<anforande>
<dok_hangar_id>2348754</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:79 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skadeståndsrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4113A9D7-1261-43EF-98C1-99A24CA9509D</anforande_id>
<anforande_nummer>106</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det handlar om grundläggande
mänskliga värderingar, om rättssäkerheten i en de-
mokrati. Det handlar om att den enskilda människans
intresse måste gå före ett strikt ekonomiskt tänkande.
Det jag talar om är 24-timmarsregeln och de negativa
konsekvenser den för med sig för den enskilde som
blivit felaktigt frihetsberövad. I betänkandet instäm-
mer utskottsmajoriteten i vår kritik av 24-
timmarsregeln. Jag citerar: "Ett frihetsberövande,
även om det är kortvarigt, kan givetvis för den en-
skilde upplevas som mycket ingripande och orsaka
både lidande och ekonomisk skada."
Fru talman! För mig känns det mycket märkligt
att utskottets majoritet å ena sidan kan instämma i
fråga om konsekvenserna för den enskilde men i
samma andetag komma till motsatt slutsats. För mig
och Vänsterpartiet har frågan om 24-timmarsregeln
ett stort principiellt värde. För oss handlar det om att
människan som individ är okränkbar och äger rätten
till sin egen frihet. Den rätten slås fast i artikel 3 i
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättighe-
terna och i artikel 5 i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter.
I betänkandet får vi också ta del av motiveringen
för riksdagens beslut förra våren, något som får mig
att än en gång fundera över vad utskottsmajoriteten
egentligen vill. Sämre exempel på icke önskvärda
konsekvenser får man söka efter med ljus och lykta.
De områden där polisens ingripanden alltför ofta lyst
med sin frånvaro får här stå som de stötande resulta-
ten om slopandet av 24-timmarsregeln skulle bli av.
De exempel som tas upp är bl.a. polisingripanden
i samband med mäns våld mot kvinnor i nära relatio-
ner och polisens insatser vid rasistiska demonstratio-
ner. Vi minns ju, fru talman, demonstrationer där bl.a.
högerextrema och nazistiska yttringar har framförts
och där polisen inte har ingripit. Är det dessa exempel
utskottsmajoriteten drar fram? Det verkar ju, fru tal-
man, vara så att polisen redan under många år har
tillämpat återhållsamhet vid ingripande i de nämnda
fallen trots att 24-timmarsregeln inte slopats.
Vidare skulle detta innebära en betydande belast-
ning för de ersättningsprövande myndigheterna. In-
nebär egentligen den formuleringen att det finns ett
stort antal personer som felaktigt frihetsberövats och
att s, kd, och Centern tycker att det är helt okej att
dessa människor inte får någon som helst upprättelse?
Det är bl.a. här texten enligt min mening går stick
i stäv med utskottets ställningstagande. Min tolkning
kan inte bli någon annan än att utskottsmajoriteten
tycker att det är helt i sin ordning att det begås rätt-
sövergrepp mot vissa människor utan att de får rätten
till ersättning för den kränkning de utsatts för.
En annan fråga som har tagits upp är kostnaderna
för slopandet av 24-timmarsregeln. Här kan jag inte
göra annat än att upprepa vad jag sade i min inled-
ning; att den enskilda människans intressen och vär-
nandet av människans fri- och rättigheter alltid måste
gå före den strikta och låsta penningpolitiken.
Fru talman! Jag vill erinra kammaren om att det
ärende som vi nu behandlar har tagits upp förra våren.
Det bygger delvis på det som redan har framgått i
betänkandet från 1993 av Kommittén för översyn av
det allmännas skadeståndsansvar. Denna kommitté,
som bl.a. bestod av representanter för samtliga riks-
dagspartier, lämnade flera förslag som stärker den
enskildes rätt till skadestånd gentemot samhället. I
skadeståndskommittén var samtliga partier överens
om att slopa den s.k. 24-timmarsregeln.
För ett år sedan var det Socialdemokraterna och
Kristdemokraterna som hade enats i den här frågan.
Nu har också Centern anslutit sig till Socialdemokra-
terna och Kristdemokraterna och bildat majoritet i
utskottet.
Jag vill fråga Centerpartiet varför man nu har änd-
rat sig och svängt i den här frågan. Birgitta Carlsson,
Centerpartiet, sade i sitt anförande på våren i fjol så
här, jag citerar: "Centerpartiet står bakom utskottets
majoritetsförslag under mom. 1 vad gäller ändring i
den föreslagna lagen om ersättning vid frihetsberö-
vande och andra tvångsåtgärder. Den föreslagna änd-
ringen innebär ökade möjligheter till ersättning från
staten för den som varit anhållen på felaktiga grunder
kortare tid än 24 timmar." Vidare säger hon: "Vi
delar uppfattningen att ersättning skall kunna utgå till
den eller dem som felaktigt anhållits under kortare tid
än 24 timmar."
Vad är det som har fått Centerpartiet att ändra sig?
Det är ju inte bara i utskottet som Centerpartiet har
ändrat sig. Det var ju en enig kommitté med repre-
sentanter från alla våra partier som faktiskt hade sla-
git fast att man inte ville ha kvar 24-timmarsregeln.
I den socialdemokratiska reservationen lade man i
stort sett också tyngdpunkten på de ökade kostnader-
na. Jag vill ställa en fråga till Socialdemokraterna.
Vad är det som har gjort att ni har svängt från den
överenskommelse som man hade i kommittén?
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till reservation 2, och i övrigt yrkar jag bifall till hem-
ställan i utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192689</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0979/#anf106</protokoll_url_www>
</anforande>
