2348746 GM0971 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:71 Torsdagen den 18 mars 1998/99 71 1999-03-18 00:00:00 Migration och asylpolitik A37020EC-7D19-4A2D-8C8A-7032FE2A51D9 207 KALLE LARSSON (v) v Fru talman! Det var ett väldigt tackande mot slutet här. Jag hör inte till dem som i riksdagssammanhang har jobbat så länge med de här frågorna men jag kan väl åtminstone tacka statsrådet Schori för mycket av det som han framförde här i dag. Mycket av det kun- de jag instämma i - om än icke allt, vilket nog fram- går i delar av det jag har att säga. När riksdagen godkände det svenska EU- medlemskapet framhölls det att "Sverige skall i EU kraftfullt verka för en solidarisk och human flykting- politik". Sedan dess har ganska mycket hänt, och det är egentligen ingen angenäm utveckling. Vänsterpar- tiet varnade redan före folkomröstningen ihärdigt för att den svenska flyktingpolitiken skulle komma att bli hårdare. Själv var jag aktiv i Nej till EU-rörelsen på den tiden och hörde ganska många gånger hur ja- sidan svarade på sådana argument: Flyktingpolitiken är en nationell angelägenhet. Sverige kan vidhålla sina mer generösa regler om vi vill. Vi måste inte anpassa oss. Så hette det då. I dag står det klart att många av våra farhågor dessvärre har besannats. Utvecklingen i Sverige följer den inom EU och går i riktning mot en allt hårdare attityd mot människor från andra delar av världen som tvingas fly från sina hemländer. Jag instämmer till fullo i det som Ulla Hoffmann tidigare anfört här i kammaren och skall själv i det här inlägget ge några exempel på den oroande rikt- ningen för flyktingpolitiken inom EU. Jag skall också kommentera asylsökande barns självklara rätt till samma skolundervisning som svenska barn. Fru talman! Vi i Vänsterpartiet menar, och detta har vi också angett i motioner som vi skrivit, att Sve- rige, tvärtemot vad som uttalades vid EU-inträdet, har gjort en utomordentligt svag insats i asylfrågor inom EU. Som exempel på detta kan nämnas den gemen- samma tolkningen av flyktingbegreppet, som bortde- finierar förföljelse som inte utgår från statsmakten. Sverige nöjde sig där med att peka på sin avvikande uppfattning i en deklaration. Man har kommit överens om ett antal åtgärder för att bekämpa vad som kallas för illegal invandring, bl.a. genom förstärkt gräns- kontroll, samordnad kamp mot flyktingsmugglare, strängare aktioner mot flygbolag som tar passagerare utan resehandlingar och strängare granskning av visumansökningar från icke-EU-medborgare. På område efter område sluts nu muren runt fästning Europa. När det gäller den s.k. Irakhandlingsplanen, vars syfte, enligt vår mening, är att hindra kurder från Irak och Turkiet att fly från krig och politisk förföljelse och söka skydd i EU-länderna, är det extra anmärk- ningsvärt att ett så nära samarbete skett med just Turkiet. Turkiet är ju inte direkt ett land som gjort sig känt för sina omfattande insatser för de mänskliga rättigheterna. Vi ser också inför framtiden med stor oro på de signaler om harmonisering av flyktingpolitiken mel- lan EU:s medlemsstater som pågår. Österrike inledde sitt andra halvår som ordförandeland med att lägga fram vad som kallas för ett strategidokument för migrations- och asylpolitik. I betänkandet anges i och för sig att enligt vad utskottet erfarit endast delar av detta dokument har fortsatt aktualitet och nu behand- las i expertgruppen. Det skulle vara ganska intressant att få höra lite mer om vilka delar det egentligen rör sig om. Inne- hållet, som uppenbarligen syftar till att hindra så många människor som möjligt att söka asyl inom EU, påminner för min del lite grann om det gamla da- taspelet Donkey Kong - om det är någon som kom- mer ihåg det. Där handlar det hela tiden om att ta sig förbi livshotande hinder för att nå nästa nivå och så småningom kanske också slutmålet. Men det är ju inte fråga om ett spel, utan det skulle kunna komma att handla om vanliga verkliga människor och om verkligt lidande. Vad händer när vi till fullo deltar inte bara i be- slutsfattandet utan också i det praktiska genomföran- det när det gäller Schengensamarbetet? Hur kan det berättigas att genom bötesföreläggande gentemot exempelvis de flygbolag som låter människor resa hit ytterligare skärpa villkoren för att komma till Sverige och söka asyl? Och hur är det förenligt med rimlig rättssäkerhet att de nästan 4 miljoner människor som registrerats i Schengen Information System, SIS, i praktiken har förbrukat sin möjlighet att söka asyl i ett EU-land, oavsett skälen för det i framtiden - åt- minstone så länge som de kvarstår i registren? Vänsterpartiet konstaterar att tanken om en hu- man, en mänsklig, flyktingpolitik i dag är mycket svår att förena med den utveckling som sker inom EU. Vi kommer att göra vad som står i vår makt för att fortsätta kampen för varje människas rätt till skydd också i framtiden. Fru talman! När det gäller vårt förslag om att ge flyktingbarn rätt till samma skolundervisning som svenska barn måste jag säga att jag får ett något märkligt svar i betänkandet; det vill jag nog säga. Man anger de remissvar som inkommit dels från Invandrarverket, dels från Skolverket. Vidare föreslås ett tillkännagivande om en kartläggning för att se på asylsökande ungdomar i gymnasieålder som utnyttjar den till buds stående undervisningen, vilka resurser som skulle krävas om de gjorde det i större utsträck- ning och varför de inte gör det i dag. Det yrkande som skall bemötas å andra sidan handlar snarare om att ge alla flyktingbarn - barn är man i den meningen tills man är 18 år gammal - samma rätt till undervisning som svenska barn. Det betyder att de som är i grundskoleålder skall ges rätt till undervisning motsvarande 100 % av vad svenska barn får och att de som är i gymnasieålder skall få rätt att gå gymnasiet. I betänkandet berörs ytligt att flyktingbarnens grundskoleundervisning kostar något mer än de 65 % som angetts. Men inga argument ges egentligen mot att ge dem samma rätt till undervisning som svenska barn. Det är detta som jag finner märkligt. Jag är i och för sig ganska ny i riksdagen - jag har tänkt att jag kan "köra" med det något år i alla fall. Men nog borde det väl vara brukligt att man bemöter yrkanden i sak, inte att man lyfter ut en del av ett yrkande omvandlat till något annat för att sedan gå vidare, egentligen utan argumentation. Vi i Vänsterpartiet ser positivt på den kartlägg- ning som nu skall komma till stånd; det vill vi gärna göra klart. Men nog tycker vi att man hade kunnat gå åtminstone något steg längre. Fru talman! I enlighet med vad Bo Könberg tidi- gare anförde har FN:s kommitté mot tortyr också funnit anledning att invända mot den svenska flyk- tingpolitiken. Under den tid som kommittén funnits har 29 an- mälningar inkommit. 15 har lett till fällande domar. Där har kommittén alltså ansett att en person har utvisats till ett land där det finns risk att hon/han utsätts för tortyr. Av dessa 15 fall står Sverige för nästan hälften, nämligen för 7 fall. Senast i december fälldes Sverige i 3 olika fall av FN:s kommitté mot tortyr. Det som för några år sedan - jag tror att Pierre Schori själv i det sammanhanget deltog i en debatt här i kammaren - åtdrog sig stor uppmärksamhet i medierna är i dag nästan vardagsmat och resulterar knappt i en enda notis. Det säger ändå en del om hur klimatet på bara några år har förändrats. Fru talman! Jag står självfallet bakom Vänster- partiets samtliga reservationer. Men med den fromma förhoppningen att åtminstone någon här i kammaren skall tycka om mig yrkar jag bifall endast till reser- vation 26 under mom. 36. Tack för ordet! 0449003924218 N 2010-01-01 00:00:00 191774 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0971/#anf207