2348750 GM0975 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:75 Torsdagen den 25 mars 1998/99 75 1999-03-25 00:00:00 Vissa energipolitiska frågor E9F3B4DB-3D68-427C-8E01-85086573507E 201 OLA KARLSSON (m) m Fru talman! Under debatten om det föregående betänkandet restes frågan: Har energipolitiken någon betydelse för näringsklimatet? Påverkar energipoliti- ken möjligheten att etablera och behålla jobb här i Sverige? Jag trodde inte att jag skulle få höra en så- dan fråga ställas här i riksdagen. Jag som kommer från ett län mitt i Bergslagen åker nästan varje dag förbi företag och verksamheter som är beroende av en väl fungerande energipolitik. Bara i mitt län, Örebro län, är det 4 000 direkt an- ställda i elintensiv industri. Det är klart att jag skulle kunna åka till Degerfors eller Hällefors eller ställa mig på torget i Karlskoga, Garphyttan, Frövi, Rock- hammar eller Örebro och fråga alla dem som jobbar i elintensiv industri om de tror att energipolitiken har någon betydelse för möjligheten att behålla jobb och företag i Sverige. I hela Bergslagen och som ett pärlband efter Norrlandskusten har vi mängder av företag och verk- samheter som är beroende av tillgång på el till kon- kurrenskraftiga priser. Det handlar om skogsindustri, stålindustri, kemiindustri och gruvor. Det är tiotu- sentals människor som är direkt anställda och jobbar i de här traditionella svenska basindustrierna som jag tror skulle tolka det som ett direkt hån att få höra frågan: Spelar energipolitiken någon roll för nä- ringsklimatet? Det är klart att man kan lösa det så som Miljöpar- tiet vill göra, när man dömer ut gruvverksamheten som ett angeläget intresse för Sverige, som man gjor- de i näringsutskottet i dag. Om man dömer ut en hel näringsgren minskar behovet av el, och när man väl har slaktat gruvorna blir det inte mycket kvar av SSAB i Luleå, Boliden eller Skellefteå. Då minskar elbehovet drastiskt. Det är inte bara industrianställda som är beroende av säker tillgång på el. Det är också mängder av skogsägare i Norrlands inland, i Svealand och i Gö- taland, som levererar sina produkter till en industri som är extremt elkrävande och som använder de mest elkrävande mekaniska processerna som bland de bästa sätten att ta till vara de långa fibrerna i den svenska granen. Man kan undra om majoriteten möj- ligen har någon gissning varför det inte planeras någ- ra nya investeringar i skogsindustrin de närmaste åren. Den energipolitik som förs, med avveckling av väl fungerande, miljövänliga kärnkraftverk, har lagt sig som en blöt och kall filt över den elintensiva in- dustrin. Den hämmar investeringarna. Den hämmar framtidstron. Vad tror ni engelsmännen säger i Avesta Sheffi- elds styrelse när man diskuterar var verksamheten skall ligga i framtiden? Är det i Degerfors eller Avesta, med den svenska skakiga energipolitiken, där man inte är säker på om kärnkraften och elförsörj- ningen kommer att vara kvar? Eller tror ni möjligen att man argumenterar för Sheffield som en bättre plats? Den energipolitik som förs i dag är inte bara ska- kig och skadlig, utan den är också dyrbar på många sätt. Vad skulle hända om regeringen mot förmodan får rätt i Regeringsrätten? Var skulle man ta pengar- na? Hur många miljarder får det kosta? Lennart Beijer sade i den föregående debatten att det är alldeles för billigt att stänga företag i Sverige. Och så vill man själv vara med och genomföra den i särklass dyraste stängningen av företag som kan komma att ske i Sverige. Hur många miljarder tycker vänstern att det är värt? Hur många miljarder får det kosta att stänga väl fungerande kärnkraftverk? Alternativet på kort sikt är kolkraft och på me- dellång sikt fossilgas. Det är klart att man kan säga, som näringsminister Björn Rosengren, att energipoli- tiken har varit framgångsrik eftersom den har lett till import av billig dansk kolel. Själv är jag inte riktigt lika entusiastisk över detta miljömässiga misslyckan- de, som det faktiskt är att ersätta ren svensk produk- tion av el med skitig dansk kolkraft. På en punkt har energipolitiken varit lyckad, nämligen den avreglerade elhandeln. Här är det lite synd att socialdemokraterna senarelade den reformen ett år. Vi kunde ha sett fördelarna ett år tidigare om det inte hade varit för senfärdigheten. Vi har sett avregleringens effekter hittills framför allt på produktionsledet, och nu börjar vi se dem också i konsumentledet. När vi tidigare har tagit be- slut om att ta bort timmätarkravet kan vi nu konstate- ra att marginalerna för de vanliga små konsumenterna sjunker drastiskt. Man talar i dag om marginaler ned mot 1 till 3 öre per kilowattimme. Det kommer att leda till en slakt bland många elhandelsbolag. Jag tror att det inte är en alltför djärv gissning att anta att nio av tio elhandelsbolag kommer att vara borta om fem år. Det här ställer också större krav på den statliga tillsynen av nätverksamheten. Risken är uppenbar att många av energibolagen kommer att vilja korssub- ventionera sin elhandel, genom att plocka ut ohemula vinster ur den nätverksamhet som man har monopol på för att subventionera elhandeln. Här måste jag beklaga att majoriteten inte har ve- lat gå med på större och mer skärpta krav på tillsynen av nätverksamheten. Vi har haft en svag och ineffek- tiv nätmyndighet, mycket beroende på att verksam- heten flyttades ut till Eskilstuna och de flesta slutade på myndigheten. Det behövs en kraftigt skärpt kon- troll för att inte ohemula vinster skall tas ut ur den verksamhet som man har monopol på. Sedan vill jag också något beröra den storskaliga introduktionen av fossilgas som vi har diskuterat i betänkandet. I reservationen säger vi: "Utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas (fossilgas). En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet. Vidare skulle naturgasen endast i mycket begränsad omfattning komma att tjäna som utbyte för olja och kol eftersom dessa bränslen redan har ersatts av biobränslen. I stället blir det biobränsleanvändningen i de kommunala värmeverken i södra och mellersta Sverige som kommer att hotas." Jag och många med mig ställde oss frågan: Varför var inte Centern beredd att skriva under på detta? När nu Centern hade möjlighet att skapa en annan majo- ritet i utskottet, med ett klart ställningstagande mot en storskalig introduktion av fossilgas, valde man att inte göra det. I stället valde man att tillsammans med majoriteten skriva det mycket dramatiska "- - - är det inte aktuellt med en storskalig introduktion av naturgas - - -." På det viset gör sig Centern till med- hjälpare i en storskalig fossilgasintroduktion, hotar därmed biobränslena och går emot alla sina tidigare vackra uttalanden. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva- tionen 1. 0464639640213 N 2010-01-01 00:00:00 192286 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0975/#anf201