<anforande>
<dok_hangar_id>2348742</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0967</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:67 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>67</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om FN:s barn- rättskommittés andra utfrågning av Sverige</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>0DED1CD0-0985-4C7B-8746-81233F39C7CF</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>Elisabeth Fleetwood (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är väldigt bra att läraransvaret har
förstärkts. Men vi måste också vara medvetna om att
det är väldigt svårt för lärare att alltid se vad det är
som försiggår. Det är, tycker jag, lika mycket ett
ansvar för eleverna, även om man inte kan lägga det
på en ung elev på samma sätt som på en lärare.
Jag vill också säga att föräldrarna naturligtvis har
ett ansvar om de upptäcker att deras barn är mobbat,
men även om man upptäcker att det egna barnet till-
hör den mobbande gruppen. Det är väldigt viktigt att
föräldrar har kraft att ingripa även då.
Jag har en ganska lång lärargärning bakom mig
innan jag kom hit. Jag vet hur svårt det kan vara, men
jag vet också hur oändligt skönt det känns för det
barn som får stöd i en mycket svår situation som vi
vuxna ofta har svårt att förstå.
</anforandetext>
<intressent_id>0200426688007</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>191164</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0967/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
