2348742 GM0967 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars 1998/99 67 1999-03-11 00:00:00 Information från regeringen om FN:s barn- rättskommittés andra utfrågning av Sverige information från regeringen 296C8C39-1411-4280-AF2B-FA736E04ADA5 74 Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s) s Fru talman! I höst är det tio år sedan FN:s barn- konvention kom till. Sverige var en av påskyndarna till konventionen. I dag är i princip alla länder anslut- na till den. Konventionens budskap kan sammanfattas i tre ord: Barn skall respekteras. Konventionen byg- ger på fyra grundläggande principer: förbud mot diskriminering, barnets bästa, rätten till liv och ut- veckling samt rätten att uttrycka sina åsikter. När Sverige ratificerade konventionen om barnets rättigheter åtog vi oss att även rapportera till FN:s kommitté för barnets rättigheter. I september 1997 lämnade Sverige sin andra rapport om hur vi uppfyl- ler förpliktelserna enligt barnkonventionen. Rappor- ten har nu behandlats vid ett möte i januari i år mellan Barnrättskommittén och svenska regeringsrepresen- tanter under ledning av statssekreterare Hans Svens- son i Socialdepartementet. Kommitténs kommentarer till Sverige spänner över flera områden och har olika karaktär. Vi fick både beröm och riktningsangivelser. Men det fanns också kritik som vi måste ta fasta på. Trots att kom- mitténs slutsatser ännu inte är slutliga finner jag det angeläget att i korthet informera kammaren dels om mötet i Genève, dels om kommitténs synpunkter och rekommendationer samt om regeringens åtgärder som dessa föranleder. FN-kommittén ser oss som ett föregångsland när det gäller att genomföra barnets rättigheter. Kommit- tén var angelägen om att få ta del av vårt arbete, de problemområden vi har identifierat och hur vi har valt att gå vidare i arbetet med att genomföra barnkon- ventionen. Detta innebär å andra sidan att kommittén ställer högre krav på Sverige än på andra länder. En fråga som inledningsvis ställdes vid mötet var hur Sverige hade hanterat frågan om inkorporering av barnkonventionen. Delegationen redogjorde för riks- dagsbeslutet 1995, som innebar att riksdagen avvisa- de yrkande om inkorporering, svensk rättstradition när det gäller internationella konventioners införli- vande i svensk lagstiftning samt Barnkommitténs genomgång och slutsatser. Skälet till att inte inkorporera barnkonventionen är bl.a. att konventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och ett inte obetydligt inslag av målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist ge- nomförande och är svåra att direkt tolka av domstolar och myndigheter. Regeringen anser i likhet med Barnkommittén att tolkningen av barnkonventionen bör göras av riksdagen för att rättigheterna i barnkon- ventionen skall slå igenom på bästa sätt. I anslutning till detta ställdes också frågan om Sverige överväger att införa en s.k. Children s Code, dvs. en särskild barnlag. Delegationen svarade nej på den frågan. Kommittén återkom inte heller till den i sina kom- menterande slutsatser. I sammanhanget är det värt att nämna att kom- mittén i sina slutsatser uttrycker uppskattning över att Sverige tillsatte en parlamentarisk kommitté, Barn- kommittén, med uppgift att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens principer och bestämmelser. Re- geringens uppfattning är att Barnkommitténs betän- kande utgör ett värdefullt dokument när det gäller tolkningen av Sveriges åtaganden enligt barnkonven- tionen. Barnkommitténs arbete har också haft stor betydelse för det löpande lagstiftningsarbetet i Rege- ringskansliet. Sverige får också beröm för sitt internationella ar- bete när det gäller att bekämpa kommersiell sexuell exploatering av barn, och regeringens antagande av den nationella handlingsplanen välkomnas särskilt. I det internationella utvecklingssamarbetet får vi beröm för att vi är en av de få stater som uppnår och över- träffar Förenta nationernas mål om att avsätta 0,7 % av bruttonationalprodukten till bistånd. Kommittén uppmanade också Sverige att ta ledningen i detta arbete. Även våra ansträngningar att ordna med ut- bildning om mänskliga rättigheter och barnets rättig- heter för såväl UD- som Sidapersonal välkomnas av kommittén. Jag vill här passa på att nämna att en liknande utbildning om barnkonventionen på sikt skall erbjudas all personal inom Regeringskansliet. FN:s barnrättskommitté uppskattar även de an- strängningar som Sverige har gjort för att genomföra kommitténs tidigare rekommendationer vad avser förbättrad överensstämmelse mellan barnkonventio- nen och bestämmelserna rörande unga lagöverträdare, bl.a. när det gäller ändringen i kriminalvårdslagen och den nya frihetsberövande påföljden - sluten ung- domsvård. Genomgående i kommitténs frågeställningar var relationerna mellan makro- och mikroperspektivet. Vi talar mycket om lagstiftningen, men hur har barn det egentligen? Hur följer vi upp barns situation, hur vet vi att intentionerna följs? Hur ser vi till att barn inte diskrimineras utifrån var i landet de bor? Hur får vi kommunerna att följa barnkonventionen? Detta är mycket relevanta frågor som vi noga skall följa. Det är regeringen som skrivit på barnkonventio- nen, och det är därmed regeringens ansvar att vi lever upp till den. Samtidigt är kommuner och landsting ansvariga för de flesta frågor som berör barn och ungdomar; skola, barnomsorg, socialtjänst, kultur- och fritidsaktiviteter m.m. Därför är möjligheten att uppfylla konventionen helt beroende av kommuners och landstingens vilja och ambitioner att leva upp till barnkonventionen. Den kanske viktigaste synpunkten från kommittén var just att staten bättre måste kontrollera vad som händer på lokal nivå. Kommittén uttrycker också en oro över hur det tidiga 1990-talets budgetnedskär- ningar har slagit mot barnen och rekommenderar att regeringen ser över nedskärningarnas konsekvenser. I den proposition om en strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige som regeringen i somras lämnade till riksdagen understryks kommunernas och landstingens ansvar för att leva upp till barnkonven- tionen. I regeringens strategi ligger därför att utveckla riktlinjer för hur barnkonsekvensanalyser kan göras. Diskussioner pågår med bl.a. Kommunförbundet, Barnombudsmannen och Ekonomistyrningsverket om hur vi på bästa sätt skall finna och utveckla verktyg och modeller för uppföljning av hur olika beslut som berör barn också påverkar barn. Regeringen har vidare för avsikt att i höst lägga fram en skrivelse till riksdagen med en analys av barnfamiljernas ekonomi för att få ett bättre underlag att bedöma hur de senaste årens nedskärningar har påverkat barn och deras familjer. Dessutom skall effekterna av 1990-talets ekonomiska kris, inte minst för barn och ungdomar, utvärderas av en nyligen tillsatt forskargrupp. I regeringsförklaringen uttryckte regeringen att barnkonventionen skall efterlevas och att alla rele- vanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de påverkar barnens situation. Konkret innebär det nu att vi har inrättat en samordningsfunktion, där jag är ansvarig för att barnkonventionens perspektiv finns med i alla beslut där det är berättigat. En annan fråga som kommittén återkom till flera gånger vid mötet, och även i sina slutsatser, är Barn- ombudsmannens mandat och funktion. Eftersom denna fråga är under utredning avvaktar regeringen utredningens resultat, vilket skall redovisas senare i vår. Dock understryks i kommitténs synpunkter be- hovet av ett tydliggörande av BO:s uppgifter men samtidigt också hur viktig Barnombudsmannen är. Många länder vill införa en liknande institution. Jag vill i det följande särskilt kommentera några av de frågeställningar som kommittén lyfte fram i sina kommenterande slutsatser och som också redovi- sats i svenska medier. Rätt till barnomsorg för barn till arbetslösa: Barnkonventionen slår fast att staten skall säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar får den barn- omsorg som de är berättigade till. Sverige har genom ett målmedvetet och framgångsrikt arbete byggt upp en barnomsorg med det dubbla syftet att dels ge barn en stimulerande pedagogisk verksamhet för utveck- ling och lärande, dels göra det möjligt för föräldrar att förena förvärvsarbete med föräldraskap. I stort sett alla kommuner kan i dag uppfylla lagstiftningens intentioner och tillhandahålla barnomsorg tre fyra månader efter det att man ansökt om plats. Målet om full behovstäckning enligt lagstiftningen är därmed uppfyllt. Regeringen vill dock ta ytterligare steg och på sikt ge alla barn - också den mindre andel som i dag inte får del av barnomsorgen - rätt till förskola från tidig ålder. Frågan om förskola till arbetslösas barn har hög prioritet. Gömda barn: Regeringen är också mycket be- kymrad över situationen för de barn som lever gömda efter avslag på asylansökan. Frågan om de gömda barnen innehåller flera svåra dilemman. Socialstyrel- sen och Statens invandrarverk fick därför i maj förra året i uppdrag att se över situationen för dessa barn. Den studien skall redovisas senare under våren. Statslösa barn: I dag har medborgarskapskom- mittén överlämnat sitt betänkande till regeringen. Den hade bl.a. i uppdrag att se över de statslösa barnens situation utifrån barnkonventionens artikel 7. Rege- ringen kommer nu att bereda frågan i vanlig ordning. I år är det som sagt tio år sedan barnkonventionen kom till. Detta kommer regeringen att uppmärksam- ma på flera sätt, både genom informationsinsatser kring konventionen och genom en stor konferens i november. Avslutningsvis vill jag betona att förverkligandet av barnkonventionen är en ständigt pågående process. I denna process spelar FN-kommitténs slutsatser en viktig roll för oss i Sverige när det gäller att ta ställ- ning till hur vi i fortsättningen skall gå vidare. Kom- mitténs synpunkter skall i första hand ses som ett värdefullt bidrag till den livliga diskussion som förs i Sverige när det gäller att genomföra barnets rättighe- ter. Arbetet för barnets bästa är allas ansvar. En viktig fortsättning i detta arbete är därför morgondagens uppföljningsmöte för att diskutera FN-kommitténs kommentarer som jag inbjudit frivilligorganisationer- na och Barnombudsmannen till. 0810983113102 N 2010-01-01 00:00:00 191129 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf74