<anforande>
<dok_hangar_id>2348742</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0967</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>67</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om FN:s barn- rättskommittés andra utfrågning av Sverige</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>BAC94070-D285-48E8-9DFA-C61A22858311</anforande_id>
<anforande_nummer>97</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE WÅGÖ (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är klart att man har stora krav på
Sverige, och det skall man naturligtvis ha. Men den
principiella frågan gäller att uppbyggnaden av kon-
ventionen gör att det finns absoluta rättigheter och
rättigheter som kan genomföras i kraft av att det finns
resurser. Jag måste ändå säga att det är anmärknings-
värt att kommittén har ägnat så mycken tid och riktat
så stark kritik mot Sverige just när det gäller tillgång-
en på resurser.
Jag tycker att vi här i kammaren kan ha synpunk-
ter på hur man har prioriterat för barn och ungdomar,
men jag tycker inte att kommitténs kritik har bäring i
konventionstexten och uppbyggnaden av konventio-
nen. Jag ifrågasätter lite grann hur kommittén i Genè-
ve har tolkat sitt uppdrag.
</anforandetext>
<intressent_id>0425391168202</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191152</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf97</protokoll_url_www>
</anforande>
