<anforande>
<dok_hangar_id>2348749</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:74 Onsdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala demokratifrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>47BF577D-6162-4608-8A74-35D332BBD911</anforande_id>
<anforande_nummer>51</anforande_nummer>
<talare>INGVAR SVENSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Demokratin bygger bl.a. på majori-
tetsprincipen. I den tidigare allmänpolitiska debatten
tog jag upp en del av värdefrågorna när det gäller
demokratin. Jag skall här inte beröra dem så mycket.
Men majoritetsprincipen är mycket viktig. I dessa
olika sammanhang gäller majoritetens beslut fram till
dess att en ny majoritet uppstår. Men denna princip är
ju inte oinskränkt. I majoritetsbesluten måste man
också ta rimlig hänsyn till minoriteters rättigheter.
Med andra ord är majoritetsprincipen och majoritets-
besluten kringskurna av en etisk ram.
I den kommunpolitiska verksamheten måste mål-
sättningen vara att stärka demokratin och öka det
direkta medborgarinflytandet. Den kommunala själv-
styrelsen skall i alla sammanhang grundas på med-
borgarinflytande och lika värde för varje medborgares
röst.
Herr talman! Kommunala folkomröstningar skall
inte ersätta det representativa beslutsfattandet i kom-
muner och landsting. Men folkomröstningar måste
vara en möjlighet för en folklig opinion att komma
till tals där de politiska partierna inte visar lyhördhet.
Med andra ord behövs det en form av säkerhetsventil
i den kommunala demokratin.
Nuvarande lagstiftning när det gäller kommunala
folkomröstningar har varit ett steg i rätt riktning. Men
erfarenheten visar att när man lägger det slutliga
avgörandet hos en majoritet i kommunfullmäktige så
har denna majoritet i det närmaste genomgående
avvisat folkinitiativ om folkomröstning. Enligt vår
mening blir det inte mycket bättre av det förslag som
innebär att en minoritet i fullmäktige skall kunna ge
sitt godkännande för att en folkomröstning skall ge-
nomföras. Lösningen med att en minoritet i fullmäk-
tige ges den avgörande makten för en folkomröstning
riskerar att leda till ett taktiskt spel. I stället bör man i
lagstiftningen tydligt kunna ange vilken nivå som
krävs för att en folkopinion skall kunna tvinga fram
en kommunal folkomröstning. Enligt vår mening kan
det vara rimligt att sätta gränsen vid 10 % av de röst-
berättigade. Har man via namninsamling uppnått
detta antal medborgare som uttalar sin önskan om en
folkomröstning så skall den genomföras, utan att
fullmäktige över huvud taget prövar frågan om folk-
omröstning. Däremot bör fullmäktige givetvis med-
verka till att fatta beslut i hur själva frågeställningen
utformas. Den måste utformas så att den hamnar
inom den kommunala kompetensen och så att den är
juridiskt korrekt men ändå med en klar relevans för
det krav som framförts i folkinitiativet. Det är gläd-
jande att det kristdemokratiska folkomröstningskravet
vunnit majoritet i utskottet genom ett tillkännagivan-
de till regeringen.
Herr talman! De stora kommunsammanslagning-
arna har minskat många medborgares möjligheter till
insyn och överblick över den kommunala verksam-
heten. De har också medfört att antalet politiskt akti-
va avsevärt har minskat jämfört med tiden före 1970.
Under ett antal år har nu en möjlighet funnits att ge-
nomföra kommundelningar. En rad återhållsamma
krafter har dock - ibland av maktskäl - motverkat
sådana möjligheter till en ökad demokratisk vitalitet
och delaktighet. Och det borde ju ligga i regeringens
och riksdagens intresse att den lokala demokratin är
så vital som möjlighet. Även på denna punkt har det i
utskottet skapats en majoritet för ett tillkännagivande
där det konstateras att det bör bli lättare att dela
kommuner genom att procedurerna för kommundel-
ningar underlättas. Och vi i utskottet efterlyser förslag
i den vägen från regeringen.
Herr talman! I utskottet har vi kristdemokrater
också en reservation avseende s.k. insynsplatser i
kommunala nämnder. Det är ett förslag som har dis-
kuterats i tidigare sammanhang. Vän av ordning in-
vänder kanske att Kristdemokraterna nu är ett medel-
stort parti och knappast borde ha behov av den stånd-
punkten. Nej, det är väl sant i den meningen att det
akuta behovet för vår del inte känns så stort. Men
samtidigt har vi mycket lång erfarenhet av att vara
små och inser faktiskt det principiella behovet av
insynsplatser för små partier. Jag har själv under sju
år suttit ensam i fullmäktige i metropolen Älmhult
och kan verkligen intyga behovet av möjlighet till
relevant information för små partier. Kommunallags-
kommittén hade vår ståndpunkt i frågan, men den
avvisades av regering och riksdag.
I dag är vi ensamma om vår reservation men efter
lite eftertanke borde de mindre partierna inse att det
här kravet faktiskt är viktigt. I grunden handlar det
om en rimlig hänsyn till minoriteten, så även de stora
partierna borde öka sin klokskap på området. Det
handlar inte, som det heter i utskottsmajoritetens
referat av tidigare proposition, om att det föreligger
en konflikt mellan valutslag och minoritetsintresse.
Valutslaget manifesteras ju i form av beslutskompe-
tens i styrelser och nämnder, medan insynsplatser i
grunden bara handlar om informationstillgänglighet.
Herr talman! Av hänsyn till kammarens arbetsbe-
lastning avser jag inte att yrka bifall till nämnda re-
servation, utan jag nöjer mig med denna markering. I
övriga delar vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0575413157004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191930</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0974/#anf51</protokoll_url_www>
</anforande>
