2348745 GM0970 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:70 Onsdagen den 17 mars 1998/99 70 1999-03-17 00:00:00 Historiska arrenden 44819FFC-ED54-4184-86A0-850BDECD6054 177 ELIZABETH NYSTRÖM (m) m Herr talman! Som framgår av lagutskottets betän- kande LU12 Historiska arrenden är det utskottets mening att det finns behov av en kartläggning av i vilken utsträckning frivilliga överenskommelser om friköp ägt rum och om det alltjämt kan anses förelig- ga intresse av lagstiftning om friköp av historiska arrenden. Ett särskilt yttrande av Moderaterna har fogats till betänkandet, där vi pekar på några förhållanden som enligt vår mening även bör kunna belysas i samband med kartläggningen. De historiska arrendena utgörs ofta av mark som ingår i ett fideikommiss. Skulle den kartläggning som utskottet föreslår visa att det föreligger intresse av en lagstiftning om friköpsrätt så finns det också skäl att överväga vissa justeringar när det gäller reglerna kring fideikommiss. Fideikommissinstitutet innebär nämligen att viss egendom bildar en särskild förmögenhetsmassa som inte får överlåtas, pantsättas eller tas i anspråk för betalning av skulder. En avyttring förutsätter därför särskilt tillstånd enligt 1972 års permutationslag. Ett sådant tillstånd får lämnas endast om bestämmelsen i stiftelseurkunden på grund av ändrade förhållanden ej längre kan följas, om bestämmelsen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter, eller om det föreligger annat särskilt skäl. Från Moderata samlingspartiets sida tycker vi att det vore olyckligt om en fideikommissinnehavare, trots en vilja att avyttra egendomen eller en del av den, skulle ha nekats tillstånd enligt permutationsla- gen, medan däremot en önskan från en arrendator att friköpa sin arrendedel ges företräde framför de in- skränkningar som enligt stiftelseurkunden gäller för avyttring av marken. Det går inte att bortse från det faktum att marken, om den säljs i sin helhet eller i större delar, i vissa fall betingar ett högre värde än om den säljs uppstyckad i mindre delar som tidigare utgjorts av arrenden. Det kan därför vara en uppenbar nackdel för fideikommissinnehavaren att tvingas sälja marken till arrendatorn trots att han tidigare har ne- kats tillstånd att sälja marken till en annan köpare. Vi menar därför att även dessa frågor bör övervägas inom ramen för den övriga kartläggningen. Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till lagutskottets betänkande men vill alltså samtidigt peka på vikten av att man beaktar skrivningen i det särskilda yttrandet. 013162757105 N 2010-01-01 00:00:00 191532 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0970/#anf177