2348749 GM0974 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:74 Onsdagen den 24 mars 1998/99 74 1999-03-24 00:00:00 Kommunala demokratifrågor 43B9C7E3-9589-4672-A855-E2F3BE44B2C7 53 HELENA BARGHOLTZ (fp) fp Herr talman! Öppet och ogenerat domstolstrots från kommuner har blivit en allt vanligare företeelse. Det finns i dag ett oacceptabelt antal domar som våra kommuner vägrar att verkställa, ofta med hänvisning till att det är alldeles för kostsamt. Ansvariga politiker i de kommuner som struntar i domstolsutslagen kan inte vara överdrivet stolta över att de på eget bevåg sätter sig över lagen. När länsrätterna dömer är det meningen att domen skall följas. Om en kommun förlorar ett mål handlar det ofta om att en medborgare får rätt till t.ex. en bostad eller en personlig assistent i enlighet med någon rättighetslagstiftning. När denna medborgare sedan kräver sin rätt i enlighet med utslaget struntar kommunen i vad den i domen ålagts. Detta är inget annat än en bristande respekt för rättsstaten. Den politiska majoriteten i sådana kommuner förnekar därmed en enskild eller en minoritet dess lagliga rättigheter, och det här otyget riskerar att helt rasera tilltron till staten. Detta domstolstrots belyser det faktum att det finns en oklar uppfattning om maktfördelningen mellan staten och kommunerna. Mer konkret handlar det om vissa kommunpolitikers bristande insikt om kommunens olika roller. Kommunen kan själv som lokal myndighet besluta om service och välfärd i enlighet med majoritetens önskemål. Medborgarna får därmed i praktiken den service som de är beredda att betala för, och man har chansen att ompröva sin inställning i kommunala val vart fjärde år. Men, och det är väldigt viktigt, kommunerna skall också verkställa service- och välfärdsinsatser som vi i riksdagen har bestämt nationellt. Det handlar för de flesta av oss om grundläggande regler för våra livs- villkor. Men för människor med funktionshinder kan det handla om betydligt mer omfattande rättigheter som sannolikt inte skulle få samma omfattning om regleringen överlämnades till kommunerna. För dessa mer omfattande rättigheter, som t.ex. LSS, utgår ersättning från staten till kommunerna. Det är orimligt att vi i riksdagen tillskapar rättig- heter på sociala områden som sedan kommunerna inte medverkar till. Förutom de medborgare som trots domstolsutslag förnekas sin rätt finns det ju många som inte får sin sak prövad över huvud taget eftersom de inte kan eller orkar överklaga kommuners eller landstings avslag. Staten har det övergripande ansvaret för medbor- garnas rättigheter och skyldigheter. Om de rättigheter som tillskapas inte skall gälla i praktiken är det bättre att vi avstår från att stifta de här rättighetslagarna. Rättigheter får inte bara finnas på papperet. Det finns på förekommen anledning skäl att fun- dera på vilka åtgärder som är lämpliga för att motver- ka den nuvarande mycket allvarliga situationen. Ett alternativ är att rättighetslagar som LSS lyfts upp till en nationell nivå, och att kommunerna endast får verkställa välfärden med hjälp av specialdestinerade statsbidrag. Ett annat alternativ som tidigare utretts är möjligheten att införa en s.k. kommunbot för de kommuner som trotsar att verkställa domstolsbeslut. Det skulle kunna sätta välbehövlig ekonomisk press på kommunerna att följa lagen. Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt be- tänkande redan 1989, alltså för tio år sedan, att ett ekonomiskt sanktionssystem som kallades för kom- munalbot då skulle införas direkt riktat mot vederbö- rande kommun eller landsting som gör sig skyldiga till domstolstrots eller lagtrots. Förslaget ledde inte till någon proposition från regeringen. Så kom Lokal- demokratikommittén och föreslog i sitt betänkande 1993, som heter Förtroendevaldas ansvar vid dom- stolstrots och lagtrots, att kommuner och landsting i första hand själva genom sina revisorer skall vidta åtgärder mot domstolstrots och lagtrots. Regeringen valde, bl.a. till följd av den splittrade opinion som kom fram vid remissbehandlingen av förslaget, att gå vidare med bara vissa delar av kommitténs förslag. Och så kom 1995 en departementspromemoria som hette Kommunalt domstolstrots och lagtrots, där man föreslår att det införs ett personligt vitesansvar för kommunalpolitiker. Den här promemorian bereds för närvarande. Och nu i dagarna har den s.k. Bemötan- deutredningen kommit med förslag till åtgärder för att utveckla bemötandet av personer med funktionshin- der. Ett av förslagen gäller åtgärder för att motverka domstolstrots. Såsom det framgår av det jag har sagt saknas det alltså inte förslag till förändringar. Enligt min mening är det angeläget att regeringen snarast lägger fram förslag som motverkar kommuners och landstings ovilja att verkställa domar för medborgare. Med hänvisning, herr talman, till vad jag nu har framfört, yrkar jag bifall till reservation nr 9. I övrigt står jag naturligtvis bakom samtliga Folkpartireser- vationer. Avslutningsvis gläds jag ju väldigt mycket över att KU:s majoritet nu är positiv till att det bör bli lättare att dela kommuner genom att de procedurer som har samband med kommundelningen underlättas. Det är ju ett gammalt Folkpartikrav. Jag vill än en gång yrka bifall till reservation nr 9. 0133282248705 N 2010-01-01 00:00:00 191932 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0974/#anf53