2348750 GM0975 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:75 Torsdagen den 25 mars 1998/99 75 1999-03-25 00:00:00 Vissa energipolitiska frågor 1CCFDB49-9C40-44E8-BD9F-20747A4F3B2F 227 LENNART VÄRMBY (v) v Fru talman! Så var det då dags återigen för ny- gamla beslut om energipolitiken. Så sent som i de- cember i samband med budgeten var i huvudsak ex- akt samma frågor uppe som i dag, men vi tar gärna en populär vals i repris. Med tanke på de problem som vi diskuterar i den här debatten jämfört med de problem som finns ute i den stora världen, där bomberna i kväll och i natt säkert faller över Jugoslavien och driver Kosovos folk på flykt kan man kanske tillåta sig att tycka att vi många gånger är lite småaktiga, enkelspåriga och rentav gnälliga här hemma i Sverige. Dubbelbeskatt- ning, ägarlägenheter och privatisering av Vattenfall ligger med förlov sagt inte högst upp på mänsklighe- tens problemlista. Vänsterpartiets utgångspunkt vad gäller energipo- litiken är klar och koncis. Gemensamt med Socialde- mokraterna och Centern träffade vi 1997 en uppgö- relse för att skapa en grund för en fast och vettig politik. Det har faktiskt gått ganska bra, om jag får säga det själv. Int' lär en förgrämd och av nukleära visioner insnöpt opposition säga som det är, så jag säger det igen: Det går faktiskt ganska bra med ener- giuppgörelsen. Andelen biobränsle ökar. Fossildelen minskar. Vi skall skära ned på kärnkraftens övertid. Vindkraften växer. Forskning, utveckling och idog energieffekti- visering pågår. Miljömärkt el finns att köpa, vilket ger konsumentmakt. Alltfler köper sådan el, inte minst företag som är måna om sin miljöprofil och har en vilja att ta sitt ansvar, och det gör de rätt i. Men visst kunde det vara mer och bättre och dessutom gå fortare och visst finns det stora brister. Målsättningen med energiuppgörelsen har Nils- Göran Holmqvist och Eskil Erlandsson redogjort för, så jag hoppar över det avsnittet. Processen för att åstadkomma en absolut nödvän- dig omställning har dessutom det goda med sig att den ger meningsfulla arbetstillfällen, öppnar för till- växt och en ny teknologi samt att den breddar för basen för industri och företag som kan ge export- framgångar likt den danska vindkraften. Sist, men inte minst ökar denna process vår liv- skvalitet och gör framtiden till en ljusare och mer hoppingivande möjlighet, gott folk. Varför då vänta till i morgon när vi kan börja i dag? Den uranbaserade produktionen av radioaktivitet, Ola Karlsson, som under namnet kärnkraft likt en gökunge gödd på anabola steroider tilläts att förväxa sig på 70-talet måste nu under ordnade former bringas till ett slut. Och varför - fullt medvetna som vi är om miljö- konsekvenserna - skall vi fortsätta att elda bränslen som ger tungmetaller, cancerogena utsläpp och koldi- oxid, när det finns alternativ? Arbetet med att vända utvecklingen kräver ett helhetsgrepp och tålamod. Det finns ingen given rak väg, och processen löper inte på räls. Men med tanke på vår samlade kunskap i kombination med förnuft och förstånd borde det vara möjligt att balansera motstridiga krav och intressen på ett sätt som leder någotsånär åt rätt håll. Nå, när vi nu har svarat snällt och fogligt på väckta motioner, vad får vi då höra från oppositio- nen? Glada tillrop som "Bravo!" eller "Gör mer och fortare!"? Icke, sa Nicke, möjligtvis med undantag av Miljöpartiet, som jag återkommer till. Tvärtom radar moderaterna och deras politiska släpvagnar Folkpartiet och Kristdemokraterna upp den vanliga litanian om försämrad konkurrenskraft för industrin och kapitalförstöring. Ja, både ni och jag har hört den listan till leda. Ni kära moderater och folkpartister säger t.o.m. att kärnkraften är kostnadseffektiv och miljövänlig. Det skulle jag vilja likna vid att frusen krypa ned i ett badkar med varmt vatten en kall och kulen dag, känna den goa värmen och tappa på än mer och än varmare vatten i tron att mer och hetare gör det än goare. Tar man sig inte ur den baljan, gott folk, illa kvickt kan man sluta som en kokt kräfta, både dränkt och grillad. Själv föredrar jag att drunkna levande - hellre det än att bli kokt. Min fråga till Ola Karlsson och moderaterna är: Hur många ton högaktivt radioaktivt avfall behövs det innan avvecklingen blir just-in-time för er del? Vi däremot försöker att få hejd på den övertida och onödiga produktionen av radioaktivitet. Ni talar om förtida avveckling. Min slutsats blir att ni har fel på både klockan och almanackan. Det är som en ishockeymatch som domarn blåst av, men ni har inte hört signalen och envisas med att kräva förlängning. Sådant spel kallas för sudden de- ath och det rekommenderas inte. Moderater och folkpartister talar också varmt om elmarknadens välsignelser, om att kraftbranschen själv skall ta det fulla ansvaret för sin utveckling och miljöanpassning. Intressant! Jag tänder på alla stubi- ner. Kan ni då tänka er att ta upp en diskussion med reaktorägarna om att de i fortsättningen till en större del står för försäkringarna av sina anläggningar? Kristdemokraterna har för en gångs skull inte skrivit ihop sig med sina vänner moderaterna, utan de har plitat ihop en text alldeles själva, och det visar sig ju inte vara så vidare lyckat. Ni säger att den första reaktorn inte får tas ur drift förrän motsvarande mängd el kompenseras med ny tillförsel och sparan- de. Det är ett förödande statiskt sätt att se på en verk- samhet som lever på högspänning. I nästa andetag talar ni om att ni håller med om att försörjningen långsiktigt skall baseras på inhemska och förnyelsebara bränslen. Det tycks som ni sneglat i ert gamla partiprogram från tiden när ni verkligen kämpade för linje 3 och mot kärnkraften. Ert tal om långsiktighet ger mig intryck av att det snarare torde röra sig om evigheten. Funnes det en politisk optiker skulle jag rekom- mendera kristdemokraterna ett besök där. Nu är det inte säkert att det skulle hjälpa, för ni har hamnat i en mörkblå skuggzon som håller er långt borta från solljuset och klarsynen. Nåväl, några ord om reservkraften och er bristan- de tilltro till marknadskrafterna. Sedan energiomställningen påbörjades och el- marknaden blev verklighet har flera svenska kon- denskraftverk lagts ned, dvs. minst 2 500 megawatt. Vi har alltså haft och har fortfarande en överkapacitet i norra Europa. Vi knyter nu samman energinäten mer än tidigare och skapar en särskild elpool för att handla med el - allt för att effektivisera och få fram de verkliga kostnaderna. Då börjar ni grymta om svensk reservkraft, och man anar att ni vill se ingri- pande från staten. Snälla svenska staten och stygga danska staten, förstår jag att ni tycker. Har ni gått och blivit planekonomer av något nytt nyliberalt snitt och tappat barnatron på marknadskrafterna? Vi tycker nog att de som säljer elström också skall ansvara för att den produceras och levereras när den behövs och ta betalt för detta. Men då skall vi också få beställd vara när vi behöver den. Sydkraft, Vatten- fall och hela gänget som ständigt lovar billigare kilo- watt måste visa sig vuxna sina hägrande vinster och därmed reservera s.k. reservkraft utan hjälp från pap- pa staten. Så några ord om naturgasen och Miljöpartiet. Vi - Socialdemokraterna, Centern och Vänstern - som stod bakom energiöverenskommelsen tog ett fast grepp över energipolitiken 1997. Vi vill sätta stopp för övertida drift av kärnkraft och gå över till en var- aktig energi, helst byggd på inhemska och förnybara energikällor. Vi säger klart att Sverige skall följa Kyotoöver- enskommelsen vad gäller koldioxid. Naturgas finns redan i systemet längs västkusten och som bränsle i en annan bil och buss. Någon storskalig etablering av naturgasen tror jag definitivt inte på och absolut inte genom vår vedbod nere i Småland. Det som styr detta - med tanke på de former vi har valt för energipolitiken i Sverige - är om energi- källan i fråga kan vara ekonomiskt lönsam, inte for- muleringarna i dagens text, gott folk. En kommande uppgörelse om energiskatterna är alltså avgörande. En koldioxidskatt ger en balans så att biobränslen och andra alternativa former kan fasa ut både fossila bränslen och kärnkraften. Med gemen- samma regler kan vi sedan också ordna så att kol- dioxidutsläppen minskar i Norden, i norra Europa, ja, i hela vår del av världen. Men vad menar ni med er text? Tänker ni förbjuda naturgasen, den existerande och den kommande eller bara den kommande? Det är en berättigad fråga. Det intressanta med naturgasen är egentligen inte gasen utan snarare Miljöpartiets alla turer. Miljöparti- et vill mer och fortare när det gäller kärnkraften än vi som står bakom energiöverenskommelsen. Det verkar som om ni vill springa ett maratonlopp som ett hund- rameterslopp. Samma miljöparti hoppar sedan glatt ned i den politiska sänghalmen ihop med de tre mus- ketörerna från nukleära klubben när vi kommer fram till delfrågan om naturgas. Kamrater och vänner i Miljöpartiet, fundera på trovärdigheten och hållfastheten i er energipolitik! Ert tuvhoppande i dessa frågor påminner mig om ett irrbloss. Eftersom ni gärna vill framstå som förkäm- par på energifronten borde ni vara den lugnt blinkan- de fyren på ett stormigt hav. Men i mina ögon blir det mer av ett irrbloss såsom ni hoppar runt. Tänk bara vilket sällskap du har hamnat i, Ingegerd Saarinen, när du ställt dig bakom reservationen om naturgas. Kom med oss i stället! Vi är faktiskt ett gladare gäng, Ingegerd. Vi ser till helheten. Handen på hjärtat: Är det inte bättre att tillhöra en väl förankrad och jordad ledning, såväl s- som c- och v-märkt, än de där taniga trådarna som har sin mätartavla fäst vid transforma- torn i Barsebäck? Allra sist: Den småskaliga vattenkraften är vi för. Det ingår i energiuppgörelsen att ge lite bidrag för denna länge förbisedda kraftkälla. Det skäms jag inte för, trots Svenska Naturskyddsföreningens bannbul- lor. Tvärtom tror jag att SNF och ni reservanter på den här punkten har hamnat fel. Att satsa på en var- sam restaurering av kvarn- och kraftdammar är ett sätt att bevara ett kulturvarv, att värna inte bara öppna landskap utan också industriminnen från pionjäråren. Det ger kanske små men ändå många bidrag från ständigt strömmande vatten till vårt behov av el. Rätt hanterat är det inte bara energi utan också historia och kultur. I dammarna går det för övrigt utmärkt att meta, och de kan dessutom utgöra utomordentliga våtmagasin för att bromsa övergödda vatten på väg till en plågad Öster- eller Nordsjö. Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till utskottets utomordentliga skrivningar. Det enda felet är väl egentligen att utskottet inte föreslår en energi- minister och som helst då skulle heta Lennart Värm- by. 0144183626805 N 2010-01-01 00:00:00 192312 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0975/#anf227