2348746 GM0971 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:71 Torsdagen den 18 mars 1998/99 71 1999-03-18 00:00:00 Migration och asylpolitik 23CC87BE-D315-4BC8-ABD0-C5C697EEA45B 163 ULLA HOFFMANN (v) v Fru talman! I går hade riksdagsledamöterna - ap- ropå detta med skolbänk så var Gustaf von Essen inte där - möjlighet att träffa tre kvinnor, namnen är fin- gerade: Sholeh från Iran, Tenya från Gambia och Natalja från Ryssland. Gemensamt för dem alla är att de har kommit nyförälskade hit till Sverige, med en förhoppning om att här få leva tillsammans med en älskad make. Mönstret är likadant: Efter en kort tid i Sverige förbyts mannen. Han misshandlar och låser in kvinnan. Gemensamt för alla de här kvinnorna är också att de har varit i Sverige i flera år, det senaste året på Kvinnojouren. Gemensamt för dessa kvinnor är också att de har polisanmält sina män för misshan- del men polisen bryr sig inte. Sholeh lämnade in sin polisanmälan för flera må- nader sedan och hon har ännu inte hört något. Alla Nataljas skador är dokumenterade och det finns vitt- nen. Nataljas man nekar till misshandeln, och polisen har lagt ned undersökningen med motiveringen att brott ej kan styrkas. Natalja har fått verkställighetsbe- slut och skall avvisas. Invandrarverket skriver i sitt beslut: "Natalja upp- ger att hon varit utsatt för misshandel av sin man. Detta förnekar dock maken. Invandrarverket finner ej skäl att närmare gå in på vad som faktiskt har före- kommit utan konstaterar att mannen ej är dömd för misshandel." Utlänningsnämnden skriver i sitt beslut: "Nämnden ifrågasätter inte att Natalja kan ha utsatts för misshandel av sin make samt att hon fått såväl fysiska som psykiska problem i anslutning härtill. De humanitära skäl som anförts är dock inte tillräckliga för att uppehållstillstånd skall kunna beviljas på den- na grund." Det enda fel som Sholeh, Tenya och Natalja be- gått är att de inte har stått ut med att bli misshandlade, inlåsta och kränkta på annat sätt under de två stipule- rade åren. Tenyas föräldrar säger att de inte vill ha henne tillbaka och att hon skall gå tillbaka till den miss- handlande mannen, ungefär samma underliggande budskap som tvåårsregeln ger. Tvåårsregeln är till för att förhindra skenäkten- skap. Den har inte kommit till för att underlätta för män i Sverige att importera kvinnor för att utnyttja dem, misshandla dem och sedan slänga ut dem och därefter överlåta åt Invandrarverket att kasta ut dem; detta för att männen sedan skall kunna ta hit en ny kvinna. Att tvåårsregeln har kommit att missbrukas på det sätt som jag beskrivit och att invandrarmyndigheterna verkställer dessa mäns fria returrätt har varit känt länge. Av den anledningen tillsatte regeringen en utredning - den s.k. Anknytningsutredningen, som lade fram sitt betänkande 1997. I stället för att be- handla frågan då hänsköts den i februari 1998 till NIPU. NIPU har nu i februari 1999 lagt sitt omfattande betänkande, och utredningen föreslår en bra och skärpt lagstiftning vad gäller tvåårsregeln. Problemet är bara att det kommer att dröja ett par år innan ut- redningen kan omsättas i en proposition eftersom NIPU även omfattar nedläggning av Utlännings- nämnden och ärendena flyttas över till förvaltnings- domstol. Det betyder att Sholeh, Tenya och Natalja - alltså de tre kvinnor som representanter för alla riksdagens partier träffade i går - inte kommer att omfattas av den nya lagstiftningen. Då har invandringsmyndig- heterna redan verkställt avvisningarna av dessa tre kvinnor. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet anser att denna fråga har skjutits upp tillräckligt länge. Vi tycker att den är tillräckligt ut- redd och menar att den snarast måste få sin lösning. Ett land som Sverige, som så klart har uttalat att det skall råda kvinnofrid i landets alla delar, måste se till att denna kvinnofrid inte bara gäller vissa kvinnor utan att den gäller alla kvinnor. Vi anser därför att tvåårsregeln måste brytas ut och skyndsamt behandlas av regeringen. Jag vet att det finns en samstämmighet i denna kammare om det förslag om en förändring av tvåårs- regeln som NIPU har lagt fram. Det innebär att lag- förslaget kommer att gå igenom, men först om ett par år. Med tanke på de kvinnor som drabbas borde vi faktiskt kunna enas om att behandla tvåårsregeln skyndsamt. Fru talman! När 3 § i utlänningslagen utvidgades med en bestämmelse om välgrundad fruktan för för- följelse på grund av kön eller homosexualitet ansåg vi i Vänsterpartiet att detta var ett steg framåt. Vi hade visserligen hellre sett att Genèvekonventionens flyk- tingbegrepp hade vidgats så att den också innefattade förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. En sådan tolkning förespråkas av UNHCR och strider inte heller mot EU:s regler. EU-parlamentet har god- känt ett förslag som skall stärka skyddet för bl.a. flyktingar som utsatts för sexuellt våld eller våld med anknytning till sexuell läggning. Under de två år som lagen varit i bruk har ett fåtal människor fått uppehållstillstånd med stöd av para- grafen - i alla fallen därför att det funnits risk för könsstympning. Ingen homosexuell har dock, såvitt jag vet, fått uppehållstillstånd med stöd av den. I andra länder där det finns en liknande lagstift- ning har paragrafen lett till att kvinnor och homosex- uella fått uppehållstillstånd därför att de hyser väl- grundad fruktan för förföljelse. En av anledningarna till detta är att dessa länder erkänner kvinnors skäl att fly som asylskäl. Kön är t.ex. en faktor när kvinnor förföljs för att de vägrar att anpassa sig till samhällets förväntningar på det som kallas kvinnligt beteende. Graviditet utan- för äktenskapet och frivilliga sexuella relationer kan i vissa islamiska stater vara grund för stening. Sholeh, som jag tidigare berättade om och vars man tagit ut skilsmässa och slängt ut henne, har av sina föräldrar fått reda på att de kommer att döda henne om hon kommer tillbaka. Vi har i flera år drivit att Invandrarverket skall få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur man skall möta kvinnor som söker asyl, hur man skall kunna förstå deras asylskäl och framför allt förstå att kvinnors asylskäl skiljer sig från männens. Det finns goda exempel på hur detta kan göras. USA, Australien och framför allt Kanada har utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid immigrationsmyndig- heterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i deras ärenden. Hittills har vi fått avslag på våra motioner med hänvisning till att utskottet förutsätter att Invandrar- verket på lämpligt sätt hanterar denna fråga med avseende på den nya bestämmelsen. Såvitt vi erfarit har det inte hänt något på Invandrarverket i detta avseende. Jag kritiserar inte Invandrarverkets perso- nal men jag anser att regeringen som ett led i sitt mainstreaming-arbete bör ge Invandrarverket i upp- drag att utfärda sådana riktlinjer. Fru talman! Sverige har granskats av FN:s barn- rättskommitté. Vi fick beröm som ett föregångsland men vi fick också kritik. En av de punkter där vi kritiseras gäller gömda barns sjukvård. Som det ser ut i dag får gömda barn endast tillgång till akut sjuk- vård. Kommittén anser att Sverige skall följa princi- pen om icke-diskriminering. Man uppmanar Sverige att se över sin politik på så sätt att vi skall utvidga de gömda barnens rätt till sjukvård till att omfatta mer än akut sjukvård. Gömda barns rätt till mer än akut sjukvård är en fråga som Vänsterpartiet drivit länge. Men varje gång vi tagit upp den här i kammaren som en följd av våra motioner har vårt krav avslagits med hänvisning till föräldrarnas ansvar - och föräldrarna har ansvar för sina barns bästa. Men det är svårt att förstå att barnen skall lida för föräldrarnas beslut att gömma familjen. Barnkonventionen talar om att föräldrarna har an- svar för sina barn men mig veterligt läggs inte någon- stans i barnkonventionen ansvaret för föräldrarns missgärningar på barnen. Socialstyrelsen har nu fått i uppdrag att undersöka de villkor och förhållanden som gömda barn lever under. Uppdraget skall redovisas under våren. Jag hoppas verkligen att regeringen då åtgärdar den kritik som vi fått av Barnrättskommittén. Fru talman! Utskottet har beslutat att föreslå riks- dagen att ge regeringen till känna att skyndsamt göra en utvärdering av hur bestämmelserna kring anhöri- ginvandringen har slagit. Bakgrunden är bl.a. en mo- tion från Vänsterpartiet. Utskottet anser att utredning- en skall uppmärksamma speciellt udda och ömmande fall liksom även sista-länken-fall och andra speciella anknytningar. Vi välkomnar detta utskottsinitiativ. I måndags följde jag en chilensk familj, som skulle avvisas, till Arlanda. Familjen har varit här i fyra år men har enligt gällande lagstiftning ingen anknytning till Sverige. I princip bor dock hela deras släkt i Sverige. De kom hit i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Alla har fått politisk asyl. Kvar i Chile blev denna enda familj, som förstås har upplevt samma tortyr och förföljelse men som av olika skäl inte kom i väg. Vi har både sett och läst om liknande fall från Chile i pressen. Jag tror att vi kommer att möta många liknande fall i framtiden - kärnfamiljer och släktingar som blivit kvar i länder där Sverige beviljat största delen av släkten politisk asyl därför att situationen i hem- landet varit sådan. Det är då viktigt att vår lagstiftning inte är så fyrkantig att en kärnfamilj som har hela sin släkt här, som har jobb på gång, som har barn i sko- lan, som har nära anhöriga som försörjer dem, som har varit fyra år i landet och som har ett stort stöd i sin kommun inte kan få stanna här. Röda korsets utredning visar att det finns många människor som faller mellan stolarna med det nya anhörigbegreppet. Det är därför viktigt, tycker jag, att vi tar en förnyad diskussion om hur vi skall kunna möta dem som av en eller annan anledning blivit kvar och som t.ex. inte uppfyller nu gällande krav på hus- hållsgemenskap inom tio månader. Det kan gälla gamla föräldrar som blivit änkor/änklingar eller att alla barn befinner sig här osv. Särskilt viktig tror jag att diskussionen blir kring det som utskottet benämner "andra speciella anknyt- ningar". Fru talman! Jag står bakom Vänsterpartiets alla reservationer men yrkar för tids vinnande endast bifall till reservation 7 under mom. 8, till reservation 13 under mom. 15 och till reservation 27 under mom. 37. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 191730 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0971/#anf163