2348751 GM0976 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:76 Fredagen den 26 mars 1998/99 76 1999-03-26 00:00:00 Folkhälsofrågor m.m. F2957F82-C6BB-46D3-8D5E-79068B59F539 79 LEIF CARLSON (m) m Fru talman! Hälsobegreppet är inte alldeles enkelt, vilket har framkommit här. Men hur man än mäter är hälsoutvecklingen i Sverige, vid en internationell jämförelse, positiv. Medellivslängden är bland de längsta i världen. Det är sällsynt med död i olycksfall. Vi är, tro det eller inte, smalast i Europa. Men det finns mycket som inte är tillfredsställande i hälsolä- get. Det finns oacceptabelt stora skillnader i hälsa mellan olika grupper. Vi har hört Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som bl.a. har hänvisat till klass- skillnader. Man kan inte genom eget arbete påverka sin situation. Man kan inte komma någonstans så att hälsan påverkas. Vi har efter mer än ett halvt århund- rade av socialdemokratiskt styre inte ett klassamhälle utan ett kastsamhälle. Det är ett samhälle där ingen, eller alltför få, kan påverka sin eller sin familjs situa- tion själv utan är utlämnad till politikers godtyckliga bidrag. Kommer barnbidraget före eller efter mid- sommar? Det är klart att den frustration och den maktlöshet som finns i detta påverkar hälsan på ett ogynnsamt sätt. Självfallet finns det många andra faktorer. Alltför många röker, speciellt bland de unga. Allergierna ökar, och det är oklart varför. Det finns alltså mycket att göra, och för att man skall nå resultat måste de flesta samhällsområden inbegripas i folkhälsoarbetet. Det finns också ett mycket stort intresse för folkhäl- sofrågor både ute i samhället och här i riksdagen, vilket mängden av motioner visar. Bakom det ligger naturligtvis förhoppningar om att man skall kunna undvika både lidanden och kostnader genom att före- bygga sjukdomar samt uppfattningen att vissa sjuk- domar får mindre uppmärksamhet än man finner rimligt ur folkhälsosynpunkt. Fru talman! Jag har stor förståelse för det här. Det är viktigt att folkhälsan lyfts fram i riksdagen. Men vi som riksdagsmän måste inse vår begränsning. Det är svårt att avgöra vilka åtgärder i förebyggande syfte som ger säker effekt, vilka områden som är viktigast. Rosenröda förhoppningar och tro tar lätt överhanden över den mer gråfärgade verkligheten. Vilka mål och strategier är realistiska? Likaså är det lätt att uppleva att en sjukdom, eller ett hälsoproblem, är åsidosatt, och ett starkt engagemang gör att man vill att riksda- gen skall uttala sig för åtgärder på just det området. Samtidigt upplever, med rätta, de som lider av någon annan sjukdom att riksdagen inte ser att deras sjuk- dom och möjligheten att förebygga och åtgärda den är minst lika försummad. Jag tror att det principiellt är bra att vi överlåter till huvudmän och profession att göra dessa mycket grannlaga överväganden när det gäller preventionsmöjligheter och åtgärder och be- dömningar av enskilda sjukdomar. Resurserna är begränsade, och det uppstår en etisk konflikt om medel går till osäkra förebyggande åtgärder när redan sjuka får vänta på behandling för sin sjukdom. Likaså måste prioriteringar av insatser mot enskilda sjukdo- mar kunna ske utifrån en helt annan kunskapsbas än den som vi har. Vi blir inte trovärdiga om vi går in på detaljerna. Det är också en balansgång mellan för- svarliga ingrepp när det gäller livsstil för att hälsan skall främjas och sådana åtgärder som för många är oacceptabla och med rätta kan ses som förmynderi och intrång i den personliga integriteten. För oss moderater är integriteten mycket viktig. Preventiva åtgärder måste alltså grundas på ett mycket starkt faktaunderlag för att vara försvarbara. Däremot måste vi hålla debatten om betydelsen av folkhälsoåtgärder levande samt påminna om att man ständigt skall vara uppmärksam på olika aspekter av sjukdomspanora- mat och förändringar i det. Tyvärr är kunskaperna, som jag sade, otillräckliga om vilka förebyggande insatser som är effektiva och vilka åtgärder i preventivt syfte som är möjliga att utföra. Det är därför angeläget att man studerar vilka preventiva insatser som har bäst effekt och är lättast och rimligast att genomföra. Det är en uppgift för Nationella folkhälsokommittén, och vi har därför från moderat håll inte reserverat oss för något yrkande utan markerat vikten av en principiell syn i dessa frågor genom att medverka till, som vi tycker, bra skrivningar. Fru talman! Jag vill också tydliggöra en sak. När dessa frågor senast behandlades stödde vi en flerpar- timotion om osteoporos. Det gjorde vi trots vår prin- cipiella inställning att man som politiker inte skall prioritera en sjukdom framför en annan, som jag just sagt. Men då var läget sådant att man uppenbarligen inte hade observerat det folkhälsoproblem som osteo- poros utgör. Att vi nu inte reserverar oss till förmån för en likalydande motion beror inte på att vi inte inser problemet utan på att mycket har hänt, och hän- der, när det gäller det här sedan den motionen lämna- des in. Under hösten 1998 redovisade Folkhälsoin- stitutet nationella och internationella erfarenheter av hälsoförebyggande åtgärder för äldre bl.a. när det gäller osteoporos. Som en följd av det har Folkhäl- soinstitutet beslutat att år 2001 skall bli ett särskilt aktivitetsår, då man också skall ta sikte på levnadsva- nor för att förebygga bl.a. osteoporos på nationell, regional och lokal nivå. I år utarbetar Socialstyrelsen ett state of the art-dokument rörande kunskapsläget om osteoporos. Man tar upp diagnostik, behandling och uppföljning. Vi tycker att man i och med det som där lyfts fram är på så god väg att det inte finns skäl att lyfta fram en enskild sjukdom framför alla andra. Fru talman! Låt mig också beröra en speciell punkt i betänkandet! Varningstexter på varor är ett utomordentligt starkt styrmedel. Man noterar var- ningen just i anslutning till konsumtionsögonblicket, och påverkan blir förhoppningsvis stor. Det är därför mycket angeläget att denna påverkan stöds av att trovärdigheten i varningen är så stor som möjligt. Om trovärdigheten sjunker för en varning genom att den visar sig vara felaktig berör det inte bara den aktuella varan, utan tvivlet färgar av sig på alla andra varning- ar hur väl underbyggda de än är. Om det visar sig att en varning saknar grund är det för hela systemets trovärdighet viktigt att den svagt underbyggda eller felaktiga varningen snarast tas bort. Fru talman! Vi trodde att snus orsakade cancer. Därav följde att en varningstext var befogad. Nu framgår det av välgjorda svenska undersökningar på svenskt snus att så inte är fallet. Varningen har inget säkert underlag. Det är då som följd av vad jag har sagt viktigt att snabbt få bort varningstexten för att inte äventyra systemets allmänna trovärdighet. Likaså är det viktigt att regeringen driver frågan om ändring av EG-direktivet i denna sak med största kraft med stöd av de svenska undersökningarna. Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till hem- ställan i betänkandet. 027112189005 N 2010-01-01 00:00:00 192428 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0976/#anf79