<anforande>
<dok_hangar_id>2348754</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:79 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skadeståndsrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C9FC129D-0D52-465E-B13B-5860DC470316</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det låter ju vackert. Men jag vill ändå
lämna med ett exempel till i den här frågan.
En annan situation som rör dessa okränkbara om-
råden kan man utan alltför stor förmåga till fantasi
och inlevelse tänka sig är våldtäktsbrott avslutat med
ett ännu svårare brott, nämligen mord. En efterlevan-
de familj, barn, man och andra ingående i kvinnans
familj, kan också bli kränkt till frid och ära. Vilken
ärofylld tillvaro kommer kvinnans barn att genomle-
va? Vilken frid kommer nära och kära att känna inför
denna enorma ideella skada?
Jag börjar tvivla på majoritetens inlevelseförmåga
och fantasi i detta ärende och skulle gärna vilja bli
övertygad om motsatsen.
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192703</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0979/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
