<anforande>
<dok_hangar_id>2348749</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:74 Onsdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Naturresursfrågor och vattenrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9CD0166E-D410-4E45-ACC9-FE7BD47EC13C</anforande_id>
<anforande_nummer>169</anforande_nummer>
<talare>Helena Hillar Rosenqvist (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag anser att man skulle ha tänkt på
detta innan man drog i gång kärnkraftsverksamheten i
Sverige. Så länge kärnkraftverken tickar och går
produceras avfall. Jag inser att man måste ta hand om
det här avfallet på något vis, men ju längre tid de går
desto mer avfall blir det. Det kan inte Bengt-Ola
Ryttar komma ifrån. Han kan inte heller komma ifrån
att det faktiskt är kommunerna som har det övergri-
pande ansvaret för kommuninvånarnas hälsa och
miljö. Jag vet inte riktigt hur staten skulle kunna
tillgodose det.
I det fall som Bengt-Ola Ryttar hänvisar till där en
kommun där SKB håller på att prospektera säger nej
måste man komma överens. En överenskommelse är
den enda framkomliga vägen. Om man inte kommer
överens finns det ett antal kärnkraftverk som måste
kunna hysa det här avfallet när de stängs. Hela kärn-
kraftverket blir ju en avfallsanläggning.
</anforandetext>
<intressent_id>0710863816703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>192048</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0974/#anf169</protokoll_url_www>
</anforande>
