<anforande>
<dok_hangar_id>2348746</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:71 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration och asylpolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5B8D2165-568D-4625-B9F2-649FDEF1283C</anforande_id>
<anforande_nummer>179</anforande_nummer>
<talare>Kerstin-Maria Stalin (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänkte börja med att tala om att
jag står bakom alla reservationer där mitt namn finns
med. Men för att vara lite snäll yrkar jag bifall endast
till reservation 13 under mom. 15 och reservation 25
under mom. 35. Jag kommer också att rösta med
Vänsterpartiet och Folkpartiet på reservation 7 och
med Vänsterpartiet på reservation 26.
Madame speaker, som Nelson Mandela sade. Jag
blev djupt gripen av att höra honom och se honom på
riktigt. Tyvärr kunde jag inte närvara på ROKS semi-
narium i går, som Ulla Hoffmann berättade om. Men
jag har fått berättat för mig om det. Och det var också
gripande fast på ett lite annat sätt. Jag tänker att hur
kan man i vårt land om har ratificerat FN-
konventionen och FN:s barnkonvention och vars
riksdagsmän pläderade länge för mänskliga rättighe-
ter här i kammaren förra veckan och som stolt tar
emot Nelson Mandela som en kär vän bära sig åt på
det sätt mot kvinnor som det berättades om i går. Och
det handlade bara om tre kvinnor. Det finns många
fler.
Jag blev så glad när jag såg statsrådet Pierre Scho-
ri komma in. Då tänkte jag att jag kan säga att jag
vädjar till regeringen att den utfärdar någon förord-
ning, moratorium eller amnesti för dessa kvinnor nu,
eftersom det är en skam att världens mest jämställda
land Sverige bedriver en kvinnofientlig politik. Om
det nu inte går att lyfta ut tvåårsregeln ur denna ut-
redning, måste vi på något annat sätt försöka ordna
det för dessa kvinnor.
Jag har långt ifrån lika stor och bred kunskap om
Sveriges invandrings- och flyktingpolitik som min
företrädare Ragnhild Pohanka och andra ledamöter i
mitt utskott. Men jag har djup kunskap om några
familjer som jag har träffat på barnavårdscentralen
där jag var psykolog innan jag kom hit. Jag fick in-
blick i hur kränkta flyktingar kunde vara. Jag träffade
ett par familjer som under väntan på uppehållstillsånd
skickats runt på ungefär 20 olika förläggningar eller
andra ställen - från söder till norr, från skog till stad
och från varmt till kallt.
Jag träffade en gömd familj som varit i ett annat
land tidigare som tagit ifrån familjen dess nationella
riktiga för- och efternamn. Och alla myndigheter i
Sverige envisades med att kalla familjemedlemmarna
vid deras konstgjorda namn. Den familjen fick så
småningom uppehållstillstånd och valde att ta sig ett
helt nytt efternamn.
Jag har fått kännedom om familjer och barn som
har fått stanna kvar i Sverige tack vare ett kraftfullt
agerande från tidningar, lokala politiker, läkare, psy-
kologer, advokater, osv. Och det har inte med
mänskliga rättigheter och demokrati att göra.
Så kom jag till riksdagen och strävar nu efter så
mycket kunskap som möjligt på mitt område. Och jag
lär mig. Men vad är det? Det här var värre än jag
trodde. Ordning och reda förenat med humanitet,
hörde vi i det första anförandet i dag av Gustaf von
Essen. Det var kryddat med anklagelser mot oss som
ännu inte har hunnit tala. Men jag tackar för upp-
värmningen. Vad menas med ordning och reda? Och
mitt begrepp humanitet har blivit hackat. Jag har
nämligen här i riksdagen fått lära mig att det nu finns
två slags humanitet, ett juridiskt och ett mänskligt.
Fru talman! Det finns fler än Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som kritiserar såväl Utlänningsnämnden
som Invandrarverket, t.ex. FN och EU-
kommissionen, om man nu skall bry sig om vad den
säger just nu. Människorättsorganisationen Human
Rights Watch menar att Sverige avvisar människor på
osäkra grunder.
För ett par veckor sedan var jag tillsammans med
utskottet på besök på Carlslunds flyktingmottagning.
Där besökte jag bl.a. ett grupphem för ensamkom-
mande barn noll till arton år gamla. Noll till arton år?
frågade jag. Det kommer alltså hit barn under ett års
ålder utan anhöriga. De här barnen skall ganska ge-
nast motiveras att resa "hem".
Barn som på det här sättet varje dag tvingas att
försöka planera sin framtid slutar att vara barn och
blir gamla i förtid.
På det här barn- och ungdomshemmet hade man
stora kunskaper om barn och barns behov. Det krävs
att vi som stiftar lagar lyssnar på sådan kunskap. Det
behövs också mycket mer kunskap om hur situatio-
nen är för barnet här i Sverige och hur det är i det
land som det förväntas bli tillbakasänt till.
Så lite kort om gömda flyktingar. Jag har blivit
förvånad över hur det uttrycks förakt för gömda flyk-
tingar, precis som om de gömde sig på skoj. Man
gömmer sig när fruktan för att återvända hem är
oöverstiglig.
Jag vill sluta med något som är bra. Jag tänker lä-
sa innantill ur det som står på första sidan av betän-
kandet: "Utskottet anser att det bör göras en utvärde-
ring av de bestämmelser i utlänningslagen som regle-
rar anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och
som trädde i kraft den 1 januari 1997. Denna utred-
ning bör ske skyndsamt. I utvärderingen bör upp-
märksammas speciellt udda och ömmande fall liksom
även sista länken-fall och andra speciella anknytning-
ar."
Jag hoppas att man kommer fram till att sista län-
ken får vara kvar.
</anforandetext>
<intressent_id>0186490041606</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191746</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0971/#anf179</protokoll_url_www>
</anforande>
