<anforande>
<dok_hangar_id>2348750</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:75 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>4871E56B-E61F-405C-BE6E-32B5FD1832F7</anforande_id>
<anforande_nummer>75</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet PIERRE SCHORI (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är uppenbart att Sverige inte vill
ha en djungelns lag i världspolitiken. Det är därför vi
har hållit mycket hårt på att det är FN som skall ge
mandatet när det gäller att ta till våld mot andra na-
tioner, i händelse av att den internationella freden
hotas, enligt kap. 7 i FN-stadgan.
Samtidigt är det viktigt att inte förtryckarens,
krigshundens, lag skall få råda i världspolitiken. Ef-
tersom Kosovo hade kommit i situationen att det
pågick ett krig, systematisk etnisk rensning, fördriv-
ning av människor, massmord på civila, förtryck av
oberoende medier etc., gick det inte längre att stå med
andra i kors. Vi befann oss i den situationen att vi var
lamslagna av folkrätten, men inte heller folkrätten
kunde skydda oskyldiga människor. Någonting måste
göras. Då växte det fram ett fredsförslag som accepte-
rades av den ena sidan. Då växte det fram ett tryck
från omvärlden mot Milosevicregimen. Den ville inte
ge sig, utan i stället fortsatte detta dödande och för-
tryck. Då var man tvungen att göra någonting.
</anforandetext>
<intressent_id>0928800583601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192160</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0975/#anf75</protokoll_url_www>
</anforande>
