<anforande>
<dok_hangar_id>2348745</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:70 Onsdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Investeringsplaner för trafikens infrastruk- tur</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>26456DDC-3D0A-477D-947B-2D6DD670A112</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Också jag väljer att yrka bifall till en-
bart en reservation, reservation 6 under mom. 8. Jag
står naturligtvis bakom övriga reservationer.
Bland alla dessa fina tankar om vägar och in-
frastruktur och behovet av upprustning blir det natur-
ligtvis mycket subjektivt vad man väljer ut att tala
om. Jag vill bara nämna att vi står bakom den första
reservationen, om bärighetshöjande åtgärder.
Vi har blivit uppvaktade i riksdagen och i trafikut-
skottet om de leriga vägarna i stora delar av Norr-
landslänen som varken bär eller brister när tjälen går
på vårkanten. Även Vägverket har konstaterat att det
finns ett stort behov av bärighetshöjande åtgärder på
enskilda vägar även om en del kunnat uträttas med
hjälp av tioårsprogrammet. Vägverket självt har kon-
staterat att det ordinarie statliga bidraget till enskild
väghållning inte räcker till stöd till sådana åtgärder.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till det en-
skilda vägnätets avgörande betydelse för näringslivet
och för människorna som är bosatta på landsbygden
instämmer vi med texten i reservation 1.
Så kommer vi till frågan om Markaryd och
E 4:an. Vägverket har i sitt förslag till nationell väg-
hållning för perioden 1998-2007 tagit upp projektet
förbifart Markaryd. Vägverkets förslag innebar att 21
km av E 4:an förbi Markaryd skulle byggas ut till
motorvägsstandard i en delvis ny sträckning. Projek-
tet beräknades kosta 740 miljoner kronor och skulle
enligt planeringen genomförts under perioden 2002-
2007.
Nu vet vi alla smärtsamt att regeringen har i sitt
fastställandebeslut lyft ut detta projekt ur väghåll-
ningsplanen och i stället lyft in Motala, som av en
tanke mitt under valrörelsen, med en kostnad på 138
miljoner kronor. Det tycker vi är olyckligt. Bakgrun-
den är att praktiskt taget hela E 4:an är utbyggd till
motorväg. Här blir det en flaskhals. Att på en begrän-
sad sträcka av Sveriges kanske viktigaste transportled
nöja sig med en lägre standard är enligt reservanter-
nas och också Vägverkets mening inte rimligt.
Det må vara siffermässigt korrekt, som regeringen
anför, att projektet inte uppfyller något av Vägverkets
kriterier. Det förnekar vi inte. Men fakta i form av
tillgänglig olycksstatistik talar ett tydligt språk. Det är
inte för inte som vägen kallas Dödens väg. Vägver-
kets statistik visar att på den aktuella sträckan under
perioden oktober 1990-juni 1998 inträffade det 488
trafikolyckor med 9 dödade, 28 svårt skadade och 91
lindrigt skadade.
Låt oss nu blicka framåt. Statistiskt sett kommer
under den nu löpande planeringsperioden 10 männi-
skor att dödas, ca 110 att skadas svårt och ca 125 att
skadas lindrigt. Man kan lugnt säga att det finns goda
trafiksäkerhetsmässiga skäl till att bygga ut sträckan
till motorväg.
Inte nog med detta. I bygden runtomkring Mar-
karyd sviktar förtroendet för oss politiker. Det blir
besvärande konsekvenser med det beslut som majo-
riteten har fattat för Markaryds kommun och dess
invånare. Det har varit en omfattande demokratisk
process. Det har medverkat ca 400 markägare, kom-
munen, övriga myndigheter och intresseorganisatio-
ner, och nu har projektet förts fram nära nog till
byggstart. Det har kostat 20 miljoner kronor. De 20
miljonerna, fru talman, är kastade i sjön om man inte
effektuerar vad planeringsarbetet har lett fram till.
Även kommunen och privata intressenter har av-
satt betydande resurser för att skapa förutsättningar
för genomförandet. Detaljplaner har fått omarbetas
och anpassats till Vägverkets planering och flera
fastighetsägare, därav för sysselsättningen väldigt
betydelsefulla företag, kan inte få bygglov eftersom
fastighetsbildningen och detaljplanerna inte stämmer
överens.
Därför, fru talman, yrkar vi bifall till reservation
6.
Jag vill också säga några ord om Europabanan.
Europakorridoren är ett projekt och en frivillig sam-
manslutning av Stockholms stad och Nyköpings,
Norrköpings, Linköpings, Jönköpings, Värnamo och
Ljungby kommuner samt Helsingborgs stad med
tanke på en sammanhängande förbindelse från Hel-
singborg upp till Stockholm. Vi vill lyfta betydelsen
av Europabanan. Vi vill att regeringen bör uppdra åt
Banverket eller åt en särskild utredningsman att ge-
nomföra en studie av Europabanan.
Fru talman! Jag vill lyfta fram en viktig del av
landets, nämligen Blekinges och östra Skånes, in-
frastruktur. Nordöstra och östra Skåne samt Blekinge
har sedan länge betraktats som en återvändsgränd.
Med Berlinmurens fall 1989 och de politiska föränd-
ringar som sedan dess har inträffat i Östeuropa har
nya förutsättningar skapats för ett ökat handels- och
kulturutbyte med länderna på andra sidan Östersjön.
Östra Skånes och Blekinges närhet till dessa folkrika
regioner har gett nya möjligheter, och de skånska och
blekingska hamnarna har åter blivit en naturlig port
för Öst- och Centraleuropa.
Nu kräver vi kristdemokrater en omfattande upp-
rustning av infrastrukturen i Blekinge och östra Skåne
för att de vackra orden i regeringsförklaringen som
talar om vikten av Östersjökontakterna skall realise-
ras.
Det är några viktiga projekt som jag vill nämna
här i avslutningen av mitt anförande och som bör
genomföras för att Blekinge och östra Skåne skall
kunna spela sin viktiga roll som port mot Öst- och
Centraleuropa.
Kustbanan mot Karlskrona och Kristianstad skall
elektrifieras för att den positiva trafikutvecklingen
skall fortsätta.
Med Sydostlänken, en ny järvägssträckning från
Olofström till Kustbanan, skulle gods på Södra stam-
banan kunna länkas av vid Älmhult för att gå nedåt
Europa via hamnen i Karlshamn.
Kust-till-kust-banan mellan Karlskrona och Göte-
borg via Kalmar menar vi kristdemokrater bör rustas
upp.
Beslutet om elektrifiering av järnvägssträckan
Ystad-Simrishamn måste snarast effektueras. Vi
tycker att den nedlagda järnvägen mellan Kristianstad
och Gärsnäs och vidare ned mot Ystad behöver sättas
i skick och åter tas i bruk för att undvika flaskhalsar i
transportnätet.
Europaväg 22 genom Blekinge bör byggas ut till
fyrfilig väg med mittbarriär genom hela länet. Också
sträckningen mot Kalmar är i behov av åtgärder.
Det är ett nationellt intresse att väg 30 mellan
Jönköping, Växjö och Ronneby rustas upp och klas-
sas om till Europaväg med anslutning till E 77 i Gdy-
nia.
Fru talman! Vi vill betona vikten av infrastruktu-
rer i sydöstra Skåne och i Blekinge för att de mål som
regeringen har satt upp och som vi håller med om
skall effektueras. Vi vill att detta skall beaktas i sam-
band med den kommande revideringen av den tioåri-
ga infrastrukturplanen.
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191460</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0970/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
