2348745 GM0970 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:70 Onsdagen den 17 mars 1998/99 70 1999-03-17 00:00:00 Investeringsplaner för trafikens infrastruk- tur C6632171-664B-4B3E-98EA-60BD3B45BB3C 108 JARL LANDER (s) s Fru talman! Det är ofta stimulerande att arbeta som trafikpolitiker. Trafikpolitiken är ett stort områ- de, som många är intresserade av. När man är ute i landet träffar man mycket folk, man får stimulerande besök osv. I det betänkande som vi nu debatterar behandlas, som vi har hört, regeringens skrivelse om investe- ringsplanerna för infrastrukturen och ett stort antal motioner. Lars Björkman hade räknat ut att det var 158 motioner, och det kan stämma. Vi har alltså haft ett ganska digert arbetsmaterial till vårt förfogande. Vi har också fått ett stort antal uppvaktningar och många skrivelser med krav på satsningar. Vi har tagit emot krav på ökade resurser till i stort sett alla områ- den. Det har handlat om extra resurser till järnvägar, länsvägar, grusvägar, motorvägar och enskilda vägar liksom om andra projekt i det nationella stamvägnä- tet. Man måste erkänna att det inte alltid är lika sti- mulerande att tvingas konstatera att det ekonomiska utrymme som vi har att disponera för infrastruk- tursatsningen inte räcker till för att genomföra alla de för trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön angelägna projekt som föreslås i motionerna. Precis som på alla andra politikområden tvingas man att göra ganska hårda prioriteringar. Underlaget för den skrivelse som vi nu debatterar är Vägverkets och Banverkets planförslag för åren 1998-2007. Dessa förslag baseras i princip på det infrastrukturbeslut som togs 1997. Där slog riksdagen fast att transportinfrastrukturen skall främja ett miljö- anpassat och trafiksäkert transportsystem som skall bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet. Sammanlagt skulle 190 miljarder fördelas under de närmaste tio åren. När Vägverkets plan framlades för regeringen kunde man konstatera att åtgärderna översteg den ram som hade beslutats. Därför måste en del reduceringar göras i denna plan. Jag har inte för avsikt att kommentera alla de ob- jekt som finns i planerna på väg- och på järnvägssi- dan, men jag skall lyfta fram bl.a. några objekt som har föranlett reservationer från meddebattörerna. Låt mig börja med objektet förbifart Markaryd. Jag håller med om att det icke är acceptabelt att vi har vägsträckor där det sker ett så stort antal olyckor, i synnerhet inte om det beror på att vägstandarden är mycket dålig. Vi måste gemensamt få till stånd en klar förbättring av trafiksäkerheten. Regeringen har beslutat att lyfta ut objektet förbi- fart Markaryd på E 4. Det kan hänvisas till att Väg- verkets förslag inte uppfyller något av Vägverkets prioriteringskriterier för förslag till nya sträckor. Det har föreslagits en ny sträckning som skall byggas ut till motorvägsstandard. Kostnaden är ca 740 miljoner, och projektet skulle genomföras under perioden 2002-2007. Slutförandet skulle ske ganska sent under perioden. Vägverket konstaterar att objektet inte är sam- hällsekonomiskt lönsamt och att det inte heller upp- fyller något annat av Vägverkets kriterier. Vägverkets förslag beror också på att riksdagen beslutat om att överge det tidigare s.k. stråktänkandet. Det viktiga är att vägstandarden tillgodoser de mål och de behov som finns i respektive del av landet. Vi måste inte ha motorväg överallt för att klara trafiksäkerheten och tillgängligheten, för att få fram trafiken säkert osv. Varje vägsträcka bedöms utifrån sina egna förutsätt- ningar. När det gäller utlyftandet av förbifart Markaryd ur Vägverkets planer har flera sagt att detta inte är till- ständigt på grund av alla de olyckor som sker. Vi och regeringen har dock sagt att Vägverket skall åter- komma med ett enklare förslag till utbyggnad i nästa planeringsomgång. På det sättet kan man ändå kom- ma i gång med förbifarten och faktiskt få den färdig- ställd lika tidigt som blir fallet enligt förslaget i den skrivelse som vi nu behandlar. Vi finner alltså inte att vårt förslag utmynnar i att det inte blir en trafiksäkrare väg förbi Markaryd. Fru talman! Jag går över till en annan punkt, som också har tagits upp av många andra. Den har även föranlett reservationer. Det gäller de enskilda vägar- na. Som vi har hört har de en stor längd. Två tredje- delar av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Vi i utskottet delar motionärernas uppfattning att det enskilda vägnätet har en stor betydelse i vårt land. Vi är mycket väl medvetna om att det behövs ett stort ekonomiskt stöd för det enskilda vägnätet. Samtidigt måste statens ekonomiska engagemang på det här området vägas mot behovet av medel för nyinveste- ringar och drift liksom för underhåll av det allmänna vägnätet. Regeringen kommer nu att göra en översyn av den enskilda väghållningen, och vi förutsätter från vårt håll att behovet av stöd till enskilda vägar tillhör de frågor som kommer att behandlas i denna översyn. Detsamma gäller frågan om statligt stöd till bärig- hetssatsningar på det enskilda vägnätet. Vad gäller vägföreningar som kan komma att drabbas av merkostnader till följd av att lagstiftning- en om enskild väg upphörde den 1 januari 1998 kan det bemötas med att Riksförbundet för enskild väg- hållning befarar att merkostnaderna skulle uppgå till 700-750 kr för varje hushåll. Men om vi - som Sven Bergström sade - skall tro på Lantmäteriverket kom- mer kostnaden att stanna på 200-300 kr per fastighet. Differensen blir då i alla fall 50 %, och kostnaderna kanske inte blir så enorma. Vi utgår ändå ifrån att regeringen kommer att uppmärksamma problemet med förrättningskostna- der, antingen i samband med den planerade översy- nen av det enskilda vägnätet eller i annat lämpligt sammanhang, och att man, om det visar sig nödvän- digt, ämnar vidta erforderliga åtgärder. Fru talman! Några korta ord om järnvägen. Jag skall bara kommentera det som så här länge har tagits upp i debatten, Europabanan, Götalandsbanan osv. Vad vi säger är inte direkt nej, men vi säger inte heller ja, för det finns ju inte möjlighet att plocka in detta inom de nuvarande ekonomiska ramarna. Men vi förutsätter att Banverket i sin egenskap av sektor- sansvarig myndighet tar med detta i beaktande och presenterar möjliga förslag i kommande planerings- processer. Fru talman! Vi har i och för sig fattat beslut om de ekonomiska ramar som vi har att arbeta inom. Trots detta utger sig andra partier och vissa utskottsföreträ- dare här för att vara alla goda gåvors givare. Man presenterar nya sträckningar på enskilda vägar, man vill ha mer pengar till enskilda vägar, till motorvägar, till nya järnvägar, m.m. Som avslutning vill jag säga att det hade varit väl- digt klädsamt om ni hade talat om var dessa pengar kunde hämtas. Om ni skall lägga 740 miljoner extra på en förbifart vid Markaryd, vilka vägsträckor skall då tas bort? Vi är ju låsta med de medel som vi har inom ramen. Jag har kontrollerat med det budgetmaterial som övriga partier presenterade när budgeten antogs i höstas. Det är ingen som har mer pengar för den här sektorn än vad socialdemokraterna föreslog. Visserli- gen ville moderaterna lägga mer pengar på vägsek- torn, men de ville i stället lägga mycket mindre peng- ar på järnvägar. Totalt betyder det att samtliga oppo- sitionspartier ville anslå mindre pengar. Hur skall ni vara trovärdiga när ni säger att ni kan plocka fram mer pengar till vägnätet? Fru talman! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr 5 i dess helhet. 0559652845303 N 2010-01-01 00:00:00 191463 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0970/#anf108