<anforande>
<dok_hangar_id>2348742</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0967</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>67</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Mänskliga rättigheter, m.m. (forts. UU3)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5F6A8FAC-295A-42EF-AABF-E9F4BB1F9E89</anforande_id>
<anforande_nummer>130</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är klart att de ser det så. Var och
en begriper att det är så. Men det är klart att samerna
tar emot med öppna armar den regering, det land,
som visar en öppenhet. De vill ha ett inflytande. Om
det är några som borde ha plats i det nordiska samar-
betet så är det samerna. De finns i tre nordiska länder.
Det är skamligt att de inte har fått vara med under
denna långa tid. De blir observatörer, organisationen
ändras, och deras inflytande försvinner.
Så är ju ändå läget för dem. Att de inte driver
detta utan avvaktar beror naturligtvis på att de inte
vill mota in sig i ett hörn. De vill ha handlingsfrihet.
Det kan jag begripa. Men jag tycker att Sverige verk-
ligen skall gå i frontlinjen när det gäller det här. Och
jag vet att det också finns stöd från många håll i de
andra nordiska länderna.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191185</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf130</protokoll_url_www>
</anforande>
