<anforande>
<dok_hangar_id>2348751</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:76 Fredagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0E9E0228-8FCA-45ED-964E-610C36547AB9</anforande_id>
<anforande_nummer>52</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN HEINEMANN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Fortfarande får merparten av de äldre
en väl fungerande och trygg äldrevård, men de brister
som har avslöjats är allvarliga. Ingen skall behöva
lida på grund av att inte omsorgen fungerar som den
skall.
Det finns en stor oro bland människor inför ålder-
domen, och den finns också hos de anhöriga. Därför
är det så viktigt att samhället klart kan ge besked om
vilken typ av stöd och omvårdnad den enskilde kan få
och även kostnaden för detta.
Inte minst kostnaden oroar väldigt många. Därför
hoppas vi på att den utredning om avgiftsfrågorna
inom vård- och omsorgsområdet som snart lägger
fram sitt betänkande kommer med bra förslag och att
vi mycket snart kan få till stånd klara och likartade
regler.
Fru talman! Folkpartiet har lagt fram en rad för-
slag för att avhjälpa brister och omänskliga inslag i
dagens äldrevård. Omsorgsgarantin är ett av dem - ett
förslag som också Kommunförbundets äldrebered-
ning nu för fram. Det som vi i Folkpartiet kallar för
omsorgsgarantin innehåller de delar som är väsentliga
för att den enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt
god omsorg med valfrihet.
Vi anser att kommunerna, utifrån en av Socialsty-
relsen utarbetad skiss, skall fastställa en omsorgsga-
ranti. De kommuner som inte lever upp till de rättig-
heter som garanteras av omsorgsgarantin skall bli
skyldiga att ge de äldre som drabbas av detta en av-
giftsreduktion.
Vårt förslag till omsorgsgaranti omfattar tio
punkter:
· Rätt till medicinsk kompetens.
· Rätt till värdigt omhändertagande.
· Rätt till fungerande trygghetslarm.
· Rätt till en väl fungerande färdtjänst.
· Rätt till en väl fungerande hemtjänst som kommer
på utlovade tider och utför överenskomna upp-
gifter.
· Rätt att veta att larmsignaler om t.ex. viktminsk-
ning och fallskador alltid utreds och, om det är
möjligt, åtgärdas.
· Rätt till valfrihet både i fråga om boendeform och
om vem som skall utföra hemtjänsten.
· Rätt att flytta även för äldre som redan bor i sär-
skilt boende.
· Rätt till hjälpmedel i tid.
· Rätt till en bra vård i livets slutskede med till-
räcklig smärtlindring och hög personalnärvaro,
särskilt i de fall där anhöriga saknas.

En omsorgsgaranti ger också den enskilde möjlig-
het att få besked om vilka rättigheter man har.
Fru talman! Även för den som är äldre och i be-
hov av mycket hjälp måste det vara en rättighet att få
välja vem som skall komma in i det egna hemmet för
att utföra ett arbete. För att garantera valfriheten för
äldre bör ett system med hemtjänstcheckar införas.
De skulle kunna utformas ungefär så här:
Den som behöver någon form av omvårdnad eller
service vänder sig till kommunen, precis som i dag,
och där görs en bedömning.
Därefter får den enskilde en check som ger rätt till
en viss omvårdnad och service. Med checken får den
äldre också en förteckning över vilka vård- och servi-
cegivare, både kommunala och privata, som är god-
kända och licensierade av kommunen att ingå i sys-
temet. Licensieringen innebär att kommunen har
träffat avtal med dem. I avtalet framgår det att de
ingår i kommunens kvalitetskontroll.
Den enskilde väljer utförare och betalar med
hemtjänstchecken. Den enskildes pris för checken
motsvarar den vanliga äldreomsorgstaxan. Den som
behöver stöd och hjälp för att välja skall också få det.
Vi tycker att det är oerhört viktig att människor som
är äldre och i behov av stöd och hjälp kan få behålla
den valfrihet de hade innan hjälpbehovet uppstod. Det
finns tyvärr i dag en tendens att man fråntar äldre
människor den rätten.
Fru talman! Hjälpmedelsförsörjningen fungerar
inte i dag. Det har bl.a. Socialstyrelsens slutrapport
om ädelreformen konstaterat. Hjälpmedel betyder
oerhört mycket för att människor i så stor utsträck-
ning som möjligt skall kunna klara sig själva. Sjuk-
vården tar i dag inte tillräckligt stort ansvar för att
uppmärksamma behovet av hjälpmedel hos äldre, och
väntetiderna är i många fall oacceptabelt långa.
I den vårdgaranti som Folkpartiet förespråkar
skall även hjälpmedlen ingå. Den som är i behov av
hjälpmedel skall snabbt få hjälp. Komplicerade
hjälpmedel skall man få senast inom tre månader. Vi
anser också att hjälpmedelsmarknaden måste öppnas
för konkurrens. Vi anser att det skulle leda till höjd
kvalitet och kortare köer.
Fru talman! För många människor är möjligheten
att få vårdas i det egna hemmet ovärderlig. Men detta
bygger på såväl en fungerande hemtjänst och hem-
sjukvård som närståendevård. Det är viktigt att valet
att utnyttja närståendevården är frivilligt både för den
vårdade och för vårdaren. Den vårdades integritet och
självbestämmande måste behållas.
Närståendevården passar många. Men alla upple-
ver det inte som uteslutande positivt att bli vårdad av
en nära anhörig. Närståendevården står för en bety-
dande del av vårdinsatserna. Det rör sig om mer än
hälften av de omvårdnadsinsatser som görs i vårt
land. Om närståendevården skall kunna fungera
måste samhällets stöd till de närstående och de sjuka
vara tillräckligt. Annars riskerar man att efter en tid
ha två patienter i stället för en.
Till de viktigaste insatserna hör en väl fungerande
avlösning. De närstående måste få möjlighet att sköta
sina egna angelägenheter både under en kortare tid -
några timmar för att gå och handla, gå till tandläkaren
eller besöka vänner - och under en längre tid - kan-
ske en vecka med jämna mellanrum för att kunna
återhämta sig efter många nätter med brist på sömn.
Folkpartiet har vid upprepade tillfällen framfört
att ett första steg mot att underlätta för närståendevår-
darna vore att regeringen tog initiativ till överlägg-
ningar med de båda kommunförbunden för att se hur
ett utökat stöd till dem som vårdar närstående skall
kunna komma till stånd. Vad som behövs är en fort-
satt utbyggnad av avlastnings- och växelvård, förbätt-
ringar av kommunernas regler för hemvårdsbidrag
och ökade möjligheter för närstående att anställas.
En annan viktig del av framtidens sjukvård är en
god uppföljning och kvalitetskontroll av den vård och
omsorg som ges. Det gäller också närståendevården.
Vi anser att det är angeläget att Socialstyrelsen ägnar
stor uppmärksamhet åt metodutveckling när det gäller
hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i
hemmet kan ske med beaktande av de berörda perso-
nernas integritet.
En annan viktig del är att ett bättre samhällsstöd
till närståendevårdarna förmodligen också skulle ge
besparingseffekter i form av t.ex. sparade vårdplatser
på sjukhusen och inom äldreboendet. Några siffror på
dessa samhällsekonomiska vinster finns vad vi vet
inte i dag. Vi anser därför att en hälsoekonomisk
undersökning av närståendevårdens betydelse borde
genomföras.
Fru talman! Många äldre upplever att de inte vet
var de skall vända sig för att protestera mot ett visst
missförhållande eller för att få svar på frågor. Många,
både äldre och anhöriga, är också oroliga för att an-
mäla missförhållanden. Det finns belägg för att
många anmälningar om missförhållanden sker efter
det att den äldre har avlidit.
Det är inte bra att människor skall känna rädsla
för repressalier eller annat om de anmäler missför-
hållande. Därför tycker Folkpartiet att det är viktigt
att det finns en äldreombudsman i kommunerna som
är fristående från de myndigheter som administrerar
äldreomsorgen. Det skall vara en instans dit äldre och
anhöriga kan vända sig med frågor och klagomål och
för att få information.
Fru talman! I dag finns det omkring 110 000 äldre
i Sverige som är födda i andra länder. Dessa är emel-
lertid underrepresenterade bland dem som har hem-
tjänst och bland dem som bor i särskilda boendefor-
mer. För dem kan det ibland vara nödvändigt med
särlösningar. Det kan exempelvis gälla särskilt boen-
de tillsammans med andra som talar samma språk
eller en viss uppsökande verksamhet för att utröna om
det finns dolda behov.
Fru talman! I inledningen av mitt anförande be-
rörde jag avgifterna inom äldreomsorgen och  att vi
nu väntar på förslag från utredningen. Men jag vill
trots detta betona att vi i Folkpartiet anser att som det
ser ut i dag i en majoritet av landets kommuner är
avgifterna orimliga. Regelverken är många gånger
både absurda och obegripliga. Jag vill här bara betona
det som vi tidigare har fört fram; att hänsyn måste tas
till den make/maka som bor kvar hemma när den
andre behövt flytta till särskilt boende.
Vi anser också att det skall finnas en miniminivå
för förbehållsbeloppet som en riksnorm. Det skall
endast vara den reella avkastningen på förmögenhet
som skall vara avgiftsgrundande förmögenhet när
man skall fastställa avgifterna. Slutligen skall taket
för månadsavgiften vara avsevärt lägre än den beräk-
nade kommunala självkostnaden. Vi vill slå fast att de
här sakerna är viktiga. Oavsett vad förslaget från
utredningen kommer att innehålla kommer vi att
fortsätta att föra fram det här.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Folkpartiets
samtliga reservationer, men jag yrkar här endast bifall
till reservation 20.
</anforandetext>
<intressent_id>0395042560705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192401</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0976/#anf52</protokoll_url_www>
</anforande>
