<anforande>
<dok_hangar_id>2348751</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:76 Fredagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ED3D1F52-5AC7-4563-8122-73A50275E0D5</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>LENA OLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vården och omsorgen har under flera
år varit i kris genom stora besparingar. Vi har vid
många tillfällen blivit påminda om att kvaliteten inom
äldreomsorgen har försämrats. Detta har lett till en
massiv kritik och uppmärksammats mycket i medier-
na. Därmed har också förespråkarna för privata initi-
ativ fått luft under vingarna. De påstår att det är en
nödvändighet att konkurrensutsätta äldreomsorgen.
Vi i Vänsterpartiet tycker som bekant att äldreom-
sorgen skall vara demokratiskt styrd och solidariskt
finansierad. Man skall ha rätt till en bra äldreomsorg
oavsett plånbokens tjocklek.
När jag var ute i valrörelsen var vård- och om-
sorgsfrågorna högt prioriterade av väljarna. Vi har
drivit dessa frågor i ett flertal år och krävt mer resur-
ser till kommuner och landsting. Det är nödvändigt
för att de gamla skall få en anständig vård. Dessutom
skulle vi få en lösning för en del av arbetslösheten.
Vänsterpartiet värnar äldreomsorgen, men det
förutsätter också att vi politiker ser till att de resurser
som behövs kommer kommuner och landsting till
godo. Jag kan med glädje också se dessa extra resur-
ser som kommer landsting och kommuner till godo
framöver. I stället för att som i de borgerliga partierna
föreslå skattesänkningar, som direkt skulle gröpa ur
ekonomin för landsting och kommuner, eller minska-
de statsbidrag, som skulle få förödande konsekvenser,
kräver vi ett resurstillskott.
I det betänkande vi nu debatterar finns det mycket
som är positivt och ett steg i rätt riktning. Av de på-
gående utredningarna förväntar vi i Vänsterpartiet oss
bra förslag när det gäller avgifterna. Det måste finnas
några pengar kvar för de äldre att leva på när de har
betalat sina avgifter.
Det gäller också vård i slutet av livet. Man skall
inte behöva ligga ensam och dö. Ingen vill dö ensam i
en säng utan att ha en människa i närheten.
Det gäller också boendet. Precis som Cristina
Husmark tycker vi att det är mycket viktigt att se till
att stimulera anhörigvården och personalfrågorna.
När det gäller personalfrågorna vill vi betona att
det är viktigt att åtgärderna kommer snabbt. Jag har
själv pratat med många inom vårdyrket och befarat att
de firmor som hyr ut personal kommer att ta hand om
den personal vi har i den offentliga sektorn. Det all-
varliga i detta är, som jag har fått reda på, att den här
utvecklingen går mycket snabbt.
Detta yrke måste få den statushöjning det är värt.
Detta yrke domineras av kvinnor och de vill faktiskt
ha en anständig lön att leva på.
Glädjande är att man har tillsatt en parlamentarisk
äldreberedning som skall se över de äldres situation,
inte bara när det gäller vård och omsorg, utan man
skall också ta till vara deras erfarenheter och kompe-
tens och se till att de äldre inte bara blir en grupp
äldre människor utan människor med full delaktighet
i samhället.
Jag kan konstatera att viljan att prioritera äldre-
omsorgen kommit mer i fokus. Nu måste vi också
visa detta i handling. Det som vi i Vänsterpartiet
tycker behöver belysas ytterligare är den entrepre-
nadbedrivna äldreomsorgen, som vid ett flertal till-
fällen blivit uppmärksammad för misskötsel och
vanvård. Kommunerna skall ha det slutliga ansvaret
för att de fullgör sitt åtagande. Det är ofta svårt att
komma till rätta med detta. Vi menar att kommunerna
i många fall inte har kompetens att utforma ett riktigt
anbudsunderlag och göra den utvärdering som skall
ligga till grund för kontraktet. Vi vill att Socialstyrel-
sen utarbetar instrument för anbudsgivning, där kva-
litetskontroll verkligen gäller också kommunal vård
och omsorg.
I vår reservation 13 har vi lyft fram problemet om
samverkan mellan landsting och kommun. Begreppet
medicinskt färdigbehandlad ställer till så att männi-
skor far illa. Därför tycker vi att det skall tas bort ur
lagstiftningen. Vi måste med kraft se till att inte män-
niskor hamnar mellan stolar på grund av betalnings-
ansvar. Kommuner och landsting måste samverka
bättre. Det finns några väl fungerande mellanvårds-
former. Dessa skulle kunna utvecklas mycket mer.
Men jag är också övertygad om att detta i grund och
botten är en resursfråga, och att vi från vänstern
kommer att driva kravet om resurstillskott har jag
redan nämnt.
Vi nämner i vår reservation att landstinget måste
ta ett större ansvar för rehabilitering. Det är mycket
viktigt för de äldres livskvalitet.
I en reservation lyfter vi fram behovet av ett ut-
bildnings- och kompetenscentrum för äldrevården
och äldreomsorgen. Med tanke på all kompetens som
finns i Stockholm skulle den kunna förläggas där.
Detta skulle naturligtvis leda till att kunskapen inom
äldrevården och äldreomsorgen kommer hela landets
äldrevård till godo. Det är viktigt.
Flera sådana centrum skulle kunna förläggas på
andra håll i landet.
Fru talman! Vänsterpartiet står givetvis bakom
alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
bifall till reservationerna 4 och 13.
</anforandetext>
<intressent_id>0615338062910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192390</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0976/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
