2348754 GM0979 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:79 Onsdagen den 14 april 1998/99 79 1999-04-14 00:00:00 Skadeståndsrättsliga frågor 25D210A6-2CA1-49DA-A0CE-F4656857241A 117 CHRISTINA NENES (s) s Fru talman! I dag har vi att ta ställning till sex motioner om vissa skadeståndsrättsliga frågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan och samtidigt yrka avslag på samtliga reservationer. I ett rättssamhälle är det viktigt att medborgarna är skyddade mot godtyckliga ingripanden, frihetsbe- rövanden och andra begränsningar av de grundläg- gande fri- och rättigheterna. Samtidigt är det viktigt att vi har en effektiv brottsbekämpning. För att ytter- ligare stärka medborgarnas ställning beslutade riks- dagen förra året att det i skadeståndslagen skulle införas en bestämmelse om det allmännas ansvar för felaktig myndighetsinformation. Riksdagen beslutade också om en ny lag, lagen om ersättning vid frihets- berövanden och andra tvångsåtgärder. Den nya lag- stiftningen har nu gällt sedan den 1 januari 1999. När det gäller skadestånd för felaktig myndig- hetsinformation finns det alltså en ny bestämmelse som säger att stat och kommun är skyldiga att ersätta ren förmögenhetsskada, som har orsakats en enskild medborgare om en myndighet genom fel eller för- summelse har lämnat felaktiga råd eller upplysningar och om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. När man bedömer om det finns sådana särskilda skäl skall man ta hänsyn till vilken typ av upplys- ningar eller råd som har lämnats. Man skall också se till myndighetens verksamhetsområde och vilka om- ständigheter som rådde när upplysningarna lämnades. Den här nya regeln gäller all information. Den är alltså inte begränsad till myndighetsinformation. I reservation 1 tar reservanterna upp att den nya bestämmelsen har utformats på ett sätt som medför att lagändringen riskerar att bli en skenreform och kravet på särskilda skäl hotar att göra regeln verkningslös. Majoriteten i utskottet anser att om man nu skulle ta bort kravet på särskilda skäl, skulle det inte under- lätta för allmänheten att få korrekt information. Nej, det skulle i stället kunna få till följd att företrädarna för myndigheter, vid hot om skadestånd, helt avböjer att ge råd och upplysningar. Ett samhälle med ett alltmer ohämmat skadeståndsprocesserande, liknande det som redan finns i t.ex. USA, skulle kunna öppna sig. Ett sådant samhälle vill vi inte medverka till. En annan sedan länge omdiskuterad fråga är ska- deståndsansvar vid frihetsberövanden. Enligt ersätt- ningslagen har oavsett någons fel eller försummelse bl.a. den som på grund av misstanke om brott varit häktad eller under minst 24 timmar i sträck varit anhållen, belagd med reseförbud eller anmälnings- skyldighet rätt till ersättning av staten om t.ex. fri- kännande dom meddelas eller förundersökningen avslutas utan att något åtal väcks. Även den som har avtjänat ett fängelsestraff har rätt till ersättning om frikännande dom meddelas. I de fall jag nu nämnt krävs det inte att beslutet var oriktigt för att ersättning skall kunna utgå. Det kan även utgå ersättning om brottsmisstankar kvar- står. Här har alltså staten ett strikt ansvar. Den nya ersättningslagen ger utökade möjligheter för den som fått sin frihet inskränkt att kunna få er- sättning från staten på det sättet att den som genom beslut vid myndighetsutövning fått sin frihet berövad har rätt till ersättning, under förutsättning att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Den här nya bestämmelsen gör ingen skillnad på om det är ett gripande eller ett anhållande i mindre än 24 timmar. I reservation 2 tar man upp att det skall ankomma på regeringen att lämna förslag till riksdagen som innebär ett strikt ansvar för staten för frihetsberövan- den som varat mindre än 24 timmar. Utskottet är inte berett att nu tre och en halv må- nader efter det att den nya ersättningslagen trätt i kraft förorda att ersättningsrätten ytterligare utvidgas. Naturligtvis är det så som flera sagt här i dag, att ett frihetsberövande, om än kort, kan orsaka både lidan- de och ekonomisk skada. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer tillämpningen av de nya reg- lerna i ersättningslagen. Fru talman! Jag går nu över till reservation 3, där man anser att den nya jämkningsregeln visserligen förbättrat situationen något, men inte tillräckligt. Här har en utvidgad jämkningsmöjlighet införts, som innebär att skadestånd på grund av frihetsinskränk- ning skall kunna vägras eller jämkas om den drabba- des eget beteende har orsakat beslutet om frihetsin- skränkningen eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättningen betalas ut. Den som har försökt att undanröja bevis eller på an- nat sätt försökt försvåra utredningen kan bara få er- sättning om det finns synnerliga skäl. Men man kan inte jämka ersättningen enbart på grund av att miss- tanke om brott kvarstår. Majoriteten i utskottet kan inte finna annat än att nu gällande jämkningsregel har en ändamålsenlig utformning, som väl täcker in de fall då det är befogat med jämkning på grund av den skadelidandes eget beteende. När det gäller skadeståndsanspråk i allmänhet gäller tio års preskriptionstid enligt preskriptionsla- gen. Det finns inga särskilda regler vad gäller detta i ersättningslagen. I reservation 4 anser man att rege- ringen bör utreda frågan om en lämplig avgränsning av preskriptionstiden och återkomma med ett lagför- slag. Också här är majoriteten i utskottet övertygad om att det finns anledning att i detta hänseende vara åter- hållsam med att göra avsteg från vad som gäller an- gående skadeståndsanspråk i allmänhet. Utskottet anser att den enskilde inte skall behöva gå miste om ersättning på grund av en särskild förkortad preskrip- tionstid. Vad gäller reservation 5, som handlar om skade- stånd till efterlevande, har kommittén om ideell skada lagt fram vissa förslag till förändringar i skade- ståndslagen. Utskottet har inte för avsikt att föregripa den lagrådsremiss som väntas komma i år. När det slutligen gäller ansvar för GMO, dvs. genmodifierade organismer, finns i dag ett flertal olika lagar som reglerar användningen. Genom infö- randet av gentekniklagen införlivades två EG-direktiv om GMO i svensk lag. Gentekniklagen hade som uttryckligt syfte att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn tas. Lagen med dess grundläggande och övergripande bestämmelser om bl.a. tillståndskrav och tillsyn har nu inarbetats i miljöbalken. I samband med att den trädde i kraft den 1 januari i år infördes också regler om märkning. Bestämmelserna om genteknik i miljöbalken reg- lerar inte skadeståndsansvaret vid användning av GMO. Däremot omfattas användningen av GMO av reglerna om strikt ansvar för miljöskador i miljöbal- ken. Även en rad olika speciallagar, och då inte minst inom transportsektorn, kan bli tillämpliga i samman- hanget. Dessutom ålägger produktansvarslagen till- verkare och importörer ett strikt ansvar för skador som produkter har orsakat på person- eller konsu- mentegendom. För eventuella skador orsakade av GMO förelig- ger också det allmänna ansvaret för den som uppsåt- ligen eller av vårdslöshet orsakar skada. Genteknik- beredningen har i sitt betänkande Genteknik - en utmaning ingående diskuterat olika skadestånds- och försäkringsfrågor. I reservation 6 anser reservanten att skadesstånds- ansvaret skall vara strikt för den som introducerar en gentekniskt förändrad organism och att skadestånds- ansvaret skall kombineras med en obligatorisk an- svarsförsäkring. Majoriteten i utskottet kan inte finna annat än att eventuella skador orsakade av GMO i betydande utsträckning täcks av bestämmelserna om ett strikt ansvar i miljöbalken samt ett strikt ansvar enligt olika specialförfattningar och det allmänna culpaansvaret enligt skadeståndslagen. Utskottet anser också att det är viktigt att noga följa utvecklingen på området för att se om det skulle finnas behov av ytterligare lag- stiftning. Regeringen har också tillsatt en kommitté som bl.a. skall analysera den moderna bioteknikens möj- ligheter och risker och lämna förslag till en övergri- pande politik för området i ett internationellt per- spektiv. Det är angeläget att den här kommittén ska- par debatt och diskussioner om frågor som rör den moderna biotekniken och eventuella konsekvenser för befolkningen. I direktiven ingår också att lyfta fram de frågor som kräver en vidareutvecklad konsekvens- bedömning och en fördjupad etisk diskussion. Fru talman! Med detta vill jag åter yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga motio- ner. 0468775142013 N 2010-01-01 00:00:00 192700 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0979/#anf117