2348749 GM0974 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:74 Onsdagen den 24 mars 1998/99 74 1999-03-24 00:00:00 Kommunala demokratifrågor 30BCE599-7A5B-4C8B-8B92-621BB0A80F50 50 MATS EINARSSON (v) v Herr talman! Konstitutionsutskottets majoritet har med anledning av motioner från Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet uttalat att det bör bli lättare att dela kommuner genom att procedurer som har samband med kommundelningar underlättas. Man säger att en möjlighet att öka den demokratiska vita- liteten och delaktigheten är att dela upp större kom- muner i mindre. Mot detta har Vänsterpartiets och Socialdemo- kraternas ledamöter reserverat sig. Vi menar att vi har goda skäl för detta. Det är bara att beklaga att Miljö- partiet i den här frågan har anslutit sig till den bor- gerliga ståndpunkten. Det finns ibland i debatten en ganska oreflekterad decentraliseringsdemagogi enligt modellen: Ju mind- re kommuner, desto mer demokrati. Något sådant enkelt samband finns naturligtvis inte. Det kan t.o.m. hävdas att alltför små kommuner försvagar demokra- tin. Sverige har historiskt sett haft en stark central- makt. Men vi har också haft en i internationell jämfö- relse mycket stark kommunal nivå. Jerry Martinger har nyss gjort en intressant exposé över den utveck- lingen. Större delen av det som vi ibland kallar för välfärdsstaten finansieras och styrs i vårt land på kommunal nivå. Svenska kommuner har beskatt- ningsrätt och en vittgående självstyrelse. Svenska kommuner är också jämfört med kom- muner i många andra länder relativt stora. Kommun- sammanslagningarna på 50-, 60- och 70-talet var en förutsättning för att den offentliga sektorn - barnom- sorgen, skolorna, äldreomsorgen, biblioteken osv. - kunde byggas ut på den kommunala nivån och inte lades i händerna på centralmakten. Små kommuner innebär förvisso fler förtroende- valda och i en viss mening kortare avstånd mellan väljare och valda. Men små kommuner är också sva- ga kommuner. Små kommuner innebär att makt för- skjuts uppåt till centralmakten. Om man eftersträvar lokalt folkstyre bör man där- för tänka sig för innan man hyllar kommundelningar som en kungsväg till ökad demokrati. En annan aspekt är att inte sällan är krav på kom- mundelningar helt enkelt uttryck för bristande solida- ritet. Rika och välmående bostadsområden i storstads- regionerna vill gärna slippa att ta ansvar för de fattiga i miljonprogrammets problemtyngda bostadsområ- den. Det är knappast en utveckling som vi bör upp- muntra om vi menar allvar med vår strävan efter integration och minskade klyftor i samhället, i syn- nerhet som segregationen i sig är ett av de största hoten mot demokratin. Visst skall kommungränser kunna ändras, och visst är kommundelningar ibland motiverade. En hel del sådana justeringar har också gjorts under åren. Men kommunindelningar är inte bara en angelägenhet för dem som bor i den berörda kommunen. Kommu- nindelningen som sådan och kommunernas storlek är en bärande del av den offentliga sektorn och därmed en gemensam nationell angelägenhet. Och några begränsningar i regeringens möjlighet och skyldighet att väga in alla relevanta faktorer i samband med kommundelningar bör därför inte införas. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 och även till reservation 6. När det gäller frågan om direktval till kommun- delsnämnder - en fråga som har diskuterats ända sedan kommun- och stadsdelsnämnder började infö- ras - har Vänsterpartiet ställt sig bakom hemställan i utskottets betänkande, dvs. att motionerna avslås med hänvisning till att denna fråga tillsammans med en del andra demokratifrågor just nu bereds i departementet. På motsvarande sätt har vi hanterat t.ex. frågan om medborgerlig motionsrätt. Frågan om direktval är inte okomplicerad. Direkt- valda kommundelsnämnder kan leda till att vissa delar av en kommun styrs av en annan politisk majo- ritet och efter ett annat politiskt program än vad som gäller i kommunen i dess helhet. Detta leder till att det blir svårare för den majoritetskonstellation som fått kommuninvånarnas förtroende att förverkliga sitt program, i alla fall om kommundelsnämnden skall vara något mer än en administratör av fullmäktiges beslut. Man kan alltså med fog hävda att direktvalda kommundelsnämnder försvagar demokratin på den kommunala nivån. Å andra sidan är det otivelaktigt så att om en kommundelsnämnd skall få en demokratisk förankring i lokalsamhället, om den skall få en demo- kratisk legitimitet, då är sannolikt direktval nödvän- digt. Att t.ex. Rinkeby i Stockholm, där 60-70 % av de röstande stöder arbetarrörelsens partier, styrs av moderater, kristdemokrater och folkpartister som inte ens bor i bostadsområdet är knappast ägnat att stärka förtroendet för den lokala demokratin. Detta har lett till att Vänsterpartiet i olika sam- manhang, även här i riksdagen, trots allt har förordat möjlighet till direktval till kommundelsnämnder. När vi nu stöder utskottsmajoriteten och formellt avstyr- ker motionerna är det för att vi utgår från att dessa frågor bereds skyndsamt och att regeringen relativt snart kommer till riksdagen med konkreta förslag. Om så mot förmodan inte sker kommer jag att väcka frågan på nytt via motioner. Herr talman! Slutligen vill jag ta upp reservation 9. Utskottet är enigt om att lagtrots från kommuners sida, t.ex. när det gäller att tillförsäkra människor det stöd som de enligt lag har rätt till, är helt oaccepta- belt. Tyvärr är utskottets majoritet inte redo att av regeringen nu begära förslag till åtgärder mot sådant domstolstrots. Jag tvingas därför yrka bifall även till reservation 9. 0548089226618 N 2010-01-01 00:00:00 191929 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0974/#anf50