett halvår för att det är väntetider. Då säger vi direkt: Då går jag till någon annan bilverkstad, som snabbare kan åtgärda felet på bilen. Med denna utgångspunkt kan jag inte förstå att vi i Sverige kan acceptera så långa väntetider när män- niskokroppen har gått sönder och behöver repareras. Har vårt samhälle blivit så materialistiskt att vi hellre ser till att bilverkstaden fungerar än att operationsav- delningar och sjukvården fungerar? Jag vet att Lars Engqvist inte har varit socialmini- ster så länge, men jag har stått i den här kammarens talarstol och diskuterat sjukvård och omsorg många gånger. Alldeles för ofta dras de frågorna i långbänk. För en människa som har smärtor hela tiden är ett dygn en lång tid. Att få vänta i ett halvår på en nöd- vändig operation kan ses som ett oöverstigligt pro- blem. Jag tycker att vi måste ha just den här utgångs- punkten, och vi måste också kunna be de människor som i dag finns i vårdköerna om förlåtelse för att samhället inte kan klara av att fixa det här. Eftersom människor har betalat sin skatt har de också betalat sin lilla försäkringspremie till vården, och när de behöver den vården finns den inte! Jag är naturligtvis glad över att socialministern har pratat om flaskhalsarna, men jag är inte nöjd med det, och framför allt är inte sjuka människor nöjda med att man pratar om flaskhalsar och vill åtgärda dem. Inte förrän de har åtgärdats blir det till någon- ting som de får nytta av. Jag vet att det här är ett akut problem. Vi kan inte begrava sådana här saker i utredningar och tro att det skall ordna sig om ett par tre år. Vi måste visa på sätt att komma till rätta med problemet i dag. Jag tror att vi ibland kan behöva operera i tvåskift. Vi har operationssalar. De används till knappt 30 % av sin kapacitet runtom i landet. Vi har teknisk ut- rustning, och vi har kompetenta medarbetare. Men många av de kompetenta medarbetarna får gå från sina jobb därför att man inte har råd att ha dem. Jag skulle vilja fråga socialministern vad han i dag, den 16 april, har att säga till människor som står i en vårdkö. När kan de få möjlighet att komma fram i vårdkön, och vilka akuta åtgärder är man beredd att vidta? Jag har analyserat de vårdtider vi har på svenska sjukhus i dag i världsperspektiv. Vi har världens kor- taste vårdtider, och vi har ändå världens äldsta be- folkning. Min nästa fråga är: Hur rimmar det med att man ständigt pressar ned vårdtiderna? 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 192906 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0981/#anf32