2348742 GM0967 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars 1998/99 67 1999-03-11 00:00:00 (forts. från 4 §) Mänskliga rättigheter, m.m. (forts. UU3) B957204A-875A-4E85-93F6-49000443F272 125 MURAD ARTIN (v) v Fru talman! Jag vill instämma i Eva Zetterbergs anförande samt yrka bifall till reservation nr 2 vid mom. 13. Fru talman! Flera länder i Främre Orienten och Mellanöstern har under senare tid varit på tapeten när det gällt mänskliga rättigheter. Det ena landet är Tur- kiet och det andra Iran. I Iran har brotten mot de mänskliga rättigheterna pågått i stor omfattning och med praktiskt taget oförminskad styrka i närmare två decennier. Det handlar om tiotusentals människoliv som offrats. Man har dödat och mördat människor därför att de ansetts ha fel politisk inställning eller fel religion eller därför att de förbrutit sig mot de orimli- ga lagar som den fundamentalistiska regimen stiftat. Det är lagar som inneburit kränkningar av människors integritet och självaktning och tvingat dem att klä sig eller se ut på ett bestämt sätt. Man har på lösa grunder anklagat och avrättat kvinnor för äktenskapsbrott. Kvinnor och män har inte haft, och har fortfarande inte, lika rättigheter inför lagen. I fängelserna hör tortyr, fysisk som psykisk, till ordningen för dagen. Barnen har fått medfölja kvinnorna i fängelserna och där tvingats växa upp i en vidrig och skräckfylld miljö. Listan över MR-brott begångna av den iranska regimen är omfattande. Efter valet av president Khatami för två år sedan kunde en viss lättnad i förtrycket märkas. De religiösa restriktionerna när det gäller klädsel, utseende och uppträdande blev inte lika stränga. Livet verkade bli något lättare. Men i november och december förra året inledde regimen en ny mordvåg, som dock vålla- de så starkt internationellt uppseende att man uppen- barligen var tvungen att avbryta den. Regimen tving- ades t.o.m. att efterforska dem som mördat Moham- mad Mokhtari, Majid Sharif, Mohammad Pouyandeh och Darioush Foruhar och hans hustru. Man har t.o.m. talat om att det var tjänstemän inom informa- tionsdepartementet, dvs. en del av säkerhetstjänsten, som begått morden. Fru talman! Jag vill poängtera en sak när vi de- batterar Iran. Jag talar hela tiden om regimen i Iran och inte om regeringen. Det kan synas vara samma sak, men så är inte fallet i Iran. I Iran är den andliga makten med ayatolla Khamenei i spetsen tongivande och den verkligt maktägande. Det är Khamenei som har makten över militär och polis. Regeringen och presidenten blir därmed i praktiken underordnad eller i bästa fall jämställd med det andliga styret. Det är under sådana omständigheter svårt att få en klar bild av vad regeringen egentligen vill - bilden av dess politik blir otydlig. I dag är det i första hand regimen - det tongivande andliga styret - som vi riktar vår kritik mot. Vänsterpartiet har tillsammans med företrädare för flera andra svenska partier krävt att en oberoende internationell kommission skall ha rätt att besöka och på plats undersöka förhållandena i Iran när det gäller mänskliga rättigheter. Några av oss riksdagsmän har också välkomnat organiserandet av en tribunal i Haag mot den iranska regimens - jag vill här poängtera att det gäller regimen - brott mot mänskliga rättigheter, understödd av såväl iranska borgerliga grupper som vänsterorganisationer i exil. Med anledning av detta ställningstagande har vi ledamöter av riksdagen tillställts ett brev från Is- lamska republiken Irans ambassad, där man miss- tänkliggör och anklagar denna tribunal för att vara ett hot mot president Khatamis popularitet. President Khatami utpekas inte på något särskilt vis av de organisationer som står bakom tribunalen. En människas popularitet kan knappast vara ett giltigt argument för att han eller hon skall undslippa rättslig granskning om sådan är påkallad. Vi i Vänsterpartiet beskylls för att vårt ställnings- tagande skulle vara följden av infiltration av en med- lem i vårt parti med iransk bakgrund. Jag vill på det bestämdaste tillbakavisa att våra ställningstaganden skulle grunda sig bara på medlemmars uppgifter. Jag kan försäkra att våra ställningstaganden inte grundar sig på uppgifter från ett enda håll. Våra källor är många. Vi diskuterar noga olika aspekter av en och samma fråga innan vi tar ställning. Fru talman! Självfallet har fallet Abdullah Öcalan gjort att MR-situationen i Turkiet aktualiserats. Jag hade inte tänkt att uppehålla mig särskilt vid fallet Öcalan utan snarare vid vad fallet Öcalan är uttryck för och vilka missförhållanden som blottläggs genom denna speciella händelse. Det som gjort Öcalan och PKK möjligt är de för- hållanden som växte fram efter att det ottomanska riket föll samman och det moderna Turkiet tog form. Det har under hela 1900-talet funnits en stark turkisk nationalism, för att inte säga chauvinism, som tagit sig blodiga och våldsamma uttryck som riktat sig mot andra folkgrupper i landet. Det är folkmord mot en och en halv miljon armenier. Det är folkmord mot hundratusentals assyrier och syrianer. Det är folk- mord som begåtts av turkiska staten mot kurderna. Även om ambitionen varit att skapa en modern stat har metoderna knappast varit moderna. Den största folkgrupp som under flera decennier under efterkrigstiden lidit av detta nationalistiska förtryck har varit kurderna. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har inte bara drabbat dem utan samtliga folkgrupper. Jag upprepar dem. Det är kurderna, armenierna, assyrierna, syrianer, yazidier och andra folkgrupper. Även politiskt oppositionella turkar har drabbats av detta. Någon har sagt att tortyren, som i stor utsträck- ning tillämpas i fängelser och på polisstationer, är en av Turkiets största folksjukdomar. Den drabbar inte bara den som direkt utsätts för den. Den drabbar ock- så hustru, barn, familj och släktingar. Den skapar psykiska trauman som påverkar hela samhället. Förtrycket av kurderna i olika länder i Mellanös- tern har drivit dem in i en desperat situation, som också drivit dem till att tillgripa desperata eller om man så vill terroristiska metoder i kampen för sitt människovärde och i kampen för respekt för sin na- tionella och kulturella särart. Samtidigt har kurderna i alla de länder där de levt utnyttjats som brickor i spelet mellan olika stater. Detta är en del av den kur- diska tragedin. I dag är situationen i Turkiet mycket tillspetsad. Den politiska situationen är mycket mer överhettad än tidigare. Kammen på de turkiska nationalisterna har vuxit ytterligare. Den kurdiska folkgruppen kän- ner sig än mer kränkt och förtvivlad. Det måste vara Europas och världssamfundets uppgift att kraftfullt mana till besinning. PKK har i sin kamp gjort bruk av terroristiska metoder. Den turkiska staten har begått brott mot kurderna som strider mot de mänskliga rättigheterna. Nu när Öcalan, efter kidnappningen som strider mot internationell rätt, skall ställas inför rätta måste det ske på ett juridiskt korrekt sätt. Det kan knappast ske i dagens Turkiet. Skulle en rättsprocess gå korrekt till skulle såväl den turkiska staten som Öcalan sitta på de anklagades bänk. Nu blir det en process där doma- ren är jävig. Den turkiska staten varken ser eller hör det som hela världen talar om. Sverige och EU måste utöva hårdare påtryckningar mot Turkiet så att det tvingas till reformer och förhandlingar. 0431699774518 N 2010-01-01 00:00:00 191180 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf125