<anforande>
<dok_hangar_id>2348753</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:78 Tisdagen den 13 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om situationen i Kosovo</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>DDB5CD37-9F08-41D0-B9FD-8BE575F0AFC3</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Min tanke var att beredskapen kanske
inte är vad den borde när det gäller just krishantering-
en dels för dem som redan finns här och har nära
släktingar som har råkat ut för eländet nere i Kosovo,
dels för dem som kommer hit. De har ju tillfälligt
uppehållstillstånd och är alltså inte kommunernas
ansvar. Då måste det komma en klar signal som talar
om att det nu gäller att sätta till alla klutar. Det gäller
inte bara de praktiska stöden utan också den psykiat-
riska hjälpen.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192482</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0978/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
