2348751 GM0976 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:76 Fredagen den 26 mars 1998/99 76 1999-03-26 00:00:00 Folkhälsofrågor m.m. 60053C06-2B21-47A7-984A-05E79B283BA8 70 LARS GUSTAFSSON (kd) kd Fru talman! Begreppet hälsa har i modernt väs- terländskt språkbruk fått en allt vidlyftigare innebörd. Gränsdragningen mot välbefinnande, livskvalitet och välstånd kan ibland vara diffus. Redan 1946 definie- rade Världshälsoorganisationen, WHO, hälsa som ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnan- de, inte endast frånvaron av sjukdom eller svaghet. Sedan dess har hälsobegreppet varit föremål för omfattande teoribyggen och framställts med alltfler nyanser. Exempelvis skiljer man numera mellan be- grepp som symtom och tecken. Genom forskning, teknisk utveckling och erfarenhet vet vi att sjukdom kan föreligga utan symtom hos patienten. En alltmer utvecklad diagnostisk teknik gör att vi faktiskt kan kalla människor sjuka innan de själva har uppfattat sjukdomen. I modernt språkbruk kopplas ofta begreppet tillitsbrist samman med den moderna människans sjukdomar. Det är i detta som en del av vad som be- nämns psykosomatisk sjukdom hör hemma. Det finns också starka samband med livssituation, kultur, eko- nomi, sociala nätverk, arbete m.m. Dessa samband är inte nya men har förändrats under tidernas lopp. Ut- trycket hälsans paradox brukar användas med avse- ende på dessa tillstånd för att beskriva situationen i de rika länderna med en objektivt sett god hälsa men samtidigt med uttryck för sviktande välbefinnande, exempelvis stress, oro och nervösa problem i befolk- ningen. Ett sätt att hantera ett så komplext begrepp som hälsa skulle kunna vara att skilja mellan ett vidgat hälsobegrepp och ett vidgat sjukdomsbegrepp. Denna komplexitet inom området förstärker också nödvän- digheten av tvärvetenskaplig forskning och samver- kan mellan olika discipliner för att man bättre skall kunna definiera och greppa frågor rörande folkhälsa. Detta är också en förutsättning för en utveckling av folkhälsoarbetet och lägger en grund för att möta kommande behov både inom och utanför sjukvården. Nationella beslut och program definierar det övergripande arbetet med promotion och prevention. Bl.a. har aktörer som Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet tagit fram ett nationellt folkhälsoprogram för att ge folkhälsofrågorna en ökad tyngd i debatten. Programmet syftar också till att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting. I programmet understryks att hälsostödjan- de och förebyggande strategier bör läggas fast och genomsyra all verksamhet i samhället. Varför gör jag nu denna tillbakablick? Jo, för att påvisa att resultatet av folkhälsoarbetet inte samman- faller med mandatperioderna utan sträcker sig betyd- ligt längre. Det räcker alltså inte med vällovliga be- slut på hög nivå. Det är ute i samhället som besluten skall förverkligas. Landsting, kommuner och andra samverkande aktörer har en avgörande betydelse för resultatet av besluten. Regionala och lokala enheter har alla sin självklara plats i folkhälsoarbetet. Som exempel kan nämnas landstingens hälsopolitiska program, primärvården - som utgör basen i folkhäl- soarbetet - de lokala folkhälsoråden, som har stor betydelse för det lokala hälsoarbetet, länssjukvårdens viktiga uppgifter i det förebyggande arbetet, folkhäl- soenheternas konsultativa och stödjande roll och hälsoinformatörernas direktkontakter. Listan kan göras lång. Folkhälsovetenskapen utgör i dag den vetenskap- liga kunskapsgrunden för folkhälsoarbetet. Den ger beskrivningar och analyser av förhållanden i befolk- ningens hälsoutveckling och beskriver dennas orsaker och konsekvenser samt förändringar över tiden. Folk- hälsovetenskapens betydelse i arbetet för en ökad folkhälsa är uppenbar. Forsknings- och utvecklings- enheter är ett sätt att omsätta teoretiska kunskaper till praktiskt handlande i det lokala folkhälsoarbetet. Vi kristdemokrater har i våra motioner på området lyft fram frågor som vi anser angelägna att belysa. Jag skall här enbart lyfta några. Trots ökad medel- livslängd och förbättrade levnadsvanor föreligger ojämlikhet i hälsotillstånd mellan kvinnor och män, olika sociala grupper och regioner. Därför anser vi att det är viktigt att hälsopolitiska hänsyn skall vara en naturlig del i samhällsplaneringen. Åtgärder för att minska antalet självmord måste intensifieras. Självmord är i dag den vanligaste döds- orsaken i åldersgruppen 15-44 år. Det behövs omgå- ende satsningar på detta område. Här föreligger också ett kollektivt ansvar hos oss alla. Allergiska sjukdomar ökar fortfarande oroväck- ande och är ett område som fordrar ett brett spektrum av åtgärder. Därför anser vi att det är viktigt med insatser på forskning, utbildning och information för att vända trenden med ökade allergier. Vid en undersökning som presenterades nyligen framkom att alltfler barn i Sverige mår psykiskt då- ligt. Orsakerna är flera. En bidragande orsak är den s.k. samlevnadskrisen. Vid separationer är det nästan alltid barnen som är de största förlorarna. Därför bör en av samhällets viktigaste uppgifter vara att bidra till att familjer kan hållas samman och inte onödigtvis splittras upp. Missbruket av alkohol och droger är tyvärr stort, likaså bruket av tobak. Förebyggande insatser på dessa områden är en förutsättning för att minska kon- sumtionen. Särskilt viktiga är insatser riktade mot barn och ungdomar. De skador som åsamkas av bruk och missbruk av dessa droger är väl dokumenterade. De kostnader för samhället som detta orsakar är mycket stora. Detta är ett högprioriterat område för oss. Vi har inte tid att vänta. Vi kan inte avvakta och se fler förstörda människor i vårt samhälle. Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra re- servationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation nr 2. 0534056896314 N 2010-01-01 00:00:00 192419 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0976/#anf70