<anforande>
<dok_hangar_id>2348751</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:76 Fredagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Folkhälsofrågor m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>822EFF74-F55B-45B6-8EDF-654BE8C43F4F</anforande_id>
<anforande_nummer>90</anforande_nummer>
<talare>LARS GUSTAFSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har en liten fråga till Leif Carlson.
Han gjorde en definition, att vi skall överlämna mer
åt professionen att välja vad som skall studeras och
vad som skall göras. Samtidigt nämnde Leif Carlson
att det är viktigt med forskning för att veta vad man
skall göra. Om det kan vi ha en samsyn. Men frågan
är: Finns det någon övre gräns för Leif Carlson, där
politiker bör tala om att man kanske bör inrikta sig åt
något visst håll, oavsett vilken politisk nivå vi pratar
om?
</anforandetext>
<intressent_id>0534056896314</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192439</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0976/#anf90</protokoll_url_www>
</anforande>
