<anforande>
<dok_hangar_id>2348750</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:75 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa energipolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8300E02F-C529-4CC1-A50E-C140170E3DF7</anforande_id>
<anforande_nummer>239</anforande_nummer>
<talare>LENNART VÄRMBY (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Eftersom jag inte är Gud Fader kan
jag inte garantera något till hundra procent. Men i
botten finns den här energiuppgörelsen som tre parti-
er har. I den står det talat om att vi inte bara skall
behålla utan också utveckla den befintliga naturgasen
på västkusten. Det är vi i full färd med att försöka
åstadkomma. Bara en tredjedel utnyttjas energimäs-
sigt på den ledningen. Två tredjedelar återstår.
En storskalig introduktion är inte aktuell - nej, de-
finitivt inte. Vad jag kan förstå av det här rysk-finska
projektet letar de efter någonstans att dra en ledning
för att lösa Europas koldioxidproblem. För naturga-
sen är ju klart mycket bättre än olja och kol. Ur det
europeiska perspektivet är alltså naturgasen att före-
dra framför dessa bränslen.
Då har man sett att det finns en lucka här uppe i
Norden. Det finns naturgas i Norge och det finns i
Ryssland. Om man slår ihop de ledningarna kan man
dra dem antingen i Östersjön eller på den svenska
landbacken. Då föredrar jag definitivt att man lägger
dem på Östersjöns botten.
</anforandetext>
<intressent_id>0144183626805</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192324</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0975/#anf239</protokoll_url_www>
</anforande>
