<anforande>
<dok_hangar_id>2348742</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0967</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>67</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om FN:s barn- rättskommittés andra utfrågning av Sverige</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>31022174-D37D-41BF-A5A8-3F0AE997CC16</anforande_id>
<anforande_nummer>88</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var en rad intressanta och viktiga
frågor.
Först när det gäller frågan om kommunerna  hän-
der det faktiskt saker i kommunerna som är väldigt
glädjande.
Det visar sig i dag att 64 kommuner har behandlat
barnkonventionen i fullmäktige. 82 kommuner an-
vänder barnkonventionen i samband med kommunala
beslut. 82 % av landets kommuner vill ha mer stöd i
sitt arbete för att just kunna införliva barnkonventio-
nen. Detta är en öppning som känns väldigt lovande
och positiv. Det är klart att det handlar både om kun-
skap för att göra bra prioriteringar och om resurser.
När det gäller kunskap har vi bl.a. arbetat till-
sammans med frivilligorganisationerna. Vi har ju
nyligen avslutat utdelningen av de 20 miljoner - jag
tror att vi har gjort av med alla pengar - som var
specialriktade till frivilligorganisationerna för projekt
för att öka kunskapen om barnkonventionen hos
framför allt politiker men också hos annan ledning-
spersonal samt anställda i kommuner och landsting. I
det arbetet har frivillorganisationerna haft en väldigt
viktig roll att spela.
I samband med barnstrategin har Barnombuds-
mannen tillsammans med Landstingsförbundet och
Kommunförbundet fått i uppdrag att utarbeta förslag
till  utbildningsinsatser för personal inom landsting
och kommuner. För detta har Barnombudsmannen
fått särskilda medel, 1 ½ miljon. Hon har också fått 1
miljon för att arbeta just med metodutveckling, barn-
konsekvensanalyser och barnplaner som kan använ-
das som redskap i arbetet ute i kommunerna. Dess-
utom finns det redan i dag en handbok som Barnom-
budsmannen har tagit fram, Dags för barnkonventio-
nen, som är ett handfast redskap för våra kommunpo-
litiker att arbeta efter.
Sedan var det frågan om barnminister. Det som
har hänt sedan regeringsombildningen är att jag har
fått ett tydligare ansvar för samordningen i Rege-
ringskansliet. Det handlar inte om att på något sätt ta
över politik- eller sakområden från andra departe-
ment, utan det handlar om en granskningsfunktion på
Socialdepartementet. Det innebär att vi skall granska
de förslag som kommer utifrån barnkonventionspers-
pektivet. Alla frågor som på något sätt rör barn upp
till 18 år skall beredas gemensamt med de tjänstemän
som är ansvariga på Socialdepartementet.
Det ligger också ett ansvar på Socialdepartemen-
tet när det gäller utbildningen om barnkonventionen
för alla inom Regeringskansliet. Det är ett arbete som
vi kommer att dra i gång.
Slutligen är frågan om barnomsorgen och arbets-
lösheten, som jag sade i mitt anförande, en högt prio-
riterad fråga. Den ingår förstås i den budgetberedning
som nu pågår inom regeringen inför vårbudgeten.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191143</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf88</protokoll_url_www>
</anforande>
