<anforande>
<dok_hangar_id>2348750</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:75 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa energipolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9005D44E-94CB-4CCB-9E59-4462747BB735</anforande_id>
<anforande_nummer>243</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det börjar nästa bli en semantisk dis-
kussion. Men Harald Bergström måste ju vara med-
veten om att riksdagen i detta fall bara kan göra ett
uttalande. Det är regeringen som har koncessionen i
sin hand. Då anser jag att det är ett säkrare nej att
vara tillsammans med regeringspartiet, underordnad
en energiuppgörelse bestående av tre partier, och
därtill ha regeringspartiets företrädare i riksdagen
med sig och dessutom ha fått ett uttalande från lan-
dets miljöminister. Det kan inte bli mer kassaskåps-
säkert än vad majoritetens uttalande är.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192328</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0975/#anf243</protokoll_url_www>
</anforande>
