<anforande>
<dok_hangar_id>2348754</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:79 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skadeståndsrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>64A7E50F-C620-4429-A45E-6581A09A831E</anforande_id>
<anforande_nummer>114</anforande_nummer>
<talare>ULF NILSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tycker att Viviann Gerdin här drar
en alltför skarp gräns mellan om man har en männi-
ska gripen i 23 timmar eller om man har en människa
gripen i 24 timmar. I det ena fallet är man inte alls
berättigad till ersättning, vilket man är i det andra
fallet.
När det gäller behandling och bekämpning av t.ex.
hustru- och kvinnomisshandel måste jag säga att det i
de allra flesta fallen är ganska uppenbart att det är
fråga om någon form av medvållande.
Det kan räknas som ordningsingripande där poli-
sen har goda skäl att ingripa om det är ett uppenbart
lägenhetsbråk. Jag tror inte att den inblandade i så
särskilt många fall skulle kunna kräva ersättning,
även om kvinnan i fråga tar tillbaka sin anmälan.
Även om så vore får polisen ta den risken, men jag
tror att man överdriver brottsbekämpningsproblema-
tiken. Skulle det så vara har vi rader av oskyldiga
som i dag anhålls och grips.
</anforandetext>
<intressent_id>0542573140300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192697</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0979/#anf114</protokoll_url_www>
</anforande>
