<anforande>
<dok_hangar_id>2348749</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:74 Onsdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Naturresursfrågor och vattenrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CA01EE5C-A4F8-408F-9E8A-BB8051E8E510</anforande_id>
<anforande_nummer>170</anforande_nummer>
<talare>BENGT-OLA RYTTAR (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist! Vi har pro-
vat den här hårda modellen av kommunalt veto. Där-
för behöver vi inte utreda effekterna av det. Riksda-
gen har dragit slutsatsen att det inte går att upprätt-
hålla en så hård linje som det här innebär. Därför
infördes den här öppningen i det kommunala vetot.
Ytterst måste ju det livsfarliga kärnavfallet förvaras
någonstans. Staten kan inte sätta sig i en sådan situa-
tion att kommun efter kommun lägger veto. Då står vi
med kärnavfallet uppe på markytan och kan ingenting
göra med det.
</anforandetext>
<intressent_id>04671560703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192049</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0974/#anf170</protokoll_url_www>
</anforande>
